2010-12-30

Gott nytt år! Och planer inför året.

År 2010 har verkligen varit ett bra år (se föregående inlägg)! Mot den bakgrunden och med tanke på att idag är sista dagen på år 2010 så är det kanske dags att börja fundera över planerna för år 2011, så här kommer de i form av några mål och planerade aktivteter. Det är inte säkert att listan är komplett, men den ger en fingervisning och anger ett planerat minimum för året i alla fall. Från dagens horisont tycker jag att planerna verkar rimliga. Vi får se vad jag säger om ett år :)

Mål:
* Tömkörning av Nadal (vi behöver båda två lära oss detta).
* Sadelinvänjning (våren 2011) följt av inridning (höst/vinter 2011).
* Gå minst ett par NH-kurser.
* Löshoppning, minst 3 gånger.
* Nadal ska lära sig att jogga bredvid mig.
* Jag ska lära mig att backa med släp!

Aktiviteter:
* NH-kurs på fältis (januari)
* Delta som åskådare på distanstävling (social träning och miljöträning)
* Klätterträna på Kungsberget (mest för att jag är nyfiken på omgivningarna där!)
* Utställning av Nadal (mest för den sociala träningen och miljöträningen men också för att jag är nyfiken på vad han kommer få för omdömen)

Utöver ovanstående så ska vi även träna på "the seven games" och hitta på några fler aktiviteter för miljö- och toleransträning.

Så där ja. Då var det bara att sätta igång då!?


Augusti 2010:

September 2010
Något överbyggd! (fast mattan lägger till kanske 2 cm):

Sista december 2010:

Gott Nytt År!!!



Alla årets mål uppnådda!

Jag var bortrest över jul och efter det så har jag i princip bara varit ut till Nadal för att ge honom hans extra-mat och pyssla lite med honom vid hagen. Vi har även tagit minipromenader i omgivningarna runt omkring hagen. Egentligen borde jag ta lite längre turer med honom - det är så tydligt att han vill hitta på något. Så fort vi kommer utanför hagen så vill han bara spralla runt och om det inte var så djup snö överallt så skulle han nog galoppera några varv runt mig bara av pur glädje att få komma ut från hagen en stund. Det är såna här stunder som jag längtar tills dess att han är stor nog för att jag ska kunna ta en ridtur på honom så att vi ta oss ut och arbeta lite mer ordentligt.

Det jag faktiskt har gjort med Nadal den här veckan - förutom minipromenaderna, som mer handlar om lydnad än motion - är att jag häromdagen tog mig för att driva på honom, och därmed även de andra hästarna, lite i galopp i deras hage. Nadal tog, sin vana trogen, till stortraven istället för galoppen. I alla fall inledningsvis. När de andra hästarna (förutom 18-åringen som tog det mer sansat och fortsatte äta istället!) kom igång och började galoppera och bocka runt i hagen så följde Nadal med och tog ett par repor i galopp han också. De är så himla fina när de får lite sprutt! :)

För att summera och utvärdera året så börjar jag här med att beskriva mina mål och önskningar med år 2010:
1) Det huvudsakliga målet för året var att bli med häst. Hästen skulle vara en arab, han skulle vara valack och han skulle vara ett år gammal. Helst skulle han vara brun, eller eventuellt svettfux (fast det vet jag inte ens om det finns bland araber? Jag har sett det på en morgan-häst och det var fantastiskt vackert!), fast färgen var inte avgörande.
2) Jag ville även köpa hästen av en intresserad och engagerad uppfödare som skulle finnas kvar i bakgrunden för stöd och goda råd.
3) Sedan ville jag att hästen skulle få gå på lösdrift, dels för hästens utveckling både socialt och fysiskt och dels för min egen skull - att det skulle vara enkelt och att jag inte skulle behöva åka ut varje dag om jag inte ville/kunde.

Så här blev det:
1) Check! Ja, det blev en arabvalack, han var ett år gammal (nu ett och ett halvt - om två dagar är han två år gammal - häpp!), men han är inte i närheten av den färg jag trodde att jag ville ha. Istället är han den vackraste (fux-)skimmeln! (eh, påverkad after the fact, eller vad?)
2) Check! Karin är den bästa uppfödaren - alltid redo med svar på frågor samt stöd och uppmuntran! Sen är det ju även alldeles utmärkt att hon redan håller på med den gren som jag själv vill börja med tillsammans med Nadal, så jag hade inte kunnat välja en bättre uppfödare.
3) Check! Nadal går på lösdrift och detta är som sagt bra för hans sociala och fysiska utveckling, och Lena, som driver stallet med lösdriften, ställer upp varje gång jag inte kan åka ut till Nadal! Trots det så flyttar dock Nadal till en annan lösdrift om ca en vecka. I alla fall på prov fram till sommaren, sen får vi se. Men det är fortfarande en lösdrift!

Summa summarum: Jag uppnådde alla mina mål för året - fantastiskt!

Kom tillbaka imorgon så ska jag berätta om målen, och några av aktiviteterna, för 2011.

2010-12-22

Stå still eller inte, det är frågan...

Igår var det molnfritt och svinkallt (ca -18) med fullmåneljus som lös upp kvällen i skogen nästan som en sol! Äntligen en kväll utan snöande!!! Jag var på mycket bättre humör och hanterade Nadals små bus mycket bättre än i söndags. Eftersom han fortfarande är förkyld så blev det inte så mycket mer än mat och pyssel i stallet, men förkylningen verkar i alla fall gå åt rätt håll - han snorade inte igår, fortfarande ingen feber, och bara hostan kvar. Fast bara och bara... Han stod uppställd på stallgången och fick en hostattack så att han verkade svaja på benen där han stod. Lite läskigt.


Han har fortfarande lite svårt att stå still när han är uppställd i stallgången. Det är som att han tror att det är meningen att han ska vandra fram och tillbaka så långt som kedjorna tillåter medans jag borstar på honom, och jag vet inte riktigt hur jag ska få honom att förstå att poängen är att han ska stå still. Ibland går han så långt bak han kan komma, lutar sig bakåt mot kedjorna, ruskar till lite och verkar uppriktigt förvånad när de inte släpper och går då lite förtörnad framåt för att komma ifrån trycket. Bara för att snart göra om samma procedur. Knäpphäst... Fast himla söt o go'!

2010-12-19

Förkylning, snö-snö-snö och promenader.

Igår tyckte jag att Nadal var väldigt loj när vi gick från hagen - han drog fötterna efter sig. Det är i och för sig inget ovanligt när vi fortfarande är i närheten av hagen, men sen brukar han få lite fart under galoscherna. Men inte denna dag. Väl inne i stallet fick Nadal låna en box och stå och äta i och jag kollade tempen på honom: 38,1, helt normalt. Men han har fortsatt att hosta och igår var han dessutom snorig. Alltså summerar jag att han är lite förkyld (hoppas det inte är nåt värre). Jag hoppas bara att han hinner krya på sig innan det är meningen att vi ska flytta till det nya stallet.

När Nadal ätit färdigt gick vi ut på en kort promenad (30-40 minuter) tillsammans med en stallkamrat + häst. Plötsligt var Nadals förkylning helt bortglömd och det var en väldig fart i lill-killen! Vi fick jobba mycket på detta med att inte springa före matte. Ett gäng på tre skotrar körde förbi oss. Vi hann ställa oss vid sidan av vägen så att vi kunde stå och titta på när de passerade och som tur var så var min stallkamrats häst väldigt coolt inställd till dessa ljudliga vidunder, vilket smittade av sig på Nadal som också höll god min och betedde sig som en 105 årig gubbe som varit med om det mesta. Han var så duktig!

Igår snöade det och idag fortsatte det att snöa och jag märker att jag börjar tappa tålamodet med allt detta snöande! Jag har inget emot snön, bara själva snöandet! Och min frustration lindras knappast av att jag inte kan påverka snöandet. Och så har jag fortfarande ont i huvudet av hjärnskakningen så det irriterar mig också. Tyvärr tror jag att irritationen bitvis gick ut över Nadal idag.

Vi tog samma korta promenad som igår, fast idag bara vi två. Det blev galet nästan från början. Något skrämde honom där han gick strax bakom mig. Detta gjorde att han kom galopperandes förbi mig och ner i diket framför mig. Och det var väl tur det, för snödjupet där fick stopp på honom. Sen fortsatte vi gå, men Nadal var hela tiden på tårna och lyssnade inte riktigt på mig. Ett gäng skotrar höll på att nöjesköra i grusgropen i närheten och vinden låg åt vårt håll och det var det som hade Nadals fulla uppmärksamhet. På ett ställe helt nära denna grusgrop så kan man gå längs vägen i en cirkel (eller egentligen i en trekant - tre vägar som går åt olika håll så det blir en triangel). Jag tyckte att vi skulle gå runt där några varv tills han gillade läget med skotrarna i närheten.

Det var väl en bra plan ända tills det kom en liten traktor längs banvallen alldeles i närheten. Traktorn skramlade och lät och körde dessutom inte heller vidare utan började stöka runt helt i närheten av där vi stod. Nadal försökte sticka därifrån och jag försökte få honom att stå stilla eller i alla fall röra sig på en cirkel runt mig. Till slut började jag istället gå mot traktorn och under av alla under - det var visst rätt sätt att hantera det för Nadal följde med! Till slut var vi på banvallen, på väg tillbaka till hagen, men traktorn fanns fortfarande i skogen, men nu inte inom synhåll och det gjorde Nadal nervös så han ville hela tiden springa före mig. Och jag fortsatte att försöka få honom att hålla sig bredvid/efter mig. Samtidigt som jag pulsade fram i snöhe---tet. Nä, det var ingen trevlig tur idag. Fast Nadal var faktiskt duktig - idag var det matte som inte var duktig och inte heller riktigt på humör. Och Nadal hostar och snorar fortfarande.

2010-12-17

Hjärnskakning...

Igår tog jag in Nadal till stallet och pysslade om honom där. Han var väldigt uppspelt när vi gick till stallet, så vi fick träna mycket på att stanna och backa. Han lyssnade faktiskt hyfsat bra och var egentligen inte olydig, utan hade bara en massa bus i kroppen som ville ut! I stallet sen så tränade vi även lite på att stå still mitt i stallgången utan att vara uppbunden, men det var svårt, tyckte Nadal, för det fanns ju så mycket mat, så nära! På vägen tillbaka till hagen så var han mycket mer lugn och samlad, så det var bra.

Idag blev det mat och pyssel ute vid hagen innan jag drog vidare till ridskolan för ridlektion. Fick rida en av de nya hästarna som var hur trevlig som helst. Precis när vi var färdiga för dagen och jag var på väg att ställa upp Calito för att sitta av så är det någon på läktaren - som vi precis passerar - som börjar rycka och slita i något (jackor?) som prasslar. C drar iväg som skjuten ur en kanon. Jag satt utan stigbyglar och tappade balansen. Lyckades klämma fast mig på C och började precis stabilisera min sits när han brallade iväg i en serie bocksprång... Jag insåg att jag skulle ryka av och släppte taget innan vi var inne i sargen på kortsidan - ville inte drämma i huvudet i träsargen. Istället drämde jag i ena knät OCH huvudet, fast i backen i alla fall. Slutresultat: lättare hjärnskakning och uppskrapat och ömt knä. Och tilltryckta glasögon så imorgon måste jag gå till optikern och få de justerade. Så himla trist o tråkigt!!! Jag blir så arg och frustrerad! Fast inte på hästen utan på omständigheterna och min egen otillräcklighet.

Fast C var ganska söt efteråt. Han fortsatte att spralla runt hela ridhuset och vägrade att bli infångad medan jag kravlade mig upp i sittande, tog av mig hjälmen och jämrade över ont i huvud och knä. Efter en stund tyckte jag det fick vara nog med jämmer, reste mig upp och skulle hjälpa till att fånga in C. Då kom han faktiskt fram till mig frivilligt utan att jag behövde jaga runt honom! F-n vad lättcharmad man är!

2010-12-14

Lite hosta.

Nu ska jag hönsmamme-nojja lite:
I söndags hostade Nadal till en gång när vi var ute och gick och nästan hade kommit tillbaka till hagen. Detta var alltså efter en timmes "arbete", om promenad kan räknas dit. :) Igår kunde jag inte åka ut men jag var dit idag och då tyckte jag att han hostade lite till, och då hade vi inte arbetat något utan det var när han ätit och dessutom hostade han flera gånger strax efter varandra. Jag uppfattar det inte som att det är hästinfluensa eller kvarka eller nåt sånt (ingen feber, inget snor) utan det verkar mer vara lite smått irriterat, som om nåt fastnad i halsen på honom. Fast det kanske jag tycker eftersom det hände en kort stund efter att han ätit. I söndags tänkte jag ju att det var den kalla luften...
Ja, jag vet - jag nojjar i onödan. Men jag har förstått att man gör det med första barnet :)

2010-12-12

Porcupine game och promenad.

Igår var jag i Stockholm och hann inte åka ut till Nadal. Idag ville jag därför istället hinna med så mycket som möjligt, så vi började med lite nh-träning på ridbanan (porcupine game). Vi höll inte på så länge, utan jag nöjde mig ganska snart när han visade att han förstod vad jag menade att han skulle göra. Det är dock lite klurigt att få till de här övningarna just nu eftersom han är så munnig och bitig nuförtiden. Han vill gärna ta tag i allt som råkar komma nära honom - ledrep, carrot-stick, mina kläder... Jag försöker dock att inte göra så stor sak av detta utan hoppas att han snart ska växa ur denna fas! Men det är bitvis väldigt frusterande.

Efter ungefär en kvart på ridbanan så tyckte jag att vi kunde nöja oss och ge oss ut på det efterlängtade äventyret (efterlängtat av både Nadal och mig)! Vi tog en promenad på ca en timme. Det var lite kyligt, men eftersom det inte snöat så mycket på ett tag nu så var det snöröjt och gick därför lätt att gå, så jag försökte få upp vårt tempo lite för att hålla värmen bättre. Nadal verkar inte ännu ha koll på detta med att länga stegen, utan istället blir det så att han faller efter en bit och sen joggar han ikapp. Men vi ska jobba vidare på det. Jag testade även att jogga några steg med honom, men då fick han minsann fart på stegen och hamnade fort framför mig! Jag undrar hur det ska gå med mina planer på att jogga med Nadal i vår?

Mötande bilar, ryttarekipage och lekande barn var ett par av utmaningarna idag, tyckte Nadal. Dessutom lyckades han springa ut i ett snöfyllt dike och hamnade i snö upp till bogen. Han blev lite förvånad, kan vi säga! Men hoppade strax upp, väldigt smidigt. Överlag så skötte han sig fint idag!

Efter stallet så var jag ut till ridskolan och titta på luciashowen där - den var riktigt bra! Luciatåg med minipepparkaka på en av hästarna, fartfylld hoppstafett, roligt att se lite nh och roligt uppträde från ridskolelärarna som iscensatte en ridlektion där de agerade något arketypiska ridskoleelever :D

2010-12-10

Sugen på äventyr!

Den här veckan har jag varit bortrest ett par dagar och övriga dagar har jag bara varit ut till Nadal vid hagen och så har han fått lite mat och pyssel där. Han har varit väldigt kelen och mysig och både i onsdags och idag har han varit lite smått ointresserad av att gå tillbaka till hagen efteråt. Istället har det verkat som han helst vill att vi hittar på något roligt - som att gå ut på äventyr! Ja, jag får väl lov att försöka tillgodose honom, men inte förrän till helgen då det finns mer tid. Hoppas bara att vädret håller i sig så att vi i alla fall får fortsatt uppehåll. Lite kyla känns mindre jobbigt än mer snö.

2010-12-04

Första gången i ett ridhus.

Idag har både Nadal och jag haft extra roligt! Vi fick följa med en av våra stallkompisar till den lokala riskolans ridhus. Stallkompisen skulle rida lektion och Nadal skulle få komma in i ett ridhus för första gången och träna på det. Det blev ju då även träning på att åka transport tillsammans med en annan häst, och det gick hur bra som helst! Han fick åka med en mycket transportvan dam, som han redan från början är lite småförtjust i, så jag tror nog att han passade på att lägga in stora stöten när de nu ändå stod där bredvid varandra helt själva en stund. :)

Väl vid ridhuset så lyckades Nadal krånga sig runt i transporten på vägen ut utan att jag hann ta tag i det och sätta stopp, så han kom tyvärr ut åt fel håll! Men han var lika nöjd för det och undrade vart vi hade hamnat. Stallkompisen hade redan dragit iväg till sin ridlektion och vi tog en lugn sväng upp till ridhuset. Fast så lugn tyckte nog inte Nadal att den var - det var en massa konstiga ljud överallt (de höll på att skicka upp hö på ett transportband till loftet ovanför stallet). Även om Nadal tyckte det var lite läskigt så höll han sig hyfsat i skinnet.

Väl inne i ridhuset så fortsatte han att vara lite på tårna en stund till - det var mängder med hästar och människor där! Efter en stund hittade han dock lugnet - och jag hittade en grupp nh-människor!!! Jätteroligt! Så nu har jag bokat in mig och Nadal på en nybörjarkurs i nh och vi ska även försöka åka till ridhuset lite nu och då och träna med den här gruppen. Till våren/sommaren kommer vi nog att gå kurs för Erika Furberg (var det så hon hette? tror det) som är väldigt duktig på Parelli. Det ska bli så roligt! Jag fick även låna tre Parelli dvd:er, en "carrot-stick" (tror jag han kallar dem) och så har jag köpt ett nytt ledrep. Hepp! Ibland går det undan!

Hemvägen gick lika smärtfritt som utresan, fast jag tror Nadal klev på transporten lite fortare och han kom ut på rätt sätt den här gången. Han fick komma in i stallet en kort stund och äta lite lucern innan jag tog ut honom i hagen. Han njöt verkligen av att vara hemma och frustade ljudligt flera gånger ner i maten. På vägen ut i hagen så var han väldigt upplivad, men utan att stoja så att jag behövde säga till honom. Jag tror att både Nadal och jag var väldigt nöjda med dagen och med hur Nadal skötte sig!

2010-12-02

Kallt!!! Och lite vinterbilder på snögubben.

Inte mycket har blivit gjort den här veckan - det har varit för kallt: mellan -15 och -20. Jag tror till och med att det någon gång har varit under -20. Inte så inspirerande. Men de senaste dagarna har det i alla fall varit sol också, och det piggar ju alltid upp! Så utöver mat och pyssel vid hagen/i stallet så har det inte varit så mycket mer. Istället bjuder jag på lite vinterbilder från i måndags när jag tog en tur ut till Nadal på lunchen.

Observera snötäcket och snöstövlarna på snögubben!: Mattes lilla plutt:
"Ja, jag kommer väl då när du tjatar":


Close up:

EXTREME close up :-) :

Snögubben ropar efter sina kompisar som har lämnat honom ensam i hagen:

That's all, folks! (observera istappen i luggen):

2010-11-29

Mer snö!

Snöoväder hela helgen, vilket inneburit att vi inte gjort något arbete alls egentligen. I lördags fick Nadal komma in i stallet en stund och torka upp - han var full med istappar (!) när jag hämtade honom i hagen. Nu har han börjat förstå att det betyder extra-mat när jag kommer ut till hagen, så jag behöver inte längre ta mig hela vägen fram till honom och hämta honom, utan nu kan jag stå vid ingången till hagen och vänta på honom så kommer han - i sakta mak... och längs en slingrande väg, som hästar gör.

I lördags var jag även och tittade på en annan lösdrift. Den var jättefin, ute i skogen, med en för tillfället tom liten bäckfåra som fylls upp på våren som korsar igenom markerna. De höll på att röja sly, bygga ligghall och sätta upp stolp. Den skulle vara klar till årsskiftet och det är unghästar som ska gå där, hingstar och valacker! Fodret var analyserat och det ser riktigt bra ut. Det enda "problemet" var väl att sadelkammaren är helt full och jag skulle visst inte få plats med någonting alls där, och det känns ganska krångligt. Men jag tror inte att jag kan säga nej till det här stället ändå. Jag får leva med krånglet åtminstone fram till sommaren, så får vi se vart vi hamnar då. Kanske har det löst sig med sadelkammaren tills dess eller så kanske jag får fortsätta leta.

2010-11-25

Foderanalys och verkning av hovarna

I måndags fick jag foderanalysen på Nadals grovfoder. Det var ingen vidare rolig läsning - mycket energi men alldeles för lite protein! Jag åkte hastigt och lustigt till Granngården för att byta ut det kraftfoder jag gett honom hittills till något med bra mycket mer protein i. Det blev rätt dyrt och kommer vara rätt dyrt, om inte stallägaren kommer på bättre tankar och köper in ett annat - bättre - hösilage, vilket jag hoppas att hon gör.

Tisdagen blev det allmän miljöträning för då var det full rusch i stallet! Jag tror alla var i stallet samtidigt och dessutom var där två hovslagare. Alla möjliga hästar som skulle skos om samtidigt som en ytterligare häst blev klippt och boxar blev mockade. Liv och rörelse! Nadal tog det hela med upphöjt lugn. Även Nadals fossingar blev verkade. Han hade fått rätt ordentliga (i mitt perspektiv, då) glipor mellan sulan och hornet - alltså vita randen - och där hade det packats in jord och grejer, trots att jag försökt hålla efter, så hovslagaren fick gräva bort en del och satte på nåt lila medel (rengöring av strålen, skulle det egentligen vara till för och innehåller formaldehyd. kommer inte ihåg vad det hette) som hon rekommenderade mig att köpa, så det gjorde jag idag (igår var jag bortrest och alltså inte ut till stallet). Men jag förstår inte riktigt av instruktionerna på förpackningen hur ofta det ska användas... Det står att det ska användas "en gång", men inte med vilka intervaller... När det gäller torra miljöer så skulle det användas en gång varannan vecka, men i andra miljöer...? Jag ska fråga hovslagaren.

2010-11-22

Skoterskräck

Tisdag och onsdag var jag bortrest så Nadal fick vila från att se mitt nylle. På torsdag och fredag fick han mat vid hagen. På torsdagen kom det två skotrar som stannade till precis framför mig och Nadal. Med motorerna på så förde de en diskussion om huruvida de skulle köra ner längs med hagen eller inte och behagade inte alls notera att vi stod där strax bredvid (jag hade reflexjacka på mig men inget pannlyse och syntes säkert inte). Eller stod och stod... Nadal flängde runt mig som om hans liv hängde på det (jag hade tagit loss honom från trädet när jag hörde skotrarna närma sig). Jag vet inte om de till slut såg oss eller vad som hände, men till slut så åkte skotrarna tillbaka samma väg som de kommit och lugnet kunde lägga sig hos oss igen. Nadal gick tillbaka till att äta och jag fick börja andas och hitta mitt eget lugn igen. Jag var inte helt beredd på att Nadal skulle reagera så starkt! Men så var jag heller inte beredd på att skotrarna skulle stanna framför näsan på oss...

När Nadal ätit färdigt passade jag på att stanna en liten stund i hagen med Nadal och hans kompisar. Jag gick runt och kollade hur det stod till med maten och ligghallen, och Nadal med entourage följde mig som en söt liten svans! Så jag kunde inte slita mig därifrån utan stannade till utanför ligghallen och bara stod där med hästarna. Vi stod stilla bredvid varandra allihop och hängde. Jag tittade på det som de tittade på och njöt av lugnet.

På lördag och söndag, när man faktiskt hinner fara ut till stallet medans det är ljust, så passade jag på att plocka in Nadal och ge honom mat och pyssel inne. På lördagen fick han stå inne tills han torkat upp, vilket tog en bra stund! Han blir fortfarande väldigt busig på väg till och från stallet, men jag försökte i alla fall köra lite tråkighetsträning och gick fram och tillbaka längs den sträcka som brukar vara värst. Vi gick där tills dess att han var någorlunda cool.

På söndagen kom fyra skotrar i ett gäng upp bakom oss när vi var på väg ut till hagen och jag tror att det är andra gången i sitt liv som han hör/ser sådana (första gången i torsdags då). Han trodde nog att hans sista stund var kommen. Jag hastade fram till ett ställe där vi kunde stå vid sidan av vägen och titta på medan skotrarna körde förbi. De stannade så fint och stängde av sina motorer när jag vinkade åt dem för att vi inte hunnit dit riktigt, och väntade tills vi stod vid sidan av. Jag tyckte att det borde räcka och signalerade att det gick bra att de körde förbi. Men se, det tyckte inte Nadal! Han blev helt tokig och var nära att springa in i träden runtomkring oss i sina försök att komma undan.

Skotrarna stannade igen och stängde av sina motorer (jättesnälla killar!). Nadal fick komma fram till skotrarna och undersöka dem och vi gick förbi skotrarna (det var åt helt fel håll i förhållande till vart hagen ligger, men men...). När vi var en bit bakom dem så signalerade jag igen och de drog igång sina motorer. Nadal blev lite orolig och började röra på sig igen, men sansade sig kvickt när han insåg att de rörde sig bort ifrån honom - skönt!

Sen gick det bra att gå vidare till hagen. Fast Nadal kunde inte låta bli att få ett litet busspel till innan vi var framme :) Vad hände med min stillsamma kille som knappt lät något bekomma honom?!

Nu hoppas jag bara att skotrarna ska köra förbi hagen flitigt i vinter så att Nadal får bli skotersäker!

2010-11-15

Micropromenad med lite galopp!

Först stod jag och bara myste medan Nadal åt. Marken var vit av snö, det snöade stilla och var helt tyst i mörkret, förutom Nadals tuggande. Hur stämningsfullt och trevligt som helst. Riktig livskvalitet och jag fick en sån där obeskrivlig tacksamhetskänsla över att jag fick vara där och uppleva detta!

Sen fick jag för mig att jag och Nadal skulle ta en micropromenad längs samma slinga som igår. Eftersom han igår gick med handbromsen i så ville jag gå samma sträcka några gånger till så att den där bromsen ska släppa nån gång, och idag skulle bli en av de gångerna. Handbromsen var fortfarande i inledningsvis, men det gick fortare att få loss den idag. Sen blev han tvärtom lite för framåt och ville helst gå före mig, och det får han ju inte. När vi så väl kom till stället jag tänkte att vi skulle vända hemåt så stannade vi till. Han hade lite hög energi och jag ville att han skulle komma ner sig lite innan vi vände hemåt. Det gick inte så bra. Istället började han galoppera runt mig på en volt, göra små levader och allmänt studsa runt - det bara lös bus om honom! Jag lät honom hållas ett tag och såg bara till att han höll sig på avstånd från mig. Helst hade jag nog velat släppa honom fri med några andra busiga hästar där och då, men det gick ju inte. Efter ett tag bad jag honom att stanna och gick fram till honom. Han var fortfarande uppjagad och den här gången tog vi några varv åt andra hållet. Till slut fick jag nog och sa ifrån, försökte få tillbaka hans uppmärksamhet och när han var någorlunda närvarande och lugn så vände vi hemåt. Med tanke på uppträdandet där vi vände så gick vändan hemåt förvånansvärt sansat till. Han lyssnade på mina förhållningar och gjorde halt när jag bad om det. Jag släppte ut honom i hagen utan andra märkvärdigheter. Promenaden tog totalt knappt 30 minuter.

Jag känner mig så otillräcklig när det blir som idag och tycker inte riktigt att jag vet hur jag bäst ska hantera det. Just nu känns det så onödigt att jag skulle ta den där promenaden med honom. Men jag kunde inte ana vad som väntade - han var så lugn och fin innan vi gick iväg. Jag oroar mig för att han inte får leka av sig i hagen, att damerna han går med är för stillsamma för Nadal. Eller så är det en bortförklaring från min sida och det handlar bara om att jag måste sätta tydligare gränser och fostra honom bättre... Åsikter, tips eller råd, någon? Eller bara några uppmuntrande tillrop?

2010-11-14

Nadal: en diva som föredrar sandslurpie?

I veckan kom som sagt årets första snöstorm/snöoväder, och jag hade fortfarande sommardäck på bilen. Det innebar att jag inte tog mig ut till Nadal under veckan. Först i lördags var jag dit igen och då blev det rätt så kort. Han fick sin krafft och vi repeterade några grundövningar. Jag lade även till en till övning som jag läst om. Inget märkvärdigt, bara böja halsen hans så att han "ger" mig sitt huvud när jag står bredvid honom. Och sen att flytta bakbenen ifrån mig från den positionen. Att ge mig huvudet gick superbra, när han väl fattade vad jag ville. Att flytta bakbenen gick också bra, även det när han väl fattat vad jag var ute efter. Han är samarbetsvillig, får man säga.

Idag tänkte jag bara åka ut och ge honom hans mat och kolla igenom honom, men så var det så fint väder så jag tyckte att det vore onödigt att slösa bort den. Alltså bestämde jag mig för en minipromenad - planen var 15-20 minuter bara, om ens det. Det visade sig att det tog lite längre än så, men inte på grund av att jag gick längre än planerat, utan för att Nadal inte ville koppla ur handbromsen! Det var ett steg framåt i taget, och det ovilligt. Först trodde jag att det var för att han ville tillbaka till hagen (och det var kanske en del av det hela), men sen började jag undra om det var det nya - vita! - landskapet som gjorde honom osäker. Allt såg ju annorlunda ut längs en väg som han gått flera gånger förut utan att knussla. Det enda sättet att få honom framåt var att driva på honom ordentligt. Till slut accepterade han att det var framåt vi skulle gå, men han var fortsatt osäker och andades högljutt och tittade sig omkring. Det var först då vi kommit förbi gården med får som han började slappna av något, så kanske var det något där som luktade eller lät annorlunda, vad vet jag.

Vi gick hemåt samma väg som vi gick ut (vägen blev tvärisig och både Nadal och jag halkade runt så det kändes inte värt att fortsätta). Vi hade gått igenom tre rejäla vattenpölar som var simmiga med sand och is. De bestämde sig Nadal för att stanna och dricka ur - alla tre! Jag vet inte hur bra det är för honom att dricka den typen av vatten, men jag är i alla fall glad att han är villig att dricka annat än hagvattnet (jag har tvivlat ett tag) - det bådar gott inför framtida distansarbete! Fast jag undrar i mitt stilla sinne om jag då ska måsta smaksätta vattnet med sand och lägga i krossad is? Divalater? :o)

(En slurpie är en halvfryst kolsyrad läskedryck.)

