Mer snö!

Snöoväder hela helgen, vilket inneburit att vi inte gjort något arbete alls egentligen. I lördags fick Nadal komma in i stallet en stund och torka upp - han var full med istappar (!) när jag hämtade honom i hagen. Nu har han börjat förstå att det betyder extra-mat när jag kommer ut till hagen, så jag behöver inte längre ta mig hela vägen fram till honom och hämta honom, utan nu kan jag stå vid ingången till hagen och vänta på honom så kommer han - i sakta mak... och längs en slingrande väg, som hästar gör.

I lördags var jag även och tittade på en annan lösdrift. Den var jättefin, ute i skogen, med en för tillfället tom liten bäckfåra som fylls upp på våren som korsar igenom markerna. De höll på att röja sly, bygga ligghall och sätta upp stolp. Den skulle vara klar till årsskiftet och det är unghästar som ska gå där, hingstar och valacker! Fodret var analyserat och det ser riktigt bra ut. Det enda "problemet" var väl att sadelkammaren är helt full och jag skulle visst inte få plats med någonting alls där, och det känns ganska krångligt. Men jag tror inte att jag kan säga nej till det här stället ändå. Jag får leva med krånglet åtminstone fram till sommaren, så får vi se vart vi hamnar då. Kanske har det löst sig med sadelkammaren tills dess eller så kanske jag får fortsätta leta.

Foderanalys och verkning av hovarna

I måndags fick jag foderanalysen på Nadals grovfoder. Det var ingen vidare rolig läsning - mycket energi men alldeles för lite protein! Jag åkte hastigt och lustigt till Granngården för att byta ut det kraftfoder jag gett honom hittills till något med bra mycket mer protein i. Det blev rätt dyrt och kommer vara rätt dyrt, om inte stallägaren kommer på bättre tankar och köper in ett annat - bättre - hösilage, vilket jag hoppas att hon gör.

Tisdagen blev det allmän miljöträning för då var det full rusch i stallet! Jag tror alla var i stallet samtidigt och dessutom var där två hovslagare. Alla möjliga hästar som skulle skos om samtidigt som en ytterligare häst blev klippt och boxar blev mockade. Liv och rörelse! Nadal tog det hela med upphöjt lugn. Även Nadals fossingar blev verkade. Han hade fått rätt ordentliga (i mitt perspektiv, då) glipor mellan sulan och hornet - alltså vita randen - och där hade det packats in jord och grejer, trots att jag försökt hålla efter, så hovslagaren fick gräva bort en del och satte på nåt lila medel (rengöring av strålen, skulle det egentligen vara till för och innehåller formaldehyd. kommer inte ihåg vad det hette) som hon rekommenderade mig att köpa, så det gjorde jag idag (igår var jag bortrest och alltså inte ut till stallet). Men jag förstår inte riktigt av instruktionerna på förpackningen hur ofta det ska användas... Det står att det ska användas "en gång", men inte med vilka intervaller... När det gäller torra miljöer så skulle det användas en gång varannan vecka, men i andra miljöer...? Jag ska fråga hovslagaren.

Skoterskräck

Tisdag och onsdag var jag bortrest så Nadal fick vila från att se mitt nylle. På torsdag och fredag fick han mat vid hagen. På torsdagen kom det två skotrar som stannade till precis framför mig och Nadal. Med motorerna på så förde de en diskussion om huruvida de skulle köra ner längs med hagen eller inte och behagade inte alls notera att vi stod där strax bredvid (jag hade reflexjacka på mig men inget pannlyse och syntes säkert inte). Eller stod och stod... Nadal flängde runt mig som om hans liv hängde på det (jag hade tagit loss honom från trädet när jag hörde skotrarna närma sig). Jag vet inte om de till slut såg oss eller vad som hände, men till slut så åkte skotrarna tillbaka samma väg som de kommit och lugnet kunde lägga sig hos oss igen. Nadal gick tillbaka till att äta och jag fick börja andas och hitta mitt eget lugn igen. Jag var inte helt beredd på att Nadal skulle reagera så starkt! Men så var jag heller inte beredd på att skotrarna skulle stanna framför näsan på oss...

När Nadal ätit färdigt passade jag på att stanna en liten stund i hagen med Nadal och hans kompisar. Jag gick runt och kollade hur det stod till med maten och ligghallen, och Nadal med entourage följde mig som en söt liten svans! Så jag kunde inte slita mig därifrån utan stannade till utanför ligghallen och bara stod där med hästarna. Vi stod stilla bredvid varandra allihop och hängde. Jag tittade på det som de tittade på och njöt av lugnet.

På lördag och söndag, när man faktiskt hinner fara ut till stallet medans det är ljust, så passade jag på att plocka in Nadal och ge honom mat och pyssel inne. På lördagen fick han stå inne tills han torkat upp, vilket tog en bra stund! Han blir fortfarande väldigt busig på väg till och från stallet, men jag försökte i alla fall köra lite tråkighetsträning och gick fram och tillbaka längs den sträcka som brukar vara värst. Vi gick där tills dess att han var någorlunda cool.

På söndagen kom fyra skotrar i ett gäng upp bakom oss när vi var på väg ut till hagen och jag tror att det är andra gången i sitt liv som han hör/ser sådana (första gången i torsdags då). Han trodde nog att hans sista stund var kommen. Jag hastade fram till ett ställe där vi kunde stå vid sidan av vägen och titta på medan skotrarna körde förbi. De stannade så fint och stängde av sina motorer när jag vinkade åt dem för att vi inte hunnit dit riktigt, och väntade tills vi stod vid sidan av. Jag tyckte att det borde räcka och signalerade att det gick bra att de körde förbi. Men se, det tyckte inte Nadal! Han blev helt tokig och var nära att springa in i träden runtomkring oss i sina försök att komma undan.

Skotrarna stannade igen och stängde av sina motorer (jättesnälla killar!). Nadal fick komma fram till skotrarna och undersöka dem och vi gick förbi skotrarna (det var åt helt fel håll i förhållande till vart hagen ligger, men men...). När vi var en bit bakom dem så signalerade jag igen och de drog igång sina motorer. Nadal blev lite orolig och började röra på sig igen, men sansade sig kvickt när han insåg att de rörde sig bort ifrån honom - skönt!

Sen gick det bra att gå vidare till hagen. Fast Nadal kunde inte låta bli att få ett litet busspel till innan vi var framme :) Vad hände med min stillsamma kille som knappt lät något bekomma honom?!

Nu hoppas jag bara att skotrarna ska köra förbi hagen flitigt i vinter så att Nadal får bli skotersäker!

Micropromenad med lite galopp!

Först stod jag och bara myste medan Nadal åt. Marken var vit av snö, det snöade stilla och var helt tyst i mörkret, förutom Nadals tuggande. Hur stämningsfullt och trevligt som helst. Riktig livskvalitet och jag fick en sån där obeskrivlig tacksamhetskänsla över att jag fick vara där och uppleva detta!

Sen fick jag för mig att jag och Nadal skulle ta en micropromenad längs samma slinga som igår. Eftersom han igår gick med handbromsen i så ville jag gå samma sträcka några gånger till så att den där bromsen ska släppa nån gång, och idag skulle bli en av de gångerna. Handbromsen var fortfarande i inledningsvis, men det gick fortare att få loss den idag. Sen blev han tvärtom lite för framåt och ville helst gå före mig, och det får han ju inte. När vi så väl kom till stället jag tänkte att vi skulle vända hemåt så stannade vi till. Han hade lite hög energi och jag ville att han skulle komma ner sig lite innan vi vände hemåt. Det gick inte så bra. Istället började han galoppera runt mig på en volt, göra små levader och allmänt studsa runt - det bara lös bus om honom! Jag lät honom hållas ett tag och såg bara till att han höll sig på avstånd från mig. Helst hade jag nog velat släppa honom fri med några andra busiga hästar där och då, men det gick ju inte. Efter ett tag bad jag honom att stanna och gick fram till honom. Han var fortfarande uppjagad och den här gången tog vi några varv åt andra hållet. Till slut fick jag nog och sa ifrån, försökte få tillbaka hans uppmärksamhet och när han var någorlunda närvarande och lugn så vände vi hemåt. Med tanke på uppträdandet där vi vände så gick vändan hemåt förvånansvärt sansat till. Han lyssnade på mina förhållningar och gjorde halt när jag bad om det. Jag släppte ut honom i hagen utan andra märkvärdigheter. Promenaden tog totalt knappt 30 minuter.

