Nadals trösklar

I veckan har jag varit fotfolk på en kurs för Lauren Barwick på Dalpraktiken. Det var lite tråkigt att inte ha Nadal med och kunna rida, men det var det valet jag hade gjort. Oavsett det så var det en mycket givande kurs och Lauren är en fantastisk person och pedagog. Och jag fick ju vara med på simuleringarna och det var också väldigt intressant och givande. Jag hoppas att Lauren kommer tillbaka till Dalpraktiken nästa år, för då ska jag vara med, den här gången tillsammans med Nadal.

Väl hemma så har jag fortsatt att rida ut med Nadal, men vi tar just nu en mycket kort vända där jag fokuserar på att själv vara lugn och samlad samt att ta hand om alla Nadals trösklar - och de är många! Tre kilometer tar just nu ca en timme, men det är inklusive en fika-paus (gräsning) när vi är halvvägs, innan vi vänder hemåt igen. Börjar längta tillbaka till vinterhagen där vi har ridbanan - hade behövt den nu för att kunna värma upp ordentligt även uppsuttet innan ridningen ut. Jag tycker dock att det verkar som att Nadal är mycket mer skvättig när vi är på bekanta marker än när vi rider på obekanta stigar - i alla fall om jag ska jämföra med ridningen i Jämtland och Hälsingland. Funderar på vad det kan bero på. Understimulerad? Trivs bättre i skogen? Nåja, förutsatt att vi i slutändan får till det på ett positivt sätt så är det ju fantastisk miljöträning varje dag just nu. (*peppar mig själv*)

Från Fast track-kursen tidigare i somras. Åsa Brandt är fotograf och Anneli syns i bakgrunden med sin häst Vaja.