Söndagslek och lite hygien.

Idag var vi iväg till Anna och Tulo och tränade med dem, så dagens övningar inleddes och avslutades med en promenad. På vägen dit gick vi längs asfaltsvägen och på vägen hem gick vi i skogen. Han gick så fint dit medan jag på hemvägen utmanade mig/oss med att träna på att hitta stoppknappen hos Nadal medan jag gick bakom honom. Han envisades med att vända sig mot mig varje gång jag bad honom stanna. Men vi fick till åtminstone en någorlunda hyfsad halt innan vi var hemma.

Jag och Anna hade bestämt att titta på ett par dvd:er och utgå från dessa i vårt pass. Det var en dvd om "touch it" från backen och en om att skapa "projekt" med Mike, en Parelli-kille. En av de saker som jag tog med mig från filmerna och avsåg jobba med idag var att designera en "vilplats" på ridbanan. Dit gick jag med Nadal varje gång jag ville att han skulle få vila och chilla en stund. Så fort han tappade intresset för att vila och blev okoncentrerad alternativt ställde en fråga till mig så fortsatte vi leka en stund. Sen gick vi tillbaka och vilade en stund.

En annan sak jag jobbade med idag var att bryta ner sideways game i fler beståndsbitar och försöka få till de bitarna på ett bra sätt innan jag sedan försöker sätta ihop dem igen. Det gick bra, men jag hann inte idag sätta ihop alltihop, men det är ingen brådska.

Jag hann också med att träna lite porcupine. Idag lade jag ett rep runt ena bakbenet och försökte få honom att följa trycket från repet. Det är svårare med bakbenen än frambenen, säger Nadal. Men ett par gånger till, sen sitter det där som en smäck!

Jag hann också med att tvätta Nadals skap idag. Jag passade på då vi hade tillgång till rinnande varmvatten. Det var första gången och det var välbehövligt. Och Nadal var så himla duktig! Han småprotesterade lite, lite grann i början, men sen stod han still och gillade läget medan jag höll på och gojsa. Eftersom det var första gången jag försökte mig på något sådant så tog det rätt lång tid. Till slut avslutade jag utan att det egentligen var helt rent och klart, men vad sjutton, det var i alla fall bättre än innan. Och Nadal hade inte hunnit börja tappa tålamodet.

Skogspromenad och tagelarmband.

Idag har jag och Nadal varit ute på en skogspromenad i det fina höstvädret. Nadal passade på att fylla på med färskt gräs. Sen gick vi tillbaka till stallet där det pågick en hästloppis. Där fanns en tjej som tillverkade armband av hästtagel, så jag norpade några strån från Nadal och fick ett jättefint nytt armband som jag är jättemallig över :)

Stigen vi gick:

Nadal mumsar:

Armband av tagel från Nadal:Armbandet igen:

Spring i benen.

I två dagar nu har Nadal fått spring i benen när vi varit på ridbanan. Jag vet inte riktigt om det är rastlöshet - vi har ändå pysslat på där i fyra dagar i rad. Eller så kanske det är den nya silage-balen som de fått i hagen, den första för säsongen, så kanske han har lite extra energi och glädjefnatt? Eller så kanske det är lite tonårstrots och testa gränserna, nu när jag börjat säga ifrån när jag tycker att han är för "på". Fast jag måste erkänna att jag inte känner mig väldigt framgångsrik med detta trots allt. Det verkar på mig som att vad jag än gör så tror han ändå att det är ok att komma in tätt, så jag måste backa honom och flytta på honom och dona. Men det kanske bara tar lite tid innan det sätter sig. Jag hoppas det.

Hur som helst så blev det både skritt och trav över både bommar och presenning igår. När han lyckades få repet mellan frambenen så passade vi på att leka lite porcupine på så vis att jag tog tag i repet och indikerade att jag ville att han skulle komma mot mig. Det tog en liten stund den första och andra gången, sen fattade han grejen, verkade det som. När vi väl kom till att han skulle trava över bommarna så blev han alldeles till sig och började tjoa och tjimma. Eftersom han inte riktigt var sugen på att varva ner så gick vi till presenningen - en effektiv stoppkloss :). Han sansade sig och när han väl, i lugn och ro, travat över presenningen så tog vi en trav över bommarna också och när han fick till det i lugn och ro så avslutade vi för dagen.