2010-11-09

Lastningsträning och första vinterstormen

Idag är det total snöstorm och jag har fortfarande sommardäcken på bilen - inget byte förrän på måndag. Det innebär att det inte blir någon tur ut till Nadal idag och inte heller imorgon. Kanske fredag, lördag, söndag - beror på hur vädret utvecklar sig. Tråkigt!
Igår fick Nadal vila, men jag var i alla fall ut dit och gav honom lite kraftfoder utanför hagen. Jag passade på att ta lite kort på hans fötter. Över lag har han fina fötter men han har lyckats trampa på något så att han fått lite småsprickor och grejer på höger bak och höger fram:

Höger bak:
Det syns dåligt men till vänster i bild finns två sprickor med några centimeters avstånd som gjort att ett stycke av hovväggen trycks utåt lite grann. Intressant att detta hänt på både fram och bak på höger sida. Jag undrar vad han gjort?

Höger fram:

Till höger i bild är den sida av hoven som motsvarar samma skada som på höger bakhov. Sen har han fått nån ytterligare liten grej till vänster i bild, också hovväggen. Det tror jag hände bara häromdagen. Och så har han fått en liten grop i sulan i toppen av bilden.
När jag fotat färdigt och Nadal fått sin mat och jag hade kollat igenom honom så släppte jag ut honom i hagen igen och så följde jag med in. Jag gick in i hagen framförallt för att kolla hur det stod till på vattenfronten (de hade gott om vatten) men det blev att jag dröjde mig kvar och tittade lite på hur Nadal interagerade med stona. Ja, inte är jag någon expert på detta, men det verkar på mig som att Nadal har blivit stonas lilla bäbis och han behandlas som en prins! Han retas och testar dem och de gör inget tillbaka. Jag hoppas att han inte kommer bli helt odräglig när han får lov att bete sig på det viset i flocken. Lite orolig blir jag med tanke på att han faktiskt hade lite attityd mot Gulan som vi var ute med i förra veckan - vet inte om det är ett tecken på vad som komma skall... Kanske måste byta flock åt honom så att han får umgås med lite valacker och kanske hingstar som kan sätta lite gränser åt honom. Men jag kanske bara är en hönsmamma...

I lördags och söndags blev det lite lastningsträning. En tjej i stallet hade varit iväg på tävling båda dagarna så transporten stod på stallbacken, så efter en förfrågan om det gick bra så passade jag på att utnyttja tillfället. Jag vill ju se om jag kan lasta honom själv och jag vill även träna på att skicka in honom i transporten. Att ta in honom i transporten var rätt så okomplicerat. Det enda som krävdes var lite tålamod, men egentligen tog det ingen tid och det enda han "gjorde" var att krafsa på lämmen istället för att kliva på. Men även det gick över - han ville ju bara kolla vad det var han skulle sätta fötterna på. Så vi klev på och av några gånger. Sen försökte jag skicka in honom. Men jag vet ju inte hur man gör... så det blev som det blev. Nadal försökte vara mig till lags, men när min arm var slut och inte längre sträckte linan framåt så visste inte Nadal vart jag ville att han skulle ta vägen! Stackars liv. Han försökte verkligen att göra som matte ville. Jag MÅSTE läsa på om hur man skickar hästar framåt, och sedan träna på det!

På söndagen blev det även en promenat på ca 50 minuter. Den här gången i sällskap med E igen men med en annan häst - en valack som Nadal delade hage med ett tag (innan den killen fick börja gå på box). På vägen ut fick Nadal spel på sandvägen mellan stora vägen och banvallen. Och den här gången var det verkligen ett SPEL. Han lyckades kicka mig i farten - på låret, på den köttigaste delen, gjorde mest ont i stoltheten tror jag och blev inte ens ett blåmärke. Det verkar som att just den här platsen har blivit lite laddad för Nadal så vi ska ta tag i det här framöver och gå fram och tillbaka mellan stallplan och banvallen tills han tycker det är supertråkigt. Planen är att jag ska göra det i helgen - om jag tar mig ut dit då!

Promenaden tillsammans med valacken (Dorian) gick annars bra. Nadal, med sina femton månader under västen, skötte sig fint och fick faktiskt visa Dorian, som inte har så stor erfarenhet av skogspromenader trots sina sju år, att det inte är farligt att gå förbi fåren och att man inte måste skygga för fåglarna. Mest var det Nadal som gick först och visade hur ofarligt det var (eller i ärlighetens namn så gick ju jag där med honom så han var ju inte helt ensam längst fram, men ändå!) , men han fick också fungera som stopkloss på vägen hem, då Dorian hade fasligt bråttom. Min lilla stjärna!
En bonusbild på en tjock liten pålle! Jag tycker att han börjar jämna ut sig lite. I somras var han otroligt överbyggd, men det är nästan historia nu:

2010-11-05

"Distansträning" och grusgrop

Ja, jag börjar väl dagens inlägg med ett bildbevis på att Nadal ätit upp sig ordentligt sedan sommaren (det är minstingen i mitten som är Nadal):

Ser ni magen som står ut på sidan? :) Han är väldigt söt med sin jättemage (även om den kanske inte går att jämföra med magen på skimmel-damen bredvid honom). En mamma till en tjej i stallet hade frågat sin dotter om inte Nadal var lite tjock? Dottern hade sagt åt henne att inte säga något åt mig om det. Jag antar att hon var rädd att jag skulle bli sårad :) men vaddå, jag tycker det är helt ok att han har lite hull att ta ifrån under vintern!

Idag hann jag inte mer än till stallet förrän en av stalltjejerna, som redan satt upp på sin häst, frågade om jag skulle följa med ut på promenad. Det var inte frågan om att hinna titta igenom Nadal eller ge honom hans kraft först, men vi hade pratat tidigare om att försöka få till en promenad-dejt, så jag ville inte nobba utan vi gav oss iväg tillsammans omedelbums. Jag tror att Nadal blev lite snopen. Om inte annat så visade han det tydligt på hemvägen, då vi gick förbi hans hage på väg till stallet. Han fick hopplöst många motorstopp innan vi kommit tillräckligt långt förbi för att han skulle börja gilla läget och hänga med lite mer villigt. Han förstod ju inte att det vankades mat i stallet, utan han ville bara ut till hagen där de precis fick en ny höbal när jag kom och hämtade honom.

Tillsammans med E från stallet så gick vi till en grusgrop i närheten. På vägen dit så provade vi att låta E falla bakåt för att sedan trava förbi och sedan fattade vi trav och travade förbi dem (snacka om att jag har dåligt flås!). Inga som helst problem - Nadal brydde sig inte det minsta. Vi provade att gå med Nadal före E bakom på led och sedan vände vi på kuttingen så E fick gå före med Nadal på led. Nadal ville bara buffa på Es häst när hon nu gick så lägligt precis framför, men utöver de så var det inget märkvärdigt.

I grusgropen så ställde jag mig med Nadal och tittade på när E galopperade runt lite. Nadal blev lite till sig och började busa runt några gånger så jag fick säga till honom att lugna ner sig - vi vilar när vi vilar och busa får du göra i hagen, sa jag till honom.

När det var klart så testade vi en backe upp från grusgropen som vare sig jag eller E provat förut. Den var hyfsat brant - jag trodde jag skulle få lov att gå upp på alla fyra. Men det gick bra. Båda hästarna tog sig upp i lugn och fin skritt. Underlaget var som blöt sand nästan hela vägen, så det sög bra i musklerna. Väl uppe vågade vi inte prova på att också ta oss ner samma väg. Istället fick vi pressa oss igenom lite sly för att sedan, efter ett litet skogsparti, komma ut på vägen igen. Då vände vi kosan hemåt.

Så var den dagen slut och här säger Nadal hejdå (eller egentligen hej, men jaja, var inte så petig då!):


2010-11-04

Veckorapport

Måndag var en rolig dag - jag tror att varenda privatägd häst i stallet var ute på ridbanan samtidigt och gjorde sin grej! Jättebra träning för Nadal att bara vara där, och träning för mig att försöka få Nadal att hålla uppmärksamheten på mig. Vi jobbade på med några enkla övningar (följa mig runt fyrkantspåret, rygga ifrån mig och komma tillbaka, gå runt mig på volt, stanna på volten och fortsätta i samma varv, samt stanna på volten och byta varv). Han skötte sig i huvudsak fint. Han blev lite småkär i ponnyn som var där och småpratade (små pipljud) med henne lite nu och då.

Tisdag var det riktigt novemberväder: regn och rusk. Jag hämtade Nadal från hagen och bestämde kvickt att idag blir det träning i stallgången :). Han fick mat i en ledig box medan jag gick in och fikade med stallfolket. När jag kom tillbaka ut i stallet så hade Nadal ätit färdigt, stod sysslolös men lugn och var redo för äventyr. Jag tog ut honom i stallgången och pysslade på lite. När hästarna som skulle ut på ridlektion hade passerat ut så satte vi igång med operation "stå still". Gick sådär. Han förstod inte riktigt varför han inte fick komma närmare, eller flytta på en fot, eller undersöka det där som stod en bit bort på golvet, eller äta höet i påsen bredvid honom. Nåt att träna mer på.

Onsdag fick Nadal vila. Jag åkte ut och gav honom hans kraftfoder utanför hagen, kollade hovarna på honom och släppte sen ut honom i hagen igen. Det regnade precis hela dagen, spöregnade då jag åkte ut till stallet (så där så att det var obehagligt att köra), men lyckades vara uppehåll just då jag var ute hos Nadal och stod och gav honom mat :)

Idag torsdag tänkte jag att vi skulle träna på lastning. Jag vill att han ska kunna lasta sig själv, så idag var planen att träna på att skicka fram honom. Till det tyckte jag inte att jag behövde använda en transport (det kändes som nästa steg i övningen). Istället ställde jag upp ett par staket mittemot varandra och tänkte att jag skulle skicka igenom Nadal där. De var så låga att jag inte tyckte att det blev nog av en utmaning för Nadal (de var kanske 30 cm höga...), så jag tog några hinderstöd också och satte i varje ända av staketen så att det kanske skulle kunna ge honom någon känsla av att det var en trång gång (väldigt gles och luftig trång gång dock).

När jag tog ut Nadal så började vi med att jag gick före och han följde med mig igenom. Det var ganska brett mellan staketen och Nadal lyfte inte ens på ett ögonbryn. Då började jag skicka honom istället. Det var inte helt enkelt eftersom hinderstöden var så höga att jag inte riktigt visste hur jag skulle bära mig åt - jag har aldrig skickat fram en häst förut! Det slutade med att jag höll på och krångla med att följa med Nadal fast utanför staketet och blev då tvungen att meckla med att få runt repet runt hinderstödet... Ja, ja. Nadal hade tålamod med mig och gjorde det han skulle efter bästa förmåga. När han gjort detta ett par gånger åt varje håll så smalade jag av avståndet mellan staketen och skickade igenom honom igen. Gick som innan, fast han stannade faktiskt till före staketen och undersökte hinderstöden och staketen. Men sen gick han igenom så fint, så. Till sist tog jag bort hinderstöden och smalade av lite till och skickade igenom honom. Ingen konst, sa Nadal, och knallade på. Då satte jag staketen efter varandra så att gången skulle bli längre och placerade dem längs med staketet runt ridbanan. Jag gjorde det ganska smalt och skickade igenom honom. Gick fint det också. Nästa gång måste jag hitta eller fixa till något som är högre och läskigare, för det här var verkligen ingen utmaning för Nadal!

En bonusbild på Nadal från i somras (kan behövas en sommarbild i novemer). Idag är han inte riktigt lika smäcker längre som på den här bilden. Jag borde tagit ett foto på honom idag när han kom springandes till mig - en riktig liten tjockis! :) Magen svängde från sida till sida när han travade framåt. Så söt så. Ska försöka komma ihåg att ta ett foto i helgen som man kan jämföra nedanstående bild med:

2010-10-31

Lek med Ikea-kasse

Nadal låg och vilade idag när jag kom, med resten av flocken på vakt:


Han reste sig upp först när de andra hästarna hade lämnat honom för att komma och hälsa på mig. Ja, idag kom jag ju inte i bilen så då var det visst ingen idé att göra sig någon brådska när matte kommer? Nåja, han följde med därifrån villigt nog, så jag får väl vara nöjd med det.

Efter mat och pyssel i stallet så blev det toleransträning för hela slanten. Vi tog med oss en ikea-kasse ut på ridbanan och så lekte vi lite! Jag drog kassen efter mig på backen när vi gick, höll fram den så Nadal fick nosa på den och prasslade med den uppe i luften. Det blåste ganska mycket också, så den fladdrade lite lagom när jag höll upp den över huvudet. Nadal tyckte det var roligast när jag släppte ner påsen på backen så att han fick klämma och känna på den ordentligt. Utan egentligen någon som helst tvekan så stoppade han ner huvudet i påsen och försökte komma underfund med vad det var för något:

Efter en liten stund så blev han modigare och började försöka mörda påsen! Från början så var det som att han trodde att sanden under påsen var en del av påsen, så han tryckte till ordentligt och bet tag i påsen och fick med sig sand under påsen också. Måste ha varit en mysko känsla, men han verkade tycka det var intressant, för han höll på så en bra stund. Efter ett tag så upptäckte han att man kunde bita tag bara i själva påsen också och även det var spännande:

Så småningom så stod han där på ridbanan och skakade den där påsen uppåt-neråt helt själv - så söt!

Sen tyckte jag det var dags att avancera lite mer, så jag började klappa honom på bogen med påsen och det var jätteläskigt. Men efter lite envishet och beröm på rätt ställe så accepterade han att jag kliade honom på bogen med den. Sen fick jag även lägga upp den på ryggen hans utan att han gick iväg. Matte är så stolt!!!

När han hade accepterat att jag lade upp kassen på hans rygg (från både höger och vänster) så tyckte jag att det kunde räcka för dagen. Istället hängde vi med några av de andra hästarna ut i skogen en sväng. Jag planerade inte att följa dem hela vägen, utan bara en kort sväng, sen skulle Nadal få träna på att bli "ifrånsprungen". Det visade sig att detta med att bli ifrånsprungen var inga som helst problem. Fast det kan ju ha berott på att det hände strax efter att vi gått förbi hans hage, så han ville ju egentligen bara gå dit ändå.

Fast vi fortsatte en liten bit till och gick förbi grannarnas får. Trots att han måste höra dem hela dagarna så var det lite läskigt att gå förbi där, så vi gick förbi ett par vändor. När han var hyfsat obrydd över att gå förbi (två vändor tur och retur) så fick han komma ut i hagen till sina kompisar igen. Det blev tre timmar i stallet. Som sagt (på facebook) så hade jag lite abstinens här när jag var bortrest i tre dagar...

2010-10-27

Spunk!

Idag skulle jag bara ta in Nadal till stallet för lite mat och pyssel, men på vägen till stallet så får han nåt slags spel och börjar härja runt! Osäker på om han försökte busa eller om han var uppjagad för att det var läskigt i mörka skogen. Kan ju också ha varit en kombination av båda! Han blev lite uppjagad redan när vi gick ut på skogsstigen, som först stiger lite brant uppåt innan vi når åsen som vi sen följer till vägen, ungefär. Lite stenar lossnade när han gick och han blev antingen rädd för rasslet när stenar började rasa neråt eller så gjorde han illa sig för han sprang fram några steg och ställde sig på tvärsen framför mig. Efter det så var det som att han ville titta sig om hela tiden - bua bakom busken! typ. Han låg på och tyckte inte att jag gick fort nog framåt vilket innebar att jag fick tillrättavisa honom och mana honom bakåt tillbaka till positionen bredvid mig snarare än framför mig. Varje gång jag gjorde det så var det som att han laddade lite, sen kom urladdningen mitt uppe på åsen - med levader och caprioler och lite annat smått och gott. Tur att man har ett långt grimskaft! Fast jag tänkte i mitt stilla sinne att jag borde haft hjälmen på mig och jag bannade mig själv för att jag börjat slarva med detta.

När han lugnat ner sig så gick vi vidare men vi hann inte längre än till den lilla sandvägen som i sin tur leder fram till den tungt trafikerade vägen som vi måste passera för att komma till stallet. På denna lilla sandväg så fick han spel nummer två och det höll i sig lite längre än det första och jag fick ta tag i honom ordentligt och ryta med min mest manliga röst (basläget på). Man blir ju rädd, ju!!!

Vi tog oss i alla fall över vägen utan ytterligare incidenter. Väl inne i stallet så fick han sin mat och jag borstade och ryktade efter konstens alla regler och Nadal gäspade och mös. När jag kratsade hovarna på honom så såg jag att han hade fått ett par småsprickor i höger framhov på insidan och de sitter så till att det ser ut som att en bit på ca 5 cm skulle kunna lossna (borde kommit ihåg att ta ett foto! Får göra det senare i veckan). Det kommer väl kanske göra det så småningom också, men jag tror inte det är någon större fara och det trodde inte L heller som har stallet som vi står i. En liten bit hade också kommit loss på höger bakhov, även där på insidan och jag undrar om just det kanske hände när han gick upp i backen eller sprallade runt. Hur som helst så är det ingen fara med det heller.

När vi så skulle tillbaka till stallet så var han sitt gamla vanliga jag igen och gick hur cool som helst och lyssnade bättre på mina signaler. Skönt att få avsluta dagen så! Nu ska jag resa bort i tre dagar så då får Nadal vila helt.

2010-10-26

Lite toleransträning

Igår blev det lite kort arbete på ridbanan som ligger precis bredvid lösdriftshagen - bekvämt avstånd. Det innebär att jag måste bära med mig Nadals kraftfoder och ryktgrejer och sånt ut till hagen, men det känns som ett litet besvär i sammanhanget. Arbetet på ridbanan bestod i princip bara av fortsättningen på den påbörjade toleransträningen med min jacka som huvudattraktion. Jag slängde upp den på Nadals rygg från andra hållet den här gången och när han väl gillade läget med det så började jag prassla med jackan ovanför huvudhöjd och i markhöjd nära hans fötter och generellt sett överallt där han verkade tycka att det var lite obehagligt. Så småningom är planen att han ska acceptera att jag drar jackan över huvudet på honom - vi får se hur det går! :)

Både igår och idag så var jag så bekväm av mig att jag tog bilen från stallet ut till hagen (jag har visst börjat skaffa mig lyxvanor...). Jag vet inte om Nadal är kvickare på att koppla ihop motorljud och mat än mina visslingar och mat, för idag kom han rusande till ingången till hagen när jag parkerade bilen på ett sätt som han aldrig gjort då jag bara försökt vissla på honom när jag kommit ut. Han tittade förväntasfullt på mig då jag klev ur bilen och även hans hagkompisar såg förväntasfulla ut. När jag tagit ut Nadal ur hagen och ställt upp honom vid ett träd så stod hagkompisarna kvar utanför och tittade med längtansfulla ögon medan Nadal nöjt åt sin mat utan att ens skänka sina kamrater en blick. När Nadal ätit klart och jag pysslat färdigt med honom så fick han gå raka vägen tillbaka till hagen. Så här vackra hade hans kompisar gjort sig för hans skull:

Nadal gick och nallade från maten som hängde från deras huvuden (tyvärr ingen bild på det dock). Här är alla samlade vid middagen:
Nadal säger hej då för dagen:

2010-10-24

Myspropp!

Igår blev det lite kort arbete på ridbanan, inget märkvärdigt, inget nytt. Nadal skötte sig fint.

Planen för idag var en långpromenad, men innan vi gick ut på den så tog vi en vända till ridbanan - jag tyckte vi skulle ha lite toleransträning. Jag tog av mig min täckjacka och slängde upp den på ryggen på Nadal, ungefär som ett täcke. Oj, vad det var läskigt! Han travade/sprang runt ett par varv på en volt tills jackan ramlade av. Då stannade han. Jag kortade upp repet för att få lite mer kontroll på det hela och slängde sen upp jackan igen. Han travade runt lite grann men stannade ganska snart så då fick han massor med beröm och jag tog bort jackan. Jag prasslade lite med den innan jag tog på mig den och sen gick vi iväg på långpromenad.

Jag trodde att jag hade hittat en väg som jag inte skulle behöva vända och gå tillbaka igen utan istället kunde gå runt och komma tillbaka hem. Jag vet att det går att gå runt den vägen, men fick inse att det var en längre runda än jag trott. Efter 45 minuter vände vi och gick hemåt, så 1,5 timmar var vi ute.

