Pyssel vid hagen.

Det blev ingen promenad i helgen. Jag har till och med lagt ner promenaden till stallet eftersom det är så isigt på vägen dit. I stället pysslar jag om Nadals sår vid hagen (inga bilder på det i bloggen idag) - med god hjälp av snälla Anna! Det är så skönt för såret har verkligen börjat se så bra ut efter att veterinären tagit bort svallköttet. Hade jag vetat detta så hade jag nog försökt förmå honom att skära tidigare! Efter lite sårvård så blir det koll av hovar och så lite rykt för att få bort lite av den där pälsen som faller av i drivor just nu och som jag hittar på alla mina kläder - även jobbkläderna - och till och med i plånboken! Det blir även lite smålek där jag testar exempelvis att flytta Nadal för tryck på lite olika ställen, såsom att lägga repet runt ena frambenet och be honom att ge mig det benet, eller lägga repet runt kroppen och se om han kan följa med runt. Det funkar fint! Men jag vill verkligen ut och promenera med min lillbuse och längtar tills isen är borta från vägarna och snön är borta från skogen!!!

Veterinärbesök nr 6.

Det är rätt blåsigt väder just nu, vilket Nadal uppmärksammat. Framförallt har han uppmärksammat den skoter med överdrag som vi måste gå förbi varje dag till och från stallet. Det där överdraget fladdrar - och det är nog faaaarlig, matte! Med lite övertalning går han dock förbi, med hög svansföring och fladdrande näsborrar. Lillgubben.

Idag kom så veterinären på återbesök för att se hur det gått med Lotagen-behandlingen. Han var mycket nöjd och tyckte att såret gått ihop sig lite (det tycker jag också). Först trodde han att han inte skulle behöva skära något, men så började han pilla runt på svallköttet och upptäckte att det faktiskt låg över sårkanten och hade typ "rullat ut sig" en bit över den friska huden. Han kunde helt enkelt pilla upp en kant, som om han skulle bläddra i det hela, och det såg ut som en köttbit som någon lagt ovanpå Nadals ben (tänk om det varit så enkelt! Bara till att plocka bort och ingen mer behandling!). Det blev till att ta fram kniven.

Jag vill minnas (om det nu är att lita på...) att han försäkrade mig om att det inte går några direkta blodkärl igenom detta svallkött och att hästarna inte har några smärtreceptorer i det. Det här stämmer säkerligen, men Nadal reagerade trots allt lite grann - fast inte på långa vägar så mycket som man kanske skulle kunna tro, när någon skär bort en bit kött ifrån en. Och det började blöda en del - ja ni vet, det ser mycket ut men är inte så mycket. Men det rann en strid stril där en stund och blev ett par pölar som jag fick moppa upp efteråt. Veterinären fick badda med kompresser och strök över Lotagen: "Det 'svetsar' ihop lite". Sen lade han på förbandet (åt fel håll...). Jag fick lägga på lite extra vet-flex innan jag gick ut med Nadal, för den orangea ville inte sitta ordentligt. Det blir i alla fall återbesök igen om en vecka...

Vi fick lite nya kompresser, samma modell som sist. De heter förresten Algisite (jag tror att jag inte berättat vad de heter tidigare) och är tydligen inte helt olik Sorbact - bara en annan tillverkare, sa veterinären. Så kanske jag håller mig till Sorbact när den här omgången av Algisite är slut - de kostar lite mer än Sorbacten! Algisiten ser ut som en vit, tunnt-tunnt stickad "lapp", 15 x 20 cm. Går att klippa isär. Om jag är riktigt duktig och såret läker på som det ska så kanske jag får ut 6 bitar på varje lapp, men mer troligt är 3.

Jag börjar vara less på att bara ha tid för sårvård, så i helgen hoppas jag hinna åtminstone ta en promenad.

Jag bjuder på en bild från stallbacken:

Myspys i unghästhagen.

I veckan fick Nadal vara sällskap till hagkamraten B som fick bli valack och då behövde stå på box över en natt:

Efter blott ett dygn i box så var Nadal väldigt på tårna när vi gick tillbaka till hagen. Fast det berodde nog främst på att kompisen gick i förväg och Nadal blev orolig över sin skyddsling. Jag fick i alla fall träna mig på att lösa pussel (hur skulle jag få Nadal att inte springa över mig och hur skulle jag få honom att lägga uppmärksamheten på mig och inte på kompisen).

Förutom just vid byte av förbandet så kan man alltså inte ana att Nadal är skadad - han lever på som vanligt. I den här lilla filmsnutten så ligger unghästarna i ligghallen och tar en tupplur. Nadal får för sig att rulla runt och hamnar delvis ovanpå en av de andra hästarna - inte visste jag att hästar gör som katter och hundar och kryper upp inpå varandra när de sover :) Himla söta är de i alla fall!

http://www.youtube.com/watch?v=EdGHbUhHtMM

En vecka av behandling med Lotagen och jag tycker mig se lite förbättring, men jag hoppas på mycker mer förbättring innan veterinären kommer tillbaka på fredag.

Veterinärbesök nr 5.

Idag kom äntligen veterinären (varning till känsliga för rätt läskiga bilder), men innan jag går närmare in på det så tänkte jag dela med mig av lite roligare grejer. Efter lite tips på hur jag kan göra för att lägga upp filmer så har jag nu laddat upp några filmer på youtube. Dessa filmsnuttar är från när Nadal busar med en kamrat i hagen (bilden skakar ibland eftersom en av unghästarna står precis bredvid mig och vill vara med på film, så jag måste mota bort honom lite då och nu...):

http://www.youtube.com/watch?v=PaXb-oHZ28M
http://www.youtube.com/watch?v=KtIkFabZ0C4
http://www.youtube.com/watch?v=FBnmmg9wnTE
http://www.youtube.com/watch?v=9cQu6Kx6Ue8



Nu börjar det som är lite mer läskigt:



Jag tog in Nadal och tog bort förbandet en stund innan veterinären kom, eftersom han ville det så att såret skulle få lufta lite. Så här såg det ut när jag tog bort förbandet - inte jätteroligt, men heller inte jätteilla (det är inte rengjort på bilderna):

När såret luftats i drygt en halvtimme så syntes svallköttet tydligare (för att inte tala om den där gula sårvätskan som pärlar fram):

En profilbild också, där det syns tydligare hur det buktar ut:

Efter ytterligare ca 30 minuter så kom äntligen veterinären. I alla fall så gick han idag med på att Nadal har rätt mycket svallkött och jag fick börja behandla med Lotagen. Så varje dag nu fram till den 25 då veterinären kommer igen, så ska jag sätta på detta Lotagen. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det ska göra STOR skillnad i hur såret läker ihop. Veterinären nämnde att det kan bli aktuellt att skära bort svallköttet - alltså att Lotagenet inte räcker riktigt. Usch vad jag hoppas att vi inte ska behöva skära i honom!

Lek i skogen.

I fredags när jag kom ut till hagen så låg unghästarna och sov, med gamlingen K på vakt - såg så fridfullt och mysigt ut! När jag väl hade tagit ner Nadal till stallet och höll på att linda av förbandet så ringde veterinären och bokade om vår tid, så nu kommer han inte förrän på måndag. Jag tyckte att såret såg lite värre ut än sist - inte i termer av var eller nåt sånt utan snarare så tycker jag att det ser lite mer svullet ut just i läk-köttet. Eller svallkött, kanske det är (jag glömde att fota)... Vi får se vad farbror doktorn säger imorgon.

På lördagen var jag inte ut till stallet alls - jag tyckte att jag behövde en dags vila och det var ju ändå inte aktuellt att byta ut några förband. Idag strålade Anna och jag samman vid stallet och gick ner till hagen tillsammans. Anna hade tagit med sig en filt, som både hennes B och min lillgrabb fick prova att ha på sig:
Nadal har ju provat täcken vid några tillfällen tidigare, men det har varit i stallet och då har han bara stått helt stilla med det. Idag fick han gå runt lite med täcket och det gick bra det också.

När Anna släppt in B i hagen igen så lekte jag lite till med Nadal och med filten. Efter ett tag så visade Nadal intresse för stigen som går iväg längs med hagen - bort från stallet och ut i skogen. Jag passade på att låta honom ta lite initiativ och hängde med honom. Han fick leda oss ut i skogen och han tyckte det var såå roligt! Hästarna i hagen hängde med så långt som deras "staket-stig" går, sen stannade de, medan vi fortsatte fram en bit till. Jag tror att Nadal hade kunnat fortsätta en bra bit - han var verkligen på upptäckarstråt och gick nyfiket framåt. Detta bådar gott inför framtiden! När han gick ner sig i djupsnön, vilket hände ett flertal gånger, så tog han bara ett lugnt kliv åt sidan och letade fastare mark, sen fortsatte han gå. Efter ett tag tyckte jag att det började vara lite väl poröst så jag bestämde att vi skulle vända medan han fortfarande tyckte att det var kul (jag tror att hela promenaden tog ca 5 minuter, så det var verkligen inte långt). Han fick fortsätta att leda vägen hemåt också, jag hängde med bakom rumpan på honom med ledrepet längs hans sida.

Det här var första gången som Nadal fick gå först och ta ledarposition! Jag tycker att han skötte sig riktigt fint. Jag kommer behöva ett längre rep om vi ska göra om det här ofta. Och det ska vi väl!

Sårvård och tejpad brems

I tisdags när jag kom ut till hagen så hade vet-wrapen gått upp lite mer. Jag hade som tur var varit förutseende och tagit med mig både sax och mer vet-wrap. Jag behövde inte lägga på mer vet-wrap - det räckte med att klippa av det som hängde och dinglade. Sen fick Nadal lite kraftfoder utanför hagen och jag passade på att ta några bilder i motljus när solen låg så fint och kikade fram mellan träden (det är mina handskar som ligger på Nadals kors - bra avlastningsplats...).

Igår var det dags för byte av förband. Jag skulle få hjälp av Anna men innan hon kom så bremsade jag Nadal själv och tejpade fast den i grimman - ville testa och se hur långt jag kunde komma själv. Funkade rätt bra medan jag tog av förbandet, men han drog fortfarande undan bakbenet när jag sköljde av såret. Det gör så klart ont! Det är verkligen inget enmansjobb att byta förband på en häst! Möjligtvis skulle det funka om jag också hade en "leg-strap" så jag kunde få upp Nadals framben utan assistans.

Såret luktar illa, det gör det verkligen. Jag tyckte dessutom att såret såg "gojsigare" ut än förut, men veterinären vill väl ha det så, så det är bara att gilla läget. Såret fick lufta i ca 45 minuter medan vi väntade på Anna. När hon kom så hjälpte hon mig att hålla i bremsen och i Nadals ena framben, och det gick som en dans att lägga förband. Jag hoppas bara att jag lagt den dyra (180 kr) kompressen åt rätt håll - det fanns inga instruktioner på förpackningen och veterinären sa inget, vad jag kommer ihåg i alla fall.

Veterinärbesök nr 4.

Idag ringde jag veterinären igen, mest för att jag ville att de skulle komma och titta om det är aktuellt att börja behandla Nadal med Lotagen, men även eftersom jag tyckte att förbandet luktade riktigt illa när jag tog bort det idag. Jag hade låtit det sitta i två dagar den här gången.

När veterinären kom så sa han att det kommer lukta sådär och det är ingen fara (tycker andra sagt tvärtom, men jag får väl lita på farbror doktorn) och så satte han på ett annat förband: Allevyn (kostar 170 spänn! För ett enda!). Han tyckte det var viktigt att såret fick vara fuktigt medan det läker och tydligen ska förbandet hjälpa till med det. Detta ska sitta till på onsdag då jag ska byta förbandet och sätta på ett annat snarlikt men med ett annat namn (kommer inte ihåg nu vad det hette men det kostar 180 spänn! Fast det kan jag klippa i tre bitar sa han). Han berättade att sårläkningen kommer ta ca 3 veckor, så det är väl bara att vänta och gilla läget då. Han kommer på återbesök på fredag för att se om detta med Lotagenet.

Nedan syns en veterinärstudents förband i blått (den gröna är min och har suttit ett par dagar - får sitta någon dag till). Vi får se hur förbandet sitter kvar - tyckte att det redan började lossna lite vet-wrap när Nadal fick komma in i hagen. Efterklok som jag upptäckt att jag är så tänkte jag först då på att jag borde kontrollerat detta innan jag tog ut honom från stallet!

Så här såg såret ut i lördags:

Så här såg det ut idag:

Jag försökte lägga upp en liten video från idag som visar när Nadal busar med en av unghingstarna i hagen - men det verkar inte funka. Efter 30 minuter så säger programmet fortfarande att den håller på att ladda upp filmen (den är bara 40 sekunder lång...). Jag lägger in en bild på det istället (inte lika kul!):

Det är kul att han roar sig, men jag hade önskat att han tog det lite lugnare!

Mer sårvård.

Jag hoppas verkligen att Nadal aldrig mer kommer lyckas skära upp några sår på sin kropp, men om han skulle lyckas med det igen så blir det ovillkorligen till att åka in till en klinik så att han får sys upp. Idag tyckte jag att såret såg lite värre ut igen. Inte mer svullet runtomkring, men mer svallkött och större tendens till att blöda. Sårkanterna åker bara längre och längre isär och han kommer få världens fulaste ärr. Ärret skiter jag väl egentligen i, bara han inte får några men av det och bara han vill LÄKA IHOP nån gång då'ra! Ja, jag vet - jag har lite dåligt tålamod med detta. Det blir så när man är orolig, upptäcker jag.

Bus, halm och fortsatt sårvård.

Igår när jag och Anna kom till hagen så fick vi se våra hästar busa runt - det är första gången vi får bevis på att de gör något annat än äter och hänger i hagen! Så det var kul. Även fast jag ju egentligen vill att Nadal ska ta det lite lugnare just nu. Men trots bus så hoppas jag att det inte ska bli nödvändigt att ta in honom på box. Jag intalar mig att det inte är helt dåligt att han rör sig - förhoppningsvis innebär det att såret får läka innifrån och ut istället för tvärtom, och det borde efter vad jag förstår vara något bra.Äntligen har hästarna fått in halm i ligghallen (innan hade de spån, men den var alldeles nertrampad vid det här laget). Det enda problemet med halmen är att den kommer från en åker med insådd vall också, så hästarna tycker att den är väldigt god att mumsa på! Jag hoppas bara att de äter den riktiga maten också - annars blir foderstaten så himla fel! Jaja, förhoppningsvis är det lite nyhetens behag och kommer gå över (om inte annat så när de bajsat tillräckligt mycket i det...).

På bilden här ovanför så ser man att Nadal nu har förband runt båda bakbenen. Nej, han har inte gjort sig illa även på höger bak, utan veterinären tyckte att jag skulle lägga mer av ett tryckförband på såret (för att motverka svullnad och svallkött) och för att inte det ska bli felbelastningar osv så rekommenderade hon att jag lindade även det andra bakbenet. Så det har jag gjort.

Nedanstående bild är från i förrgår (onsdag) och även om såret forfarande ser läskigt ut (tycker i alla fall jag) så har svullnaden gått ner, så tryckförbandet verkar fungera. Igår hade svullnaden gått ner än mer (glömde fota det dock) så det verkar gå åt rätt håll - hoppas det håller i sig! Igår var sista dagen med penicilin.

Veterinärbesök nr 3.

Idag såg såret lite värre ut igen, tyckte jag (se bilder längre ner), och därför tog jag ut veterinären igen. Jag tyckte att han var mer svullen runt såret och dessutom visade termometern 38,3 grader vilket jag tycker är aningens förhöjt för Nadal, så istället för att riskera något så tog jag det säkra före det osäkra och ringde till distriktsveterinären. Samma tjej kom ut som i fredags, och det kändes ju bra eftersom hon hade sett honom innan. När hon tempade Nadal så visade det dock inte på någon feber: 37,4. Jag tempade om med min termometer också, och då var det 37,9. Förmodligen hade han fått lite högre temp av promenaden från hagen, som varit lite äventyrlig då en traktor körde omkring och plogade på fältet precis bredvid. Nadal tyckte inte om den traktorn.

Igår klippte jag som sagt bort lite av pälsen som hängde ner i såret, vilket hjälper till att göra så att såret ser större ut på bilden här, men sen tycker jag att det är lite mer svullet än igår och strax efter att jag tog de här bilderna så lyckades Nadal stöta i benet eller nåt sånt så att såret även började blöda igen.

Så det var vad veterinären fick se när hon kom. Hon klämde och kände men tyckte inte att det verkade som att han fått någon varböld där inne eller så som skulle kräva ett dränage. Ordinationen blev två dagar till med penicilin och ett tajtare förband som kan ge lite stöd och hålla tillbaka lite av svullnaden. Om Nadal sedan verkar väldigt busig och rörlig i hagen så kanske jag även får stalla in honom några dagar för att ge såret en chans att läka ihop.

När veterinären farit så pysslade jag om såret (ingen brems behövdes idag heller) och fixade med medicinerna innan det bar av ut till hagen igen. Inte kan Nadal ha särskilt ont, skulle jag vilja säga, med tanke på att han hade tid att tänka på att spralla runt medan vi gick. Så med hopp om livet lämnade jag honom i hagen ikväll, och väl vid bilen fick jag se norrsken just över Valbo köpstad. Jag och Anna stannade till och beundrade skådespelet - Anna ansåg att norrsken betyder tur, så det får vi väl hoppas! :)