Stigfinnaren.

I fredags tog vi en kort promenad tillsammans med Anna och hennes söta, kloka Tul. Nadal tyckte det var så himla kul att han först var tvungen att ge mig ett litet bus-bett på armen. Sen riktade han koncentrationen framåt istället. Han har verkligen framåtbjudning - det var nästan mer trav än skritt, men då fick jag i alla fall träna mig på att använda lite kommandon, vilket var väldigt svårt att komma ihåg när jag hade sällskap som jag också ville vara uppmärksam på.

Vi stannade till på en kulle och tog en fika också. Inte helt enkelt när Nadal inget hellre ville än fortsätta röra på fötterna och det mesta utav grönskan på kullen bestod av lingonris och alltså inte bidrog så mycket till distraktion för lillgubben.

Igår åkte jag ut bara för att ge Nadal lite kraft och pyssla om honom lite. Idag blev det en promenad till, men då bara Nadal och jag. Vi var ute i ungefär en timme. Det åskade och mullrade hela promenaden men kom bara några smådroppar. Nadal har det så lugnt i hagen att jag idag ville att han ska få uppleva att det händer lite saker när vi är ute och promenerar, så vi gick längs den lilla vägen som leder in till ett litet samhälle. Vi mötte några få bilar, gick förbi ett par hästhagar, det var någon som klippte gräset med en handjagare, vi gick förbi en fårhage, en fågel prasslade i en buske. Små saker som Nadal ändå måste lära sig hantera. Vi vände innan vi kommit in till samhället. Han skötte sig finfint. Skuttade till och gjorde någon enstaka rusning när han blev överraskad, men lugnade sig raskt och var mest bara positiv hela tiden. Skönt också med ett 22 fots-rep - ger oss båda lite mer utrymme när det behövs. Det roligaste är nog ändå att Nadal alltid är nyfiken på och bjuder på nya stigar och vägar! "Ska vi inte gå hit, matte!?"