Nadal var i huvudsak en gentleman, förutom en kort stund när han blev skrämd av något i det höga gräset bredvid vägen - mest troligt ett rådjur som jag strax därefter såg korsade vägen en bit fram. Tyvärr såg inte Nadal detta eftersom han fortfarande stirrade in i höggräset. Som resultat så var han skraj och uppjagad en bra stund efteråt. Fast han var egentligen fortfarande en gentleman - han försökte inte springa över mig eller ifrån mig. Det enda han gjorde var att gå omkring med huvudet så högt upp han kunde komma - såg ut som en giraff ungefär. När jag stannade och försökte få honom att lugna ner sig så valde han att cirkla runt mig en stund tills jag fick tvinga honom att stå still. Sen gick vi vidare och även om han inte försökte springa ifrån mig så hade han väldigt bråttom framåt och hamnade hela tiden lite före mig så jag fick tillrättavisa honom en hel del.

Egentligen blev han inte lugn på riktigt förrän vi vände och började gå hemåt. När han då äntligen lugnade ner sig så blev han en riktig myspropp! Han gick bredvid/bakom och la mulen mot min rygg stup i ett, inte så att han puttade på mig utan mer som att han kollade av att jag var där eller att han ville tala om att han var med. Sötnosen! Vi fattade även trav några gånger och han följde med så fint! Till våren ska vi nog kunna gå ut och jogga tillsammans - yey!

2010-10-21

Herre på täppan?

Inbjudande stig på väg till hagen:

Det är något magiskt med en stig som vindlar sig fram mellan träd - inbjudande med löften om överraskningar runt varje krön i stigen. Upptäckarlustan vaknar till liv! Fast idag blev det inget upptäckande, bara lite mat och pyssel utanför hagen.
Häromdagen fick hästarna flytta från sommarbeteshagen till lösdriftshagen. Jag tror att alla hästarna blev väldigt nöjda! Fri tillgång till hö och dessutom en ligghall. Ligghallen kom väl till användning och på en gång! Redan andra dagen såg jag att två av damerna använde den! Fast när jag släppte in Nadal till de andra hästarna i hagen efter att han fått sitt kraftfoder den dagen, så verkade han tycka att det var synd att de låg där och slöade. Han gick bestämt fram till dem, en i taget, och störde dem. A försökte tala om för Nadal att hon ville vara ifred och ligga kvar - stick pysen! Men Nadal lyssnade inte på det örat, utan satte tillslut ett ben över ryggen på henne. Det tog skruv och hon reste på sig. Då gick Nadal vidare till nästa dam och genomförde precis samma procedur och nöjde sig inte förrän även hon rest sig upp. Men sen så var han mäkta nöjd!
Här är deras ligghall (lite grynig bild, men det ger en uppfattning om hur det ser ut i alla fall):

2010-10-20

Mode i stallet?

I lördags tog vi en mysig liten kort-promenad ut i skogen och den här gången hade vi sällskap av en av mina systrar som var och hälsade på. Det var så roligt att hon ville följa med ut till stallet och gosa med min pålle trots att hon egentligen är lite rädd för hästar. Hon inte bara ville följa med utan hon bad till och med om att få rida! Så det fick hon göra, fast inte på Nadal så klart, som är alldeles för liten för det ännu.

I alla fall, promenaden krönte vi med en fikapaus mitt på en skogsväg. Nadal fick träna på att stå uppställd vid ett träd. Jag hade tagit med lite mat blandat med morötter och äpplen till honom, som jag hällde ut i gräset, så fick han stå där och mumsa medan jag och J fikade.

Nadal

Syrran

Nadal skötte sig jättefint (det gjorde syrran också ;) ). Han fick dessutom provsmaka banan för första gången och det verkade definitivt falla honom i smaken.

När vi kom tillbaka till stallet fick syrran rida på en av hästarna i stallet. Tyvärr var den damen lite grinig för dagen så det blev en micro-ridtur på ridbanan. Som tur var lyckades jag övertala J om att prova en annan häst en annan dag (inte så svårövertalad dock). Så på tisdagen fick hon rida en annan dam som var på mycket bättre humör och som nog gjorde att syrran kommer kunna tänka sig att rida igen. Kanske kan det bli en distanstjej av henne så småningom också! ;)

På söndag till onsdag så har Nadal bara fått mat och pyssel i stallet. Fast till på onsdag så hade syrran köpt lite "fashion" till Nadal så att han skulle ta sig bättre ut på bild än med sin orangea grimma :o) J tycket inte att den var så fashionabel så hon köpte en svart grimma i läder som hon tyckte skulle passa honom mycket bättre. Och ja, jag kan ju bara hålla med - det blev jättefint! Eller vad säger du? Fast den är fortfarande lite stor...


Nadal "in style"


2010-10-15

Lugnare tempo

Hela den är veckan så har jag bara tagit in Nadal för att ge honom mat och pyssla lite i stallgången. Efter allt arbete som vi faktiskt gjort sedan han flyttade hit så tyckte jag att han behövde ett lite längre andningshål och vi behövde tid för att bara vara med varandra utan krav. Det kanske kan ge honom tid att smälta lite intryck också (och mig!).

I tisdags så var en hovslagare i stallet och verkade några av hästarna i stallet. Jag bad henne titta på Nadals fötter också och kommentaren var att det fanns ingenting alls att ta på honom och att han sliter fötterna jämt, och det var ju skönt att höra. Hon lovade att titta på honom igen när hon är i stallet framöver.

Idag kommer Nadal inte ens få komma in till stallet utan jag kommer bara ta ut honom utanför hagen och ge honom hans kraftfoder. Imorgon blir det nog en liten promenad, men inget alltför märkvärdigt - bara en bensträckare.

2010-10-11

Långpromenad och massage

På lördag förmiddag tog vi en riktig långpromenad på förmiddagen. Vi gick till stallet där min före detta medryttarhäst står. Jag tänkte passa på att visa upp min ögonsten för hennes och tillika det stallets ägare, när jag nu ändå planerat en långpromenad. Det tog 1,5 timme dit och både Nadal och jag fick lön för mödan - Nadal fick vatten (som han inte ens smakade på) och en liten silagetuss och jag fick beröm för en fin häst: torra ben och söt unghäst, var kommentarerna. Med tanke på framtida prövningar såsom veterinärkontroller i tävlingssammanhang, så bad jag dem att pilla lite på honom - klappa på honom och titta i munnen och vad de nu kunde tänkas känna för att göra. Nadal gillade läget och verkade inte alls tycka det var vare sig obehagligt eller ens konstigt att främmande människor höll på med honom. Finfint, tycket matte! Efter kanske 20-30 minuters vila så var det lika långt hem igen - 1,5 timme. Efter en total tid av nästan 3,5 timmar ute i skog och mark så var vi äntligen tillbaka i stallet och Nadal fick lite mer mat och vatten innan han fick komma ut i hagen - mycket nöjd. Matte for hem och somnade på stört - mitt på blanka eftermiddagen!

På söndagen blev det lite pyssel i stallet och ca 20 minuters arbete på ridbanan. Inget märkvärdigt och inget konstigt. Jag fick låna hem en gammal longergjord som jag ska försöka sy in resåren så att den kan passa Nadal. Jag vet bara inte hur det där med sömnad ska gå till - ingen symaskin har jag! Det kanske får bli skomakaren - kan de tänkas göra sånt? Trots att det blev lite gjort med Nadal så var jag ca 5 timmar i stallet ändå! Man undrar hur det går till... I det här fallet så hade en hästmassör kommit ut för att behandla några av hästarna i stallet, så då dröjde jag mig så klart kvar för att titta på det.

Inspirerad av söndagens massage så tog jag med mig min hästmassagebok som jag köpte för något år sen. Jag plockade in Nadal, fixade med hans ögon - som ser mycket bättre ut nu! - borstade och pysslade medans han åt. När det var färdigt så tyckte jag det var dags för lite avsensibiliseringsträning, så jag tog en vanlig ica-kasse och klappade honom med. Han är ju så duktig! Han tycker det är obehagligt när kassen kommer upp mot huvudet, och han visar det genom att lyfta upp huvudet, men mer än så gör han inte.

Sen ställde jag upp honom i stallgången och provade på att ge honom lite massage. Inget märkvärdigt, jag bara kände igenom musklerna lite och testade ett par olika grepp från boken och lite som jag såg massören göra igår. Jag var noga med att verkligen hålla mig på muskulaturen. Det verkade som att Nadal tyckte att det där kanske inte var så dumt! Han stod stilla mest hela tiden och gäspade till och från. Jag arbetade på en sida i taget och gick från nacken och bakåt. När jag kom till rump- och lårmusklerna så började han prutta - ett gott tecken, tror jag :) När jag bytte sida var det som att jag väckte honom ur en slummer för då ryckte han till lite. Tyvärr började hästar tas in när jag hade lite massage kvar så det blev en lite stökig avslutning där jag var tvungen att bryta för att släppa förbi hästar några gånger, men på det hela taget så tror jag att både Nadal och jag vill göra om det där! Efter massagen fick han ett par äpplen och sen fick han gå ut i hagen.

2010-10-07

Första promenaden i mörkret

Tisdag och onsdag så vilade Nadal för då var jag bortrest.

Idag tog vi den första promenaden i mörkret! Det var så pass sent när jag kom till stallet idag att det hann bli mörkt, och ridlektionerna hade börjat så vi kunde inte vara på ridbanan. Så då fick det bli till att pilottesta pannlampan jag köpte i augusti - den funkade jättebra! Himla bra ljus och flera olika bra inställningsmöjligheter. Så nu kan jag i alla fall inte skylla på mörkret om jag inte har lust att gå ut och promenera med Nadal någon dag!

Eftersom det var första dagen som vi var ut i mörkret och det var första gången jag provade pannlampan så gick vi inte på några nya vägar utan höll oss till bekanta stigar. Vi var ute i 50 minuter och Nadal hade dessutom bettet på sig hela tiden. Han verkar tycka att det där bettet inte är så dumt - nåt att tugga på emellanåt och nåt att suga på annars. Nöjd är han med det i alla fall, så det är ju bra.

Jag måste komma ihåg att köpa någon form av reflextäcke till Nadal - en liten brösta känns inte helt tillräcklig, tycker löjliga jag. Dessutom tycker jag det är krångligt med bröstan eftersom jag då även måste använda en täckesgjord att fästa bröstan i...

