Sårvård och medicinering - på egen hand.

I det här inlägget så är det kanske läge att varna för bilderna, om någon är lite känslig. Inte för att bilderna är jättehemska, men det är trots allt närbilder på såret så som det såg ut idag. Men jag börjar med en bild av hur Nadal såg ut idag efter att jag lagt om förbandet - hyfsat snyggt och prydligt. Får se om det tänker stanna på plats den här gången eller om det kommer hasa ner igen, som det gjort de senaste två gångerna... Jag vågar helt enkelt inte lägga om det för tajt - vill ju inte stasa blodflödet ner till hoven... Men den här gången har jag försökt att lägga det lite tajtare än sist i alla fall:


Här är såret sett från ena sidan. Man ser att det är en liten bula (svullnad) där. Trots svullnaden så är han inte varm eller särskilt jätteöm över såret och han har fortfarande ingen feber:


Så här ser såret ut från andra sidan:

Och så avslutar jag med en närbild rakt framifrån - observera att detta är taget direkt efter att jag tagit av förbandet och innan jag rengjorde såret. Jag klippte sedan även av de hårstrån som hänger ner i sårkanterna. Såret verkar således ha slutat blöda nu:

Idag behövde jag inte bremsa Nadal för att få behandla såret! Han skötte sig hur fint som helst och jag behövde ingen assistans alls - vare sig när jag lade om såret eller då jag medicinerade honom. Han var lite på sin vakt, men reagerade bara en enda gång när han tyckte att det gjorde ont, och då gjorde han det genom att lyfta det ANDRA bakbenet och vifta lite grann med det.

Det klurigaste momentet var när jag hade satt in nålen i halsmuskeln och sedan skulle försöka sätta dit sprutan och fixa med det. Jag hade tagit ut honom i en av boxarna och ville inte sätta fast honom i något grimskaft för den händelse han skulle få penicilinchock. Alltså hade jag bara grimman att hålla i, men jag behövde båda händerna för att sätta dit sprutan och kontrollera så att jag inte träffat något blodkärl osv. Efter en stunds tålamod så stod han faktiskt stilla så att jag kunde fixa även med detta helt själv! Min fina, duktiga kille!

Skrubbsår, andnöd och darriga händer.

Började dagen med att lägga om förbandet på Nadals ben. Jag pysslade på där med kompress, bomull, gasbinda och vetwrap och det gick jättebra. Jättefin vetwrap: gul med gröna fyrklöver på - det borde väl kunna ge lite tur?

Först när jag väl var färdig så kom jag ihåg att det ju var meningen att jag skulle lägga ett alsolspritsomlägg! Va sjutton! Äh, han fick gå med omslaget till eftermiddagen - jag skulle ju ändå komma tillbaka då för att ge honom alla mediciner, så då får jag väl lägga om det rätt då.

Sagt och gjort, på eftermiddagen gjorde jag om proceduren, men den här gången på rätt sätt. Fast det visade sig att jag lyckats köpa alsollösning istället för alsolsprit! Så förmodligen blir det en omgång till av alsolSPRITomlägg imorgon kväll. Att det ska vara så svårt att göra rätt!?

Medan jag sedan höll på och förbereda inför penicilinsprutan så lyckades Nadal snärja in sig i grimskaftet - ett varv runt halsen och ett varv runt huvudet precis ovanför ögonen. I panik försökte han komma loss, men han satt ju fast i repgrimma, och grimskaftet gav inte heller efter. Jag fick panik och tänkte bara på att jag inte skulle springa in där i spiltan - som jag var på väg att göra - för att undvika att bli skadad själv. När han väl stod still så skyndade jag mig in för att lugna honom och Linn kom med en kniv så vi fick skära av grimskaftet. Phew!

En chockad Nadal har numera ett skrubbsår över höger öga (se foto nedan) och en svullnad över halsmuskeln på vänster sida precis under ganaschen samt att en del päls lossnat lite här och var där grimskaftet legat (fast utan att lämna huden bar). Nadal ville sen ha mycket kel och smek, och det ville matte också.

Med darriga händer efter chocken av att se Nadal nästan kväva sig själv så skulle jag sedan ge honom en spruta i halsmuskeln och lyckas så klart träffa en blodåder det första jag gör. Nåja, det är ju ingen fara med det, utan jag flyttade bara nålen och då gick det bra. Nadal tog det med ro. Sen fick han Metacam oralt - det var inte gott! Men han tog det och sen fick han godis, följt av betfor med slemlösande i (mycket mediciner nu!). SEN fick han gå tillbaka till hagen. Nu FÅR han inte göra eller råka ut för några fler tokigheter!!!

Veterinärbesök nr 2.

Idag kom en kompis ut för att visa mig hur man lägger bandage på bästa sätt (tack Annika!). När vi tar av sittande omslag så visar det sig att det varar och stinker. Fortfarande ingen feber dock. Det var bara till att ringa till distriktsveterinären. Som tur var så kunde hon komma ganska omgående, men under tiden jag väntade på henne så gick jag omkring och kände mig som världens sämsta matte som inte tagit Nadal till veterinären på en gång. Usch, vad dåligt man kan må!

När veterinären kom så sa hon att det inte är säkert att det inte skulle blivit infekterat ändå, även om vi varit in och sytt. Då kändes det trots allt lite bättre. Så, summan av hennes besök är att Nadal har en lokal infektion vid såret och han går nu på penicilin, antibiotika och smärtstillande i några dagar, och jag har fått instruktioner om hur jag ska lägga om hans sår: första dagen eller två ska jag linda om med alsolspritindränkt bomull, sen med sorbact.

Håll nu tummarna för att han inte ska få feber, bli halt eller mer svullen!

Skadad.

När jag gick ut till Nadal idag på morgonen för att ge honom hans slemlösande betfor så kommer han fram till mig med ett skadat ben. mitt över vänster skenben har han lyckats få vad som ser ut som ett skärsår, ca 4-5 cm långt och det glipar ca 1 cm. Han haltade inte, men det såg blodigt ut, även om blodet hade frusit till vid det här laget - det var 27 minusgrader!

Nadal fick följa med till stallet för rengöring och för att jag skulle avgöra om det behövdes en veterinär eller hur jag skulle göra. Han hade ingen feber och såret såg rent och fint ut. Efter en del om och men så slutade det med att Linn (som har lösdriften) hjälpte mig att lägga om såret på honom - vi fick använda brems och hålla upp ett av frambenen för att få röra bakbenet. Innan bremsen så struntade han i att vi lyfte upp ena frambenent - han ställde sig bara på höger fram- och bakben och lyfte upp vänster bakben. Alltså bara två ben i backen - det kallar vi balans! Det var svårt att jobba i 27 minusgradet - allt ville bara frysa!

Väl i hagen så började han halta, något han inte gjort vare sig på vägen till eller från hagen. Jag hoppas att det mest beror på att han tycker lindan är obehaglig. Han hade ingen feber när jag kom på eftermiddagen heller och han åt och allmäntillståndet såg helt ok ut. Imorgon ska jag lägga om såret igen, så vi får se hur det ser ut då.

Veterinärbesök.

Idag kom äntligen veterinären. Hon tyckte att Nadal lät bra, kändes bra och trodde att det var ett förkylningsvirus som han fått då han kommit till det här stallet - ny plats, nya virus. Han fick sitt vaccin och ordinationen att om han fortfarande är snorig om två veckor, då kan det vara dags att ta lite prover. Så Nadal fick gå tillbaka till hagen. Som jag hade misstänkt så gick den promenaden allt annat än fort och smidigt. Nadal ville hellre stå på bakbenen och tränga mig med bogen och springa runt mig i cirklar, än han ville gå framåt. Det var inte helt enkelt, men dock helt förståeligt att han var lite uppspelt. När vi började närma oss hagen så började jag äntligen få lite kontakt med honom så att han faktiskt lyssnade på mig och vi kom fram till hagen i lugn och ro.

Man skulle ju då kunna vänta sig att han skulle explodera i lite bus och krumbukter när han väl fick komma loss i hagen, eller hur? Men inte då! Väl i hagen var det som att allt bus gått ur honom. Han gick in och sa hej till de andra och sen ställde han sig att äta. Det var säkert väldigt skönt för honom att få komma "hem" igen. Matte tycker också att det är skönt. Han ska dock fortfarande få slemlösande morgon och kväll - tills receptet är slut, så det är väl nästan en vecka till, ungefär.

Rastlös Nadal gör utbrytning. Eller nåt...

Idag på eftermiddagen var första dagen som Nadal började visa att han är lite rastlös av att stå på box hela tiden. På morgonen tog jag ut Nadal en kort stund och släppte honom lös på ridbanan. Han skuttade runt lite, men efter en vurpa som landade honom på backen så kom han lite snopet lommande till mig och vi gick tillbaka till boxen.

På eftermiddagen när jag kom så var han munnigare än vanligt och trots att han hade hö i boxen så brydde han sig inte särskilt om maten utan var mer intresserad av vad jag höll på med när jag mockade och donade. Medan jag stod och hängde upp hans vattenhink så passade han för första gången på att smita ut ur boxen! Ojojoj! Hela världen stod framför honom och han satt inte fast i någon grimma eller någonting! Vart skulle han ta vägen!? Hans äventyrslusta drev honom rakt in i stallet som är vägg i vägg med uteboxen... Ut genom boxdörren och en snäv sväng till vänster så var han inne igen! Jag blev både lättad och förvånad! Att stallet är så spännande?! Jag sprang efter och tog tag i manen på honom, så följde han med tillbaka till boxen. Fast han var inte så noga med att gå in där, egentligen, utan behövde lite yttre motivering. Som han fick.

En stund efter detta så tog jag ut Nadal till ridbanan igen. Jag fick hjälp av två stalltjejer som stod vakt vid varsin utgång, så att han inte skulle få för sig att hoppa över och ut till hästarna i hagarna omkring. Istället bjöd jag Nadal att springa runt lite på ridbanan. Innan jag hann släppa honom lös så hann han dock ge mig ett tjuvnyp i ena armen - buse! Han sträckte sen ut i ökad trav och visade upp sitt stiligaste arab-jag. Det blev även några repor galopp med lite åsne-sparkar och krumbukter. Efter ca 10 minuter fick det räcka och även Nadal verkade nöjd och följde villigt med tillbaka till boxen, där han omedelbart drack vatten och sen började äta.

Han är fortfarande snorig och det låter lite täppt när han andas, men jag hoppas ändå att veterinären som kommer imorgon ska säga att jag kan släppa ut honom i lösdriften igen!

Slemlösande till guldklimpen.

Jag slog en signal till veterinären igen eftersom några stallkamrater hade planer på att tävla på lördagen och gärna ville veta om det var möjligt för veterinären att komma ut tidigare för att se hur det egentligen står till med Nadal och om det han har möjligtvis är smittsamt eller inte. Hon kunde komma tidigare men hon skulle inte kunna ge några svar innan lördag, så vi bestämde att hon trots allt kommer först på måndag. Nadal får stå på box tills dess.

Jag beskrev Nadals tillstånd igen. Jag berättade att hans snor var riktigt kladdigt: när han frustar så att det hänger ut snor ur nosen på honom så brukar jag - om jag råkar ha papper i närheten - försöka ta bort det, och när jag gör det så blir snoret som en enda lång sträng som inte vill släppa åt något håll egentligen. Beskrivningen resulterade i att veterinären skrev ut slemlösande - i brustabletter! (löses upp i vatten som blandas med betfor - Nadal slukar detta!) - som Nadal nu får morgon och kväll i några dagar framöver. Det har gett resultat - snoret är inte lika kladdigt längre.

Häromdagen ville jag låta Nadal sträcka lite benen och istället för att gå tillbaka till boxen när jag mockat ur så gick vi förbi boxen och ut mot byvägen. Han har varit så cool med installningen att jag nästan undrat om jag verkligen har en häst eller om han egentligen är en hund eller nåt! Jag tänkte att om han ska vara så här cool så kan vi ju passa på att röra lite på oss - inte för långt dock, om han nu är sjuk, utan bara så att han får se lite nya omgivningar. Efter ca 15-20 meter så ändrade jag mig - han fick totalt busspel! Stegrade sig och bockade och krumbuktade! Jo, jag förstår att han har lite överskottsenergi. Helst hade jag velat släppa honom lös på ridbanan, men jag vet inte riktigt om han kommer hålla sig PÅ ridbanan eller om han kommer sticka i det tillstånd han befinner sig. Kvickt vände vi åter och han fick trots allt gå in i boxen. Och han gjorde detta utan några som helst protester eller vidare bus! Har jag en guldklimp eller har jag!?