Idag var planen att faktiskt inte göra något. Dock hade jag köpt en pall och tänkte att på vägen ut i hagen så skulle jag prova att hänga på Nadal från den. Man ska aldrig tro att man "bara ska" något med unghästar... Jag försökte få honom att stå still medan jag klev upp på pallen bredvid honom och lutade mig över honom. Det gick någorlunda ok från höger sida. Sen ville jag göra samma sak från vänster, men då tyckte han att det var väldigt onödigt att stå stilla. Nej, han fick en massa spring i benen. Jag började med att prova yoyo för att få lite ordning på honom, men när han väl kommit bak en bit så började han själv vända ut på en cirkel, och han gjorde det gång efter gång trots att jag försökte få honom att förstå att han bara skulle chilla där ute en stund. Så istället fick det bli circling - i galopp eftersom han ville att det skulle gå fort. Det blev lite av: jaha, vill du galoppera? Ja men gör det då - fort! Och byt varv och galoppera igen! Tills dess att han själv bad om att få lägga av. Så tog vi ett par varv åt båda hållen i skritt sedan också. Sen fick det vara bra för dagen.

Lekar på ridbanan.

Idag blev det lite lek på ridbanan. Först skickade jag Nadal att undersöka en tunna jag lagt ner på backen. Ganska stor är den, för en nybörjare som Nadal, men min förhoppning var ändå att få Nadal att hoppa över den. Men vi började med att kolla vad han tyckte om tunnan liggandes. Jag undrade framförallt vad han skulle säga om ljudet som blir när grus träffar den eller när den rullar (den är av plåt). Tunnan drog ihop sig och expanderade ett par gånger under tiden så att det tjongade till i plåten - pga temperaturskillnader eller nåt, vad vet jag. Men detta bekom inte Nadal!

Han har tittat och känt på den när den stått upprätt, men liggandes har vi inte provat tidigare. Han tyckte det var intressant och fnulade runt med mulen på den. Efter ett tag började han veva med ena frambenet och lade till slut upp det på tunnan. När han drog tillbaka benet så började tunnan rulla mot honom, mot hans bakben. Han lyckades göra samma sak två gånger strax efter varandra. Han blev lite överraskad och flyttade sig något steg, men sen var han dit igen och undersökte. Jag lyckades inte få honom att hoppa över den idag, men vi har ingen brådska.

Istället tog jag bort tunnan och lade en bom på ett av hinderstöden så att vi kunde leka circling och squeeze över den. Han har ju inga problem med det, så jag provade att få honom att ta bommen i trav, men han bryter fortfarande av till skritt inför bommen. Men det var ok, för idag var min huvudsakliga målsättning att kolla av att han lyssnade bra på sändet. När vi fått till det ordentligt så skickade jag honom mot presenningen.

Vi fick passera presenningen några gånger och göra vändningar fram och tillbaka förbi den. Men efter några gånger med det så tog han presenningen. Han trodde dock att uppgiften var att stanna mitt på den. Gullpojken! När jag väl fått honom att förstå att han skulle fortsätta runt mig så provade vi i trav. Och vi lyckades få till det! Och han blev så rund och fin i formen då! (Lite läskigt, trots allt, med den där prasselgrejen under fötterna) Nu börjar det nog bli dags att prova några liggandes markbommar i rad i trav. Jag måste bara leta reda på vad avståndet ska vara.

Lingon är gott!

Idag tog jag och Nadal en kort promenad. Vi lekte lite porcupine och circling längs vägen och jag försökte få till sideways, men det är fortfarande svårt. Vi tog också god tid på oss för att beta. På vägen tillbaka till stallet såg jag att det fanns lite lingon i lingonriset. Jag provade att erbjuda dem till Nadal och han blev tvärförtjust! Jag plockade och plockade och han åt och åt! Så himla söt. Även blåbär gick hem men jag hittade tyvärr bara några få sådana.

Anna gav mig lite (självklara) tips i måndags på hur jag kan hantera situationen när Nadal blir för "på" och munnig: klia honom på mulen, fast lite för "hårt". It's working like a charm - tack Anna! Så enkelt! Och det blir inga bannor eller sura miner :)

Uppdatering.

Bilderna från Ett år med Nadal har uppdaterats med bildtexter.

Besök.

Igår kom Anna och Tulo och lekte jämte mig och Nadal. Himla trevligt trots att både Anna och jag var rätt planlösa den här gången. Och Anna och Tulo är så himla duktiga vilket ju är kul att titta på, så tiden gick ändå!

För min och Nadals del blev det lite sideways-träning och pyttelite, men dock, porcupine. Vi har lite svårt att få till sideways utan ett staket framför som stoppar upp Nadal. Upptäckte också att jag och Nadal behöver träna på att Nadal ska respektera min "bubbla". Eller "upptäckte"... Egentligen var det väl ingen överraskning, men jag kan visst behöva bli påminnd om hur det borde gå till, eftersom jag tenderar att bli lite avtrubbad och börjar då acceptera mer än jag borde.

Återupptäckte också att jag (fortfarande) behöver höja min egen energinivå!

Ser fram emot nästa gemensamma träning/lek-sejour!

Ett år med Nadal, del I

Idag har haft Nadal i ett år! Det har varit ett härligt år, fyllt av nya äventyr, men också ett utmanande år.
Jag trodde att jag skulle kunna sammanfatta året med en bild per månad. Men det blev för svårt. Så här kommer en bildkavalkad, i tre delar. Bilderna kommer i kronologisk ordning.

September 2010:

Första dagen i nya flocken:

Nadal har fått en kompis: Oktober 2010:

Flocken har flyttat till vinterhagen:Flocken vakar över en vilande Nadal:Första lekstunden med en prasslig påse:Höstmode:Första frosten:
November 2010:

Kallt:Riktigt kallt:

December 2010:

Det är härligt att vara häst:

Ett år med Nadal, del II

Januari 2011:
En av de första gångerna med sadel:

Med ny flock i ny hage:

Riktig raggsocka!:

Februari 2011:

Fortfarande hel och frisk:Förkyld, snorig och hostig: Första skadan i ny hagen - klyfta i kronranden: Andra skadan i nya hagen - skärsår vänster bak:

Mars 2011:

Det har blivit svallkött på skärsåret:Pigg och fräsch trots sår och bandage:Provar på något nytt - filt över ryggen:Såret har äntligen börjat gå ihop sig:

April 2011:

Sådärja, nu har det till och med fått sårskorpa!:Efter första promenaden på länge med en hel häst:Tredje skadan i nya hagen - skärsår kota höger bak:Den här gången syddes såret och det blev boxvila i 10 dagar:

Ett år med Nadal, del III

Maj 2011:

Fortfarande boxvila - Nadal spanar efter hästarna ute i hagen:

Så här ser det ihopsydda såret ut:

Nadal får komma ut i sjukhage, med en kompis i hagen bredvid:

Stygnen borttagna och såret nästan helt läkt:

Juni 2011:

Tillbaka i förra hagen (innan alla skador) och första gången med tömkörningsgjord:Mugg:

Juli 2011:

http://www.youtube.com/watch?v=SIg49QE6c2U

Vet inte vad detta är, men ingen annan häst i hagen har något liknande:

Muggen har spridit sig lite:Nadal blev sparkad vid flytt till ny flock i ny hage:Augusti 2011:
Svullnaden har gått ner och såret läker:Hel och frisk Nadal:Fina Nadal:

September 2011:

Ute i skogen på äventyr!:

Ut i skogen.

Idag blev det en promenad ut i skogen längs en väg vi inte provat förut. Det var lite väl grovt grus bitvis, tyckte Nadal som fick lite ont i fötterna. Vi skulle behöva gå mycket mer på grus så att han kan få lite tåligare sulor. Men det gick fint. Vi gick ca en halvitmme, sen stannade vi så fick Nadal beta i ca en halvtimme innan vi gick tillbaka hem. Det var så himla fint väder och hur skönt och mysigt där ute i skogen som helst!

Väl hemma lekte vi lite porcupine på ridbanan innan Nadal fick gå ut i hagen till sina kompisar igen.

Nh-träning för tränare.

Idag har jag och Nadal varit på nh-träning för Åsa från Dalpraktiken. Vi höll till på en ridbana en bit hemifrån så vi fick ta transporten. Nadal lastade hur fint som helst, både dit och hem, och backade ut så lugnt och försiktigt så, även när vi var på nya marker. Väl framme så regnade det. Det spöregnade precis hela tiden och jag blev tvärkall och blöt (torra fötter och torrt huvud dock!) och jag blev så stel i fingrarna att jag knappt kunde röra dem, men det var bra ändå! Och Nadal verkade hålla värmen hela tiden. Mot slutet stod han och ångade. :)

Vi fick hjälp och tips med några av de svårigheter som vi upplevt på sista tiden. Nu ska jag bara försöka komma ihåg vad och hur jag ska göra för att det ska bli som det borde. Och så ska vi träna på porcupine!

Vi fick titta på och leka med en boll för första gången, alltså en sån där stor Parelli-boll (typ yoga-boll). Det var kul. Framförallt gillade jag att Nadal inte kunde bita tag i den hur han än försökte. Äntligen något han inte lyckas bita tag i!

Vi fick till en bra back och inkallning, en bra circle och till och med bra figure-8. Vi provade på traveling circle och vi backade över en bom och provade lite sideways både längs med och över bommar. Och så blev det en del squeeze över ett litet hinder, som jag försökte få Nadal att ta i trav, men han kände sig inte trygg med det ännu utan det blev att han bröt av till skritt precis före hindret varje gång. Men det var ok. Vi provade även på weave-mönster och Åsa testade Nadals tryckkänslighet för porcupine och det såg inte ut att vara något fel på den! Så det är bara till att lägga manken till, helt enkelt!

Kul har det varit och Nadal skötte sig så himla fint. Lugn och fin och responsive. Väldigt LBI.

Sadel, presenning och porcupine.

Den senaste veckan har jag och Nadal varit ute och promenerat lite, men framförallt har vi lekt på ridbanan, med och utan sadel på. Vi har tränat på att ta på och av sadel på ridbanan, alltså med ledrepet liggande på backen och inget som håller fast honom. Han har stått som ett ljus och varit så duktig! Även när jag dragit åt sadelgjorden. Inget mer bockande. Än så länge i alla fall. Vi gick runt ridbanan och jag gick bredvid Nadal och försökte göra så mycket ljud som möjligt på sadeln (trummade på den och drog med naglarna och sånt där) och gick och drog i den fram och tillbaka och donade med sadeln medan han gick. Han brydde sig inte. Min stjärna!

Vi har även lekt en hel del med en presenning. Han har ju gått över den förut och så där, men det var ett tag sedan så det var dags igen. Först var han lite osäker på om han ville ha något med den att göra - den lät ju när han tuggade på den osv! Men han har gått över den, krafsat den under magen på sig själv, tagit ett steg i taget, både framåt och bakåt, han har gått över den både framlänges och baklänges. Sen har jag även fått klappa honom med presenningen över hela kroppen, och jag har fått dra presenningen från den ena sidan av honom till den andra över ryggen. När vi har försökt att gå med presenningen liggande på ryggen så har han dock fått lite småpanik och sprungit undan tills den fallit av honom. Så något att jobba mer med, men han är verkligen jätteduktig och vill så gärna göra rätt och han tycker det är kul att vi håller på.

Vi har även lekt en del porcupine. För att göra det lite roligare och mer meningsfullt (för mig i alla fall) så har jag försökt få honom att förstå att när jag lägger lite tryck på manken så vill jag att han ska sänka huvudet till marknivå. En bra övning och framförallt om vi verkligen kan befästa detta, eftersom det då blir enkelt att uppsutten få honom att sänka huvudet (och öka endorfin-nivån och lugnet - neat trick!). Från höger sida har han förstått detta, men från vänster är det lite svårare, men inte så långt borta. Han gör vad som helst för lite godis!

För att få lite balans i det hela så har vi också försökt göra det motsatta. Alltså, när han håller huvudet nere vid backen så lägger jag lite tryck uppåt under ganascherna (ungefär) för att han ska lyfta upp huvudet. Det här är ännu lite svårare att förstå och det är ju inte så konstigt - nyss fick han massor med beröm och godis för att ta NER huvudet, och sen vill jag att han ska ta upp det igen! Kanske jag kunde ta och bestämma mig! :) Ja, ja. Det är ytterligare en sak att träna lite mer på och kanske jag behöver ta "huvudet upp-leken" lite mer på allvar och inte bara lite halvhjärtat sådär - note to self.

Idag tog vi även en stigfinnar-promenad ut i skogen. Vi har ju inte undersökt alla vägar och stigar härikring ännu, så idag tog vi en tur på drygt en timme, rakt ut i skogen. Vi kom nästan till sjön, men jag vet inte riktigt om det ens går att komma närmare än vi var - det verkar som sjön håller på att växa igen. Till slut tog stigen slut. Vi fortsatte en bit till. Jag tänkte att det kanske kommer en ny stig - så vi slipper gå tillbaka utan kan hitta en runda. När vi skrämt iväg ett rådjur, gräset stod mig upp på midjan och nedfallet sly dolt av liggande gräs började göra underlaget osäkert så tyckte jag det var dags att vända. Nadal fick backa några meter innan jag tyckte det kändes tillräckligt tryggt att faktiskt vända. Han var så duktig så och vi kom tryggt hem genom att följa samma väg nästan hela vägen tillbaka.