Jag inbillar mig i alla fall att Nadals ögon börjar se bättre ut. Kanske sista dagen med ögongrejs imorgon?

2010-10-04

Bett = icke-händelse

Glömde nämna igår att när jag kom till hagen så låg Nadal ner och vilade bredvid en av flickorna i flocken (2-årigen). Jag gick fram och myste en stund med honom medan han låg kvar på backen och hade kunnat sitta kvar där en bra stund om det inte vore för att vi faktiskt skulle arbeta lite också! Till slut ville jag således gå iväg - med Nadal. Jag satte på honom grimman medan han fortfarande låg och såsade på backen och sen fick jag jobba en del på att få honom att faktiskt kliva upp. Det är inte så lätt att få upp ca 300 kg häst som inte själv har några planer på att gå upp. 2-åringen klev upp före Nadal gjorde det, och då trodde jag att det skulle bli en "ripple-effect" så att även Nadal skulle ställa sig, men riktigt så enkelt var det inte. Nä, Nadal låg kvar tills han själv tyckte att det var dags att kliva upp!

Idag hade hästarna precis bytt hage när jag kom för att hämta Nadal. Och då menar jag precis bytt hage. Den var så ny för Nadal att han inte alls hade någon lust att följa med mig iväg därifrån. Vaddå, det fanns ju en massa grästuvor som han inte hunnit äta upp ännu eller ens nosa på! Oj, vad han kutade runt och skyndade sig att få i sig så mycket gräs han bara kunde innan jag till sist tog tag i det hela och plockade in honom.

Väl inne tog jag tag i att fixa och trixa med hans ögon igen. Fick hjälp av C i stallet som höll fast hans huvud eftersom han tycker det är lite obehagligt. I slutet behövde hon bara hålla handen lite försiktigt över nosryggen på honom - han gillade läget och väntade ut att vi skulle vara färdiga med att "plåga" honom. Han fick MASSOR med beröm och ett par äpplen för att han skötte sig så fint!

Sen var det dags för bettet igen. Nadal accepterar bettet så bra att det verkar vara något av en icke-händelse för honom. Om något så verkar han gilla att ha något i munnen för det var nästan mer klurigt att få ut bettet än att få in det i munnen på honom :) Vi får se hur länge det håller i sig, men just nu känns det bra.

Idag var alltså den stora övningen att inte bara prova bettet utan att faktiskt ha bettet i munnen medan vi gick ut på ridbanan och pysslade med lite grejer. Det gick precis hur bra som helst. Han gick runt och gäspade och undrade när arbetet skulle börja!

2010-10-03

Första gången med bett

I fredags hade jag köpt Noviform så det blev till att försöka få in det i Nadals öga. Med lite hjälp fick vi till det och sen blev det ett kort pass på ridbanan innan jag for till ridskolan för en ridlektion.

På lördagen fick Nadal vila för matte var i Uppsala på Fjällnoraritten och agerade funktionär. Det var kallt men rikigt trevligt! Jag satt vid pulstidtagningen och hade fantastisk utsikt över vet-gate så jag fick se alla fina hästar trava upp!

Idag blev det lite arbete på ridbanan. Det var blåsigt och ena grannen höll på att flytta skrot och Nadal tyckte allt var läskigt. Jag kände mig otillräcklig, men vi höll på i ca 30 minuter ändå och försökte sluta när allt var lungt och fint.

Idag har Nadal även fått prova på att ha ett bett i munnen för första gången. Det gick riktigt bra! Jag hade köpt en nackrem för stigbett och satt på ett vanligt tredelat bett på det. Nackremmen var lite för stor så jag nöjde mig med att låta Nadal stå i stallgången och vänja sig med bettet i munnen. När han stått med det en liten stund utan att försöka få ut det ur munnen så nöjde vi oss. Jag letade sedan rätt på en håltagare och satte i lite fler hål i lädret så nästa gång ska jag nog prova att låta honom ha bettet i munnen medan vi jobbar lite på ridbanan!

2010-09-30

Första gnägg-hälsningen

Idag blev jag hälsad av en gnäggande Nadal! Det var första gången han hälsade så ljudligt på mig när jag kommit ut till hagen och jag blev så klart ännu mer kär!

När jag väl kom lite närmare så såg jag att han hade nåt gegg i ögat. Efter lite konsultation med stallkamrater så spolade jag (med lite hjälp) rent ögat med koksaltlösning och imorgon blir det till att gå till apoteket och köpa Noviform (om det nu var rätt namn på det hela) som tydligen ska vara bra mot irriterade ögon.

Sen tog vi en sväng på ridbanan. Idag varierade vi övningarna och istället för att arbeta på volt så blev det till att arbeta på litet fyrkantsspår runt lite koner. Tanken var att Nadal skulle lära sig att flytta undan framdelen runt dessa koner. Gick inte jättedåligt, men inte heller riktigt bra. Han ville helst bara flytta alla fyra benen och snurra runt sin egen mittpunkt, istället för att flytta bak vikten på bakbenen och sedan kliva runt dem med frambenen. Men det var första gången vi gjorde den övningen, så det blir nog bättre. Det blev en ganska kort övning eftersom jag slutade så fort jag tyckte att han gjort någorlunda rätt ett par gånger.

Sen gick vi över till att träna på sidepass som han ju gjort förr och idag gick det riktigt bra. Vi provade till och med något steg åt sidan med en markbom liggandes på backen under magen. Även där slutade jag ganska snabbt när han gjorde rätt. Sammantaget innebar det ett väldigt kort träningspass. Fast vägen till och från hagen blir ju också träning. Både i förrgår och idag så provade jag om jag skulle få upp honom i trav på väg ut till hagen. Det har gått så bra så. Han joggar på bredvid mig så snart måste jag prova detta även på ridbanan och se om det går lika bra när inte hagen lockar och pockar.

2010-09-28

Söndagspromenad och arbete på volt

I söndags gjorde vi i princip samma sak som i lördags, fast utan regnet: inledde med lite arbete på ridbanan och sen gick vi ut i skogen och promenerade. Jag tror att vi var ute i ca 1,5 timmar (hade glömt klockan hemma) och vi gick än en gång längs nya vägar - i alla fall bitvis. Nu tror jag att det börjar bli svårt att hitta helt nya vägar i hemkrokarna, men jag har sett några stigar och andra avstickare som vi ska utforska vidare vart efter och se vart de tar oss.

Det mesta av söndagens promenad gick lungt och stilla till och följde planen, fast inledningsvis fick jag än en gång påminna Nadal om att det är jag som leder och han som följer. Sen, när vi var ute i grusgropen och vände tillbaka ut mot vägen så fick han något av ett litet bus-spel och sprallade till ett par språng. Inte så att han bockade och hade sig eller så, utan ett stilla litet Nadal-bus, som innebar ett par galopppsprång förbi mig med huvudet svängades hit-o-dit. Jag tog tag i honom och talade om att så där gör vi inte på våra promenader, utan det buset får du spara tills du kommer ut i hagen igen. Han böjde sig för det, åtminstone för återstoden av den promenaden :)

Igår fick Nadal vila och idag var det lite arbete på ridbanan. Vi var där samtidigt som ett par ekipage till och jag ville träna honom på att stanna på voltspåret och sedan starta på voltspåret i samma varv - utan att han skulle försöka komma in till mig i mitten av volten när jag bad honom att stanna. Han hade lite svårt för det i helgen, men idag skötte han sig exemplariskt! Så vi slutade ganska snart och istället fick Nadal träna på att stå still och försöka hålla uppmärksamheten på mig medan andra red omkring på ridbanan. Han tyckte det var lite tråkigt, och han försökte tränga sig inpå mig hela tiden - smög upp lite försiktigt när han trodde att jag inte var uppmärksam. Så svårt att säga ifrån då!

Imorgon får Nadal vila igen, för då reser jag bort över dagen. Nu ska jag sätta mig och kolla upp hur det är med detta med kraftfoder och om jag kanske behöver blötlägga hans krafft innan han får det. Han lyckades få mig jätteorolig idag när han stod och åt och plötsligt började pipa och bete sig som om det var något som var jobbigt eller så. Foderstrupsförstoppning var min första tanke! Han får ganska mycket krafft och jag slarvar med att ställa fram vatten tillsammans med fodret. Men nu tänker jag att jag kanske ska blötlägga maten istället. Några råd?

2010-09-25

Raindrops keep falling...

Idag bara regnar och regnar det... Men det får ju inte hindra en blivande distanshäst, eller blivande distansryttare heller för den delen! Så det var till att ta på stövlar och regnkläderna - jag har köpt ett riktigt sånt där pvc-regnställ. Det är organge med reflexer på (köpt på Jula för det väldigt facila priset av 130 riksdaler). När jag kom ut i hagen med detta regnställ så trodde hästarna att jag skulle äta upp dem! Oj, vad jag skrämde iväg dem när jag kom runt kröken och innan de fattade att det var en människa i det där orangea monstret som kom gåendes!

När jag kom fram till hagen så hade unghästarna busat upp sig själva och de var så vackra där de hoppade runt och krumbuktade sig, stegrade sig, gjorde försök till levad, hoppade bocksprång och sparkade bakut, tog några galopprepor och svängde med huvud och hals! Jag var lite orolig att de skulle gå omkull eller halka till och sträcka sig i det regnblöta gräset. Men det gick bra. Även Nadal sprang runt lite, men krumbuktade sig inte tillnärmelsevis på samma vis som damerna (2 och 4 år gamla). Jag börjar tro att Nadal är lite "fin i kanten" :) Den 18-åriga damen som går med unghästarna lyfte knappt på huvudet under hela detta uppträdande.

När hästarna lugnat ner sig någorlunda så gick jag in till dem, och trots att de tyckte det var lite läskigt så var de ändå lite nyfikna och ville komma fram och nosa på kläderna. Men de var på helspänn: redo om tigern plötsligt skulle hoppa fram ur dessa märkliga kläder! Även Nadal blev osäker och ville inte gärna bli infångad. Med lite trixande så fick jag till det till slut ändå och vi kunde gå ut i stallet och ordna med mat åt lillpojken.

Efter en kort vända på ridbanan för att repetera övningarna från i onsdags så gick vi vidare ut i skogen. Idag var det dags för en långpromenad igen och vi tog ytterligare en ny vända, den här gången söderut längs en skogsväg. Vi gick och vi gick och vi gick. Jag tror att jag hittade en liten avstickare som vi ska prova vid ett senare tillfälle, men när vi väl vände av hemmåt så hade vi inte nåt slutet av skogsvägen, så även den ska utforskas mer. Jag ser redan fram emot att rida den vägen om några år - en sträcka i skogen, som slingrar sig lite försiktigt framåt, men i huvudsak går rakt fram, inga backar och ingenting. Utmärkt för att träna en massa olika saker på! :)

Idag blev det till att träna på att gå i vattenpölar (eller mindre sjöar, som de ibland kunde misstas för). Det gick hur bra som helst. På hemvägen så letade jag reda på en stig som tog oss upp på åsen som går längs med skogsvägen. Det går även en stig längs med denna ås som gick alldeles utmärkt att gå längs med. Stenig och knotig och inledningsvis väldigt smal och slingrande mellan träd och sly. Nadal följde jättefint och höll koll på sina fötter. Vi var ute i skogen i lite drygt en timme, sen fick det räcka för dagen.

2010-09-23

Repetition och nya prövningar

Idag repeterade vi det som vi tränade på med S igår. Det gick ganska bra, fast jag behöver träna på min tajming och på att vokalisera mina kommandon. Efter en kort stund kom en till ryttare in på ridbanan. De tränade hoppning, så då fick jag och Nadal träna på att han skulle hålla uppmärksamheten på mig. Det gick si-sådär. Nåt att träna mer på, helt enkelt. Vi avslutade med att träna på att stå på ridbanan och ta det lungt - medan det andra ekipaget red på runt omkring oss. När han var lugn så att jag var nöjd så gick vi därifrån.

Efter ridbanan så tog vi en minitur i skogen på en ny stig. Den var väldigt stening och full med rötter bitvis så det var bra träning för Nadal på att hålla koll på sina fötter. På vägen tillbaka till hagen så tog vi sala-banan och där mötte vi först ett travar-ekipage. Nadal tittade väldigt mycket på giggen (?) som kusken satt i, men han skötte sig fint hela tiden. En stund efter det så blev vi omkörda av ett gäng på fem motorcyklar som bullrade jättemycket! Ett par gånger fick jag påminna Nadal om att hålla sig bakom mig och inte gå om mig, men annars skötte han sig fint och motorcyklisterna saktade farten förbi så fint så! De berömde mig för min duktiga häst!

Imorgon får Nadal vila, själv ska jag rida på ridskolan.

2010-09-22

Hjälp med träningen

I måndags tog vi det ganska lungt och tog bara en sväng på knappt 40 minuter i de närmaste omgivningarna. Eftersom det började skymma så hade jag satt på Nadal reflexer, dels är det ju reflex i hans grimma, dels en reflex på varje ben, och som om inte det räckte (för det tyckte jag inte att det gjorde), så lånade vi ett reflexländtäcke för en fullstor häst. Det reflextäcket var stort nog så att jag kunde sätta det över rygg och manke på honom istället och sätta ihop det framme på bogen. Med en täckesgjord satte jag fast ländtäcket rund sadelgjordsstaden så att det inte skulle fladdra iväg framåt. Han blev så fin så! Jag hade tyvärr ingen kamera med mig - får ta kort vid ett senare tillfälle istället för det var så snitsigt och finurligt att jag nog kommer göra om det - han lös upp som en hel lampfabrik! Typ. Det var riktigt mörkt när vi väl var tillbaka vid hagen, så nu börjar det bli dags att ta ut pannlampan jag köpt och börja använda den.

Igår fick Nadal vila. Jag for inte ens ut själv utan någon i stallet fick ge Nadal mat. Kändes lite konstigt att inte åka ut och det kändes lite konstigt att någon annan skulle hantera Nadal när jag inte var där. Jag vet - knäppt!

Idag följde S med mig ut till stallet. Först kom veterinären och gav Nadal omgång två av vaccinerna han ska ha. Det gick hur fint som helst. Han tittade upp lite från maten när det stack till, men snabbt nog stack han tillbaka mulen ner i maten och fortsatte att mumsa. När det var klart och veterinären åkt, så tog jag Nadal till ridbanan och S följde med. Jag visade henne lite av det som jag arbetat på med Nadal och fick en MASSA bra tips på vad jag ska tänka på och hur jag ska göra för att det hela ska bli bättre. Jag är så glad och tacksam att S ville komma ut och hjälpa mig! Det är en sak att läsa hur man ska göra i en bok, men det är något helt annat när någon som faktiskt kan detta med western och nh tittar på det man försöker göra och kan ge riktade tips om vad som behöver göras annorlunda. Helt ovärderligt! Jag vill ju att det här ska bli bra! Så nu har jag och Nadal lite att arbeta vidare med. S har dessutom lovat att komma ut igen, så det ser både jag och Nadal fram emot - trots arbetet hon fick honom att göra så verkade han tycka att S var en riktigt trevlig filur! Och det har han ju rätt i!

2010-09-19

Valdagsträning

Inte för att Nadal fattade att det var valdag idag, men ändå...

Idag blev det lite arbete med grundläggande övningar på ridbanan. Det gick så bra så! I slutet tyckte Nadal att det var så enkelt att han bara stod och gäspade.
Vi tränade på att följa, backa, stanna, stå kvar, komma, flytta undan (åt sidan - side-pass).
Det enda som inte går så bra som jag hade önskat är detta med att följa - ibland gör han det (oftast faktiskt, men ändå), ibland inte. Ibland går han i mitt tempo (eller om det är jag som går i hans tempo?) och ibland drar han fötterna efter sig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det - jag vill ju inte gå o dra i ledrepet hela tiden. Tips mottages tacksamt!

När vi var färdiga på ridbanan så blev det lite träning i stallet: han fick prova ett ridtäcke för första gången:

det var alldeles för stort! Men han skötte sig fint och accepterade allt. Sen tränade vi på att acceptera en plastpåse mot kroppen och jag fick smeka honom överallt med påsen, både när den var ihopvikt och när jag vecklat ut den lite så den prasslade mer och tog mer plats. Det senare var lite läskigt, men ok då matte, om du säger att jag ska acceptera detta så gör jag väl det då, tycktes han tänka.

2010-09-18

Vilse i pannkakan eller First Blood?

Idag skulle jag och Nadal ta en kort promenad och upptäcka de närmaste omgivningarna. Det var planen. Det blev nästan som planerat - vi höll oss i närområdet. Men området är nytt även för mig så blev det lite äventyr.

Vi gick längs en väg, som jag tänkte att vi skulle följa en bit fram och sen gå hem igen, men så såg jag en oemotståndlig skogsväg! Klart vi var tvungna att gå dit och utforska! Vägen ledde rakt in i skogen, men mitt lokalsinne är inte helt off så jag kände mig trygg med att jag visste i vilken riktning jag ville att vägen skulle gå för att föra oss åt rätt håll, annars skulle vi vända tillbaka. Vägen ledde förbi en tom hage som vi gick runt. Sen fortsatte en stig in i skogen, men först var vi tvungna att gå över ett dike som någon hade satt ett antal bräder över så att man kunde gå över där. De satt inte fast men de verkade stabila nog för att jag skulle våga ta oss över (det låter värre än det var - jag borde ha fotat så jag kunde visa, men jag tänkte inte på det då). Några plankor var lite mer lösa, så de ställde jag mig på och försökte visa Nadal vägen över där det var säkert, men han ville så klart gå där jag gick - i mina fotsteg - så jag fick anpassa mig. Vi tog oss över och just som Nadal hade sista benet på sista plankan så vippade den åt sidan så Nadal tappade det fotfästet, men han fann sig snabbt och vi fortsatte vårt äventyr, rakt in i okända skogar och stigen anslöt så småningom till en skogsbilväg (syns bakom Nadal på bilden nedan).

Till slut kom vi fram till en väg igen (en liten grusväg) som vi följde tills vi fram till en vändplats (vägen tog slut) och där fanns en älgpark! Vi gick in för att fråga efter närmaste vägen hemåt - vi hade nu varit ute ganska länge. Jag fick lite instruktioner som gick ut på att vi skulle gå tillbaka till den skogsbilväg vi varit på och fortsätta längs den, fast åt andra hållet. På väg ut från älgparken så upptäckte Nadal att det fanns en älg i gräset precis bredvid utgången - tvärstopp! Älgen var av trä, men det märkte inte Nadal som stirrade som besatt först för att sen började se sig om efter närmaste flyktväg. Efter lite lock o pock så följde han med ut och vi fortsatte ut i skogen igen.

Skogsbilvägen visade sig vara en enda lång gjyttjepöl och jag fick bli glad över att jag hade på mig mina nya stövlar! Och så fick jag bli glad över att Nadal fick träna på att gå i pölar och gjyttja! Han skötte sig jättefint. Han försökte gå bredvid geggan i början, men ledsnade ganska snart på det och klafsade på bakom mig efter bästa förmåga. Det var väldigt geggigt.

Till slut tog skogsbilvägen slut, vid en liten träbro som sträckte sig över en bäck. Förbi denna bro och huset på andra sidan så skulle vägen jag ville nå finnas, enligt de instruktioner jag fått på älgparken. Jag knöt upp Nadal vid ett träd och testade bron. Bron bestod av glesa träplankor utlagda på några järnrör som sträckte sig över bäcken. Den svajade när man gick på den och den var alldeles för gles för att jag skulle våga mig över där med lilla Nadal, som gnäggade högljutt när jag kom tillbaka till honom. Jag hade bara varit ifrån honom i 30 sekunder och han såg mig hela tiden, men det är klart - det är läskigt i skogen! Vi fick helt enkelt gå tillbaka till grusvägen längs den geggiga skogsbilvägen. Vi tog den fast åt andra hållet - bort från älgparken. Efter att således ha snurrat runt i ett skogsparti ett bra tag så kom vi till slut äntligen hem efter två timmars (!!!) äventyr. Jätteskönt, tyckte både Nadal och jag.
När jag kollade benen på honom så visade det sig att han hade lyckats få en rispa på vänster bak:

Så vi gick till stallet och pysslade om benet, och Nadal fick finna sig i att bli klappad på av alla barnen i stallet - han är poppis, min lilla kille! Till slut fick han i alla fall gå ut till sina kompisar i hagen, efter en lång dag fylld av äventyr.