Jag kanske provar en liten promenad imorgon bitti igen - fast då tar jag på mig hjälmen!

Morgonbesök.

Eftersom det inte fanns tillräckligt många påsar att lägga mat i till Nadal, så blev jag så illa tvungen att åka ut till honom idag på morgonen för att fylla på med mer mat. Inte för att det direkt kändes betungande den här gången - jag ville hemskt gärna ändå ut för att se hur det gått för honom över natten. Och det var klart att det gått precis hur bra som helst! Han stod där och tuggade på morgonhöet och tog det allmänt lugnt.

Jag fixade med maten, tog ut vattenhinken som nu var en isklump, satte in en ny vattenhink (som helt säker är en isklump om bara någon timme i den här kylan!) och mockade ur. Jag kunde se spår av Nadals snor lite här och var. Eller ja, "spår"... Det var väl en underdrift! Jag kunde se infryst snor, helt enkelt! Men han "snöt" sig inte någonting alls under hela tiden jag var där idag (ca 50 minuter) och det tar jag som ett positivt tecken.

In på box.

Nu tyckte jag inte att jag kunde vänta på att det skulle gå över av sig själv längre, så idag har jag stoppat in Nadal i en utebox över natten. Jag hoppas att det ska visa sig att jag överdriver, men eftersom det inte riktigt verkar vilja gå över så måste jag ju prova något! Om en vecka kommer veterinären också. Om Nadal är frisk då så är det dags för vaccinering och är han inte frisk så är det dags att göra någon sorts odling eller nåt för att ta reda på vad det kan handla om. Jag hoppas att han inte ska behöva stå i den där boxen riktigt så länge. Helst bara en natt, men det är nog orealistiskt att det skulle ha blivit helt bra tills då. Jag märker att jag har lite svårt att hålla fokus på jobbet när jag egentligen bara vill veta varför inte min lillgubbe vill bli bra!

Det känns jättekonstigt att lämna honom där - inomhus. Hade svårt för att slita mig utan hade väl helst velat sova över för att kunna vara där (så han slipper vara ensam... eller) om han skulle få ett spel eller om det skulle vara nåt annat . ja,ja, han ska väl överleva ändå och det är bra träning osv.

Nadal tittar ut!

Det blev ett täckesköp på Hööks idag också - tack Sigrid för tipset om rean! Täcket är alldeles för stort för Nadal ännu och är mer köpt med framtiden i åtanke (fast just nu kan jag inte föreställa mig att han ska kunna fylla ut täcket någonsin!). Men när jag provade det på honom idag så ville jag sen egentligen inte ta av det utan jag ville att han skulle få mysa på med ett täcke på sig i boxen över natten - jisses, vad fånig man är! Jag såg istället till att han hade ordentligt med hösilage att tugga på så får han väl äta så att han får upp värmen.

Jag känner mig för övrigt helt tafatt inför installningen och funderar på vad jag kan ha glömt eller gjort tokigt eller så. När han går i hagen så behöver jag ju bara släppa in honom där, sen är det hela klart för dagen och jag vet att han klarar sig själv! Äsch, jag säger det igen: bra träning! Och uppenbarligen inte bara för Nadal utan även för en viss matte...

Mycket lek och mer snor... och ny hagkamrat!

Uj,uj,uj... Jag skrev ett låååångt inlägg om dagens övningar och sen tryckte jag på fel knapp så allt försvann - utom rubriken... Gnääääll. Drygt!

Ja, vi har i alla fall varit iväg på träning i ett ridhus idag tillsammans med 6 andra nh-ekipage - jättekul var det! Först höll vi inte på att komma iväg för min bil ville inte sluta spinna på isen (vill ha en ny bil!) och sen ville inte lämmen gå igen... ja, ja. Tillslut var vi i alla fall iväg och vi kom fram i tid och allt.

I ridhuset gjorde var och en sin grej och Nadal skötte sig så himla fint! Han var så duktig! Vi lekte friendly game och porcupine game med sticken (och med snöret). Vi lekte även yoyo-game och circling game och jag drev även upp Nadal i trav ett par varv (fast då snurrade jag med honom). Jag drev runt Nadal ett par varv på en åttvolt och sen fick han gå och sätta mulen på ett par olika saker som jag bestämde. Sen lekte vi även med presenningen igen - nu är han modig! Han tuggar, trampar och krafsar ihop den där plastbiten nu, kliver över den och följer efter den och låter mig klappa honom med den. Han hade den halvvägs över ryggen ett tag och jag höll den för ögonen på honom en kort stund. Allt detta: gick hur bra som helst! Han är himla stolt över att han övervunnit presenningen och förväntar sig godis så fort han trampar på den nu :)

Innan vi åkte hem så fick Nadal träna på att stå i transporten medan jag fikade med de andra på klubbis. Vi pratade om framtida träningar och en hemsida som håller på att byggas upp om gruppen. Efter 45 minuter ville jag inte lämna Nadal ensam längre, så då åkte vi hem igen. Väl hemma i hagen så fick Nadal en ny hagkamrat och honom var det sprutt på! En skäck som är halvåret gammal och som verkligen verkade ha spring i benen! Ihopsläppet var helt omkomplicerat - vilket härlig flock de är!

Ja, och Nadal snorar fortfarande och jag tycker att det blir värre och värre! Vad gör man!?

Lite lek, mycket snor.

Idag var det verkligen en härlig vårvinter dag! Nadal fick komma ut och sträcka på benen och vi gick iväg och lekte med Anna och Tulo en stund. Vi lekte lite yoyo-game, circling game, porcupine och så hade Anna med sig ett par tunnor som Nadal tyckte var väldigt intressanta att putta på! Tiden flög och sen var det dags att röra sig hemåt. Imorgon blir det mer äventyr. Här ett foto av Nadal taget idag påväg från hagen:

Nadal har blivit snorig igen. Fortfarande ingen feber, men denna ihålliga snorighet! Och det är inte bara lite snor heller - jag borde ha tagit ett foto! Han tar ett djupt andetag och frustar till (snyter sig, helt enkelt) och sen hänger det en stor snorlobba ur näsborren på honom. Stackarn! Jag tänker ringa veterinären i veckan och fråga hur orolig jag borde vara för detta, vad det kan vara, när det kan vara över eller vad jag kan göra åt det och om detta är något jag kan förvänta mig kommer hända varje vinter. Han har dessutom hostat ett par gånger idag så även hostan har kommit tillbaka, om än inte riktigt lika mycket som i december. Usch, inte roligt. Som tur är så verkar det i alla fall inte smitta. Ingen i vare sig hans förra flock eller nuvarande flock har börjat snora.

Sprickan var en klyfta.

Igår kom hovis och verkade Nadal. När jag hämtade honom från hagen så var jag lite orolig att det skulle utbryta kalabalik och att hästkompisarna skulle ta sig ut från hagen igen. När vi gått en bit så hörde jag kompisen B gnägga efter oss, men han och de andra kompisarna stannade som tur var kvar i hagen ändå.

Jag var så tidspressad när jag hämtade Nadal och hade varit tidspressad hela dagen samtidigt som jag inte var nöjd med hur arbetet hade tett sig under dagen och jag tror att detta smittade av sig något på Nadal. Han skötte sig väldigt bra på vägen till och från hagen - exemplariskt faktiskt! - men i stallet så stod han som en giraff rätt mycket och ville inte äta upp allt jag gav honom medan vi väntade på hovis. Jag ansträngde mig för att få ner puls, andning och stressnivå och tror att jag lyckades helt ungefär tills dess det var dags att ta ut Nadal till hagen igen.

När hovis väl kom så fick hon kika lite extra på sprickan i hoven. Sedan jag såg Nadal sist så hade en flik av hovvägen försvunnit så det såg inte längre ut som en spricka utan mer som en liten, liten krosskada. Kanske såg jag också lite bättre när vi nu var inomhus. Hovis kallade det för en klyfta - det är tydligen den korrekta benämningen på vad jag skulle kalla för en horisontell spricka. Det är hursomhelst inget sår eller så, men han kommer ha en klyfta där som kommer växa ut vartefter. I övrigt så verkade hon av hans fötter och tyckte att han fortsatt att nöta jämt och fint och att det var ett ganska lagom intervall mellan verkningar.

I helgen blir det lite äventyr! *längtar*

Hovspricka i kronranden.

Tog en sväng ut till hagen idag och tittade igenom Nadal. Han hade fått en spricka i vänster bakhov, uppifrån kronranden och ner en eller ett par centimeter:

Troligtvis har han slagit i hoven någonstans. Han är inte varm och blöder inte eller så men det verkar som att det ömmar. Jag tycker dock att det ser otäckt ut och nojjar så klart över detta. Hovslagare är kontaktad och kommer i veckan.

Häng i hagen.

I veckan har jag legat lågt med att åka ut till Nadal. Onsdag till fredag fick han ta hand om sig själv och lära känna sin nya flock utan mig. Det verkar ha gått bra för hans del. Har känts lite konstigt för mig att inte åka ut trots att jag varit i stan. Idag åkte jag ut och hängde med honom i hagen tillsammans med Bobson och hans matte. Vill fortfarande inte ta ut honom ännu, utan väntar ett tag till med det. De har satt upp en tredje tråd i stängslet så att det ska vara svårare för hästarna att smita ut. Det verkar funka. I hagen idag körde vi lite porcupine game, tränade lite på att stå stilla, och lyfte hans fötter, men framförallt så bara hängde vi. Jättetrevligt. Var säkert där i åtminstone en timme.

Sträcka på benen!

Igår hade Nadal gått ett drygt dygn med sina nya kamrater när jag kom dit igen för att se hur det gick för honom. Han, och alla de andra, stod vid grinden när jag kom och de såg välmående ut allihop. Jag tog med Nadal till stallet och pysslade om honom lite där och sen tog vi en kort promenad för att upptäcka de närmaste omgivningarna. Det var så skööönt att kunna gå på en promenad, på en plogad väg och med gatubelysning! Vilken lyx! Ja, visst var det lite halt på sina ställen, men det var mest i början närmast stallet av någon anledning. Jag tror att även Nadal tyckte det var skönt att få sträcka på benen - han gick med öronen riktade framåt och efter ett tag började han frusta. Vi hade kunnat gå länge, men det var ju trots allt hans första dag i ett nytt stall så jag ville inte göra för mycket.

Dagen bjöd på lite mer äventyr än så dock. När vi var i stallet så gjorde ett antal hästar utbrytningar ur sina hagar. Dels var det Nadals hagkompisar, som tydligen tagit sig ut genom grinden, alltså mellan snörena i stängslet - stängslet var helt hela vägen runt så det är enda sättet de kan ha tagit sig ut. Om de inte hoppade över alltihop, så klart, men då verkar det troligare att de kröp igenom, de små liven. Åtminstone en av unghästarna var ordentligt uppjagad och stressad innan han fångades in och togs in i stallet en stund, stackars liten. I den andra hagen så var det de vuxna hästarna som tagit sig ut och där hade de visst sprängt stängslet. Troligvis var det då den ena unghästens mamma som tagit ledningen när hennes nyss avvanda unge sprang omkring utanför, och dragit med sig några hästar även från den flocken.

Men allt detta om hur det gått till och i vilken ordning är spekulationer eftersom ingen sett något. Däremot är det frågan om jag bidragit till att allt detta hände, då jag gick och tog ut Nadal ur hagen? Ville de andra då följa efter? Det tog oss en stund att ta oss hela vägen till stallet eftersom Nadal var så ivrig och ville gå före hela tiden, vilket innebar att jag fick stoppa honom och backa några steg lite nu och då, men under hela den tiden så var det då lugnt i alla läger. Äh, inte vet jag vad som satte igång allt. Jag vet bara att jag inte kommer våga ta ut Nadal ur hagen på ett tag nu för att inte resten av flocken ska rymma igen. Fast just nu är det bara Nadal och Bobson i hagen. Islandsunghästarna står i en annan hage och skulle återföras idag. Vi får se hur det går. Alla hästar kunde i alla fall samlas in och ingen häst hade ens lämnat markerna. Inte heller var någon skadad.