Jag känner mig så otillräcklig när det blir som idag och tycker inte riktigt att jag vet hur jag bäst ska hantera det. Just nu känns det så onödigt att jag skulle ta den där promenaden med honom. Men jag kunde inte ana vad som väntade - han var så lugn och fin innan vi gick iväg. Jag oroar mig för att han inte får leka av sig i hagen, att damerna han går med är för stillsamma för Nadal. Eller så är det en bortförklaring från min sida och det handlar bara om att jag måste sätta tydligare gränser och fostra honom bättre... Åsikter, tips eller råd, någon? Eller bara några uppmuntrande tillrop?

Nadal: en diva som föredrar sandslurpie?

I veckan kom som sagt årets första snöstorm/snöoväder, och jag hade fortfarande sommardäck på bilen. Det innebar att jag inte tog mig ut till Nadal under veckan. Först i lördags var jag dit igen och då blev det rätt så kort. Han fick sin krafft och vi repeterade några grundövningar. Jag lade även till en till övning som jag läst om. Inget märkvärdigt, bara böja halsen hans så att han "ger" mig sitt huvud när jag står bredvid honom. Och sen att flytta bakbenen ifrån mig från den positionen. Att ge mig huvudet gick superbra, när han väl fattade vad jag ville. Att flytta bakbenen gick också bra, även det när han väl fattat vad jag var ute efter. Han är samarbetsvillig, får man säga.

Idag tänkte jag bara åka ut och ge honom hans mat och kolla igenom honom, men så var det så fint väder så jag tyckte att det vore onödigt att slösa bort den. Alltså bestämde jag mig för en minipromenad - planen var 15-20 minuter bara, om ens det. Det visade sig att det tog lite längre än så, men inte på grund av att jag gick längre än planerat, utan för att Nadal inte ville koppla ur handbromsen! Det var ett steg framåt i taget, och det ovilligt. Först trodde jag att det var för att han ville tillbaka till hagen (och det var kanske en del av det hela), men sen började jag undra om det var det nya - vita! - landskapet som gjorde honom osäker. Allt såg ju annorlunda ut längs en väg som han gått flera gånger förut utan att knussla. Det enda sättet att få honom framåt var att driva på honom ordentligt. Till slut accepterade han att det var framåt vi skulle gå, men han var fortsatt osäker och andades högljutt och tittade sig omkring. Det var först då vi kommit förbi gården med får som han började slappna av något, så kanske var det något där som luktade eller lät annorlunda, vad vet jag.

Vi gick hemåt samma väg som vi gick ut (vägen blev tvärisig och både Nadal och jag halkade runt så det kändes inte värt att fortsätta). Vi hade gått igenom tre rejäla vattenpölar som var simmiga med sand och is. De bestämde sig Nadal för att stanna och dricka ur - alla tre! Jag vet inte hur bra det är för honom att dricka den typen av vatten, men jag är i alla fall glad att han är villig att dricka annat än hagvattnet (jag har tvivlat ett tag) - det bådar gott inför framtida distansarbete! Fast jag undrar i mitt stilla sinne om jag då ska måsta smaksätta vattnet med sand och lägga i krossad is? Divalater? :o)

(En slurpie är en halvfryst kolsyrad läskedryck.)

Lastningsträning och första vinterstormen

Idag är det total snöstorm och jag har fortfarande sommardäcken på bilen - inget byte förrän på måndag. Det innebär att det inte blir någon tur ut till Nadal idag och inte heller imorgon. Kanske fredag, lördag, söndag - beror på hur vädret utvecklar sig. Tråkigt!

Igår fick Nadal vila, men jag var i alla fall ut dit och gav honom lite kraftfoder utanför hagen. Jag passade på att