Ser ni magen som står ut på sidan? :) Han är väldigt söt med sin jättemage (även om den kanske inte går att jämföra med magen på skimmel-damen bredvid honom). En mamma till en tjej i stallet hade frågat sin dotter om inte Nadal var lite tjock? Dottern hade sagt åt henne att inte säga något åt mig om det. Jag antar att hon var rädd att jag skulle bli sårad :) men vaddå, jag tycker det är helt ok att han har lite hull att ta ifrån under vintern!Idag hann jag inte mer än till stallet förrän en av stalltjejerna, som redan satt upp på sin häst, frågade om jag skulle följa med ut på promenad. Det var inte frågan om att hinna titta igenom Nadal eller ge honom hans kraft först, men vi hade pratat tidigare om att försöka få till en promenad-dejt, så jag ville inte nobba utan vi gav oss iväg tillsammans omedelbums. Jag tror att Nadal blev lite snopen. Om inte annat så visade han det tydligt på hemvägen, då vi gick förbi hans hage på väg till stallet. Han fick hopplöst många motorstopp innan vi kommit tillräckligt långt förbi för att han skulle börja gilla läget och hänga med lite mer villigt. Han förstod ju inte att det vankades mat i stallet, utan han ville bara ut till hagen där de precis fick en ny höbal när jag kom och hämtade honom.
Tillsammans med E från stallet så gick vi till en grusgrop i närheten. På vägen dit så provade vi att låta E falla bakåt för att sedan trava förbi och sedan fattade vi trav och travade förbi dem (snacka om att jag har dåligt flås!). Inga som helst problem - Nadal brydde sig inte det minsta. Vi provade att gå med Nadal före E bakom på led och sedan vände vi på kuttingen så E fick gå före med Nadal på led. Nadal ville bara buffa på Es häst när hon nu gick så lägligt precis framför, men utöver de så var det inget märkvärdigt.
I grusgropen så ställde jag mig med Nadal och tittade på när E galopperade runt lite. Nadal blev lite till sig och började busa runt några gånger så jag fick säga till honom att lugna ner sig - vi vilar när vi vilar och busa får du göra i hagen, sa jag till honom.
När det var klart så testade vi en backe upp från grusgropen som vare sig jag eller E provat förut. Den var hyfsat brant - jag trodde jag skulle få lov att gå upp på alla fyra. Men det gick bra. Båda hästarna tog sig upp i lugn och fin skritt. Underlaget var som blöt sand nästan hela vägen, så det sög bra i musklerna. Väl uppe vågade vi inte prova på att också ta oss ner samma väg. Istället fick vi pressa oss igenom lite sly för att sedan, efter ett litet skogsparti, komma ut på vägen igen. Då vände vi kosan hemåt.
Så var den dagen slut och här säger Nadal hejdå (eller egentligen hej, men jaja, var inte så petig då!):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar