Sedan den snorhala ridturen så har vi varit ut åt ett annat håll med bättre underlag. Men idag skulle vi bara skritta ut så jag tyckte att vi skulle passa på att kolla hur skogen, stigarna och skogsbilvägarna västerut såg ut. Redan på stallplan började Nadal säga njaeeee. Det gick mycket sakta genom byn och när vi kom ut i skogen så stannade han (se bilder nedan). Eftersom jag inte hade någon brådska så tänkte jag passa på att se hur lång tid han menade att han behövde. Vi kan säga att det var inte bara en minut.... Till slut började han tugga, slicka, klia huvudet mot benet och ruskade lite på sig. Sen tog det ett tag till och så tog han två steg. Sen stannade han igen.
Jag hann fundera över vad det kunde vara som han ville säga, men jag tyckte det var svårt att läsa hans tankar... Till slut kunde vi i alla fall börja röra oss framåt igen. Fortfarande sakta, tveksamt, med korta pauser. När jag väl satt upp så kom jag på det! Sist vi red hit så var det ju snorhalt! Tröga matte som inte fattar nånting!
Nåja, då fick jag ta tillfället att visa honom att jag faktiskt var att lita på - även om det på sina ställen ligger kvar mycket snö så var det ingen is. Det GÅR att rida i skogen (sista bilden).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar