Till sjön

Igår red vi förbi golfen och islandshästarna, över några nya broar och med mycket folk, bilar och andra fordon som for fram och tillbaka längs vår väg så här på midsommaraftonen. Broarna och lite stenar och grejer som låg längs vägen var intressanta "pussel" för oss att ta oss förbi. Jag ville kolla upp vägen för att se om vi kunde komma fram till en slinga jag spanat in på en karta. För att komma dit var vi tvungen att gå över totalt sett fem olika broar - bra träning! Eftersom vägen har potential att bli en återkommande tur så tyckte jag att vi skulle ägna gårdagen åt att i lugn och ro ta oss över broarna på ett positivt sätt. Väl över dem kunde jag konstatera att jo, vi kom till slingan jag spanat in! När vi vände hemåt och skulle tillbaka över alla broarna så var det något i buskarna som skrämde Nadal så till den grad att han gick ner på sina framknän. Och stod där en stund. Väl uppe igen så travade han rent och hemma i hagen kunde jag konstatera att han fått skrapsår på höger knä, men annars märktes ingenting.

Idag kollade jag upp hans knä igen. Skrapsåret hade sårskorpa, ingen svullnad, ingen uppenbar ömhet. Så vi red ut på den längre slingan. Först över alla fem broarna - gick bra. Sedan ut på nya äventyr. Och oj, vilka fina vägar! Dock red jag visst en annan väg än den jag sett ut på kartan. Jag undrade varför den fina slingan jag spanat in plötsligt tog slut vid en stuga vid sjön... Nu när jag är hemma igen så ser jag att jag missade en vänstersväng som jag borde tagit... Nåja, vi kan göra om detta senare i veckan. Egentligen skulle jag vilja testa det imorgon, men det känns lite taskigt mot Nadal. Jag vet inte riktigt hur lång sträcka vi red, eftersom batteriet på telefonen tog slut, men åtminstone två mil var vi ute. Trav hela vägen, några galopper och skritt vid broarna, järnvägsövergången och lite andra läskigheter. Och skulle vi ta den slingan jag tänkte mig för idag, så skulle det bli åtminstone två och en halv mil... Ja, ja, vi får väl se hur stela både jag och Nadal är imorgon :-)

Jag kan konstatera att Ipren-kuren inte botade mitt onda knä. Börjar även känna i det andra knäet... Jag testar mig fram med lite olika vinklingar av tår, hälar, anklar, men det blir till att ringa läkaren på måndag för vidare utredning. Jag vill i alla fall få veta om jag gör det hela värre genom att rida, eller om det bara är att köra på! (vilket jag ju kommer göra ändå, i alla fall tills någon läkare säger åt mig något annat)

Glömde ta bilder idag, så det blir ett par från gårdagens tur:

Läskig damm-bro

Här börjar den härligaste ridvägen jag upplevt än så länge i våra trakter! Jippiii!