I regn och åska

Vi fortsätter att jobba med Nadals trösklar. I onsdags kändes det så pass bra att vi till och med provade att galoppera. Det blev lite väl livat så vi fortsatte trava och skritta istället. Sedan fick Nadal vila till idag, bland annat eftersom jag var iväg och groomade åt en kompis och hennes häst (Sigrid och Wasa) på Vasaritten i Rättvik. Den ritten är så himla fin och jag längtar verkligen till att rida den med Nadal, förhoppningsvis redan nästa år. Men först vill jag nog att Nadal ska kännas lite mer samlad när vi rider, och det kan jag tycka att vi borde lyckas med på ett år, om inte förr.

Idag värmde vi upp på den slinga vi nu ridit i flera dagar och sedan tog vi en annan vända för att se hur det skulle gå. Vi red förbi åkrar, gårdar och över en vältrafikerad väg och in i skogen. Jag ville undersöka om det fanns några stigar man kunde rida där, men det var svårt att hitta något. Jag såg sedan på en karta att om vi fortsatt några tiotal meter ytterligare längs den vältrafikerade vägen så hade vi hittat en stig som vi hade kunnat rida... Jag får prova igen vid ett senare tillfälle. Hur som helst så skötte sig Nadal ganska bra. Han tycker dock fortfarande att allt möjligt är läskigt och han är väldigt uppmärksam och snabb i sina reaktioner. Även när jag tycker att han går avslappnat så kan han sprätta till av något i gräset eller bakom honom. Eller om det faller ner kvistar av vinden precis framför oss... Måste hitta ett sätt att hjälpa honom att inte reagera så mycket och starkt.

Sista biten hem fick vi rida i åska och ösregn. Kan man göra annat än skratta åt det hela? Det var faktiskt mysigt, och det är ju bara frågan om varmt sommarregn ändå, så det är egentligen rätt trevligt.

Bild från tidigare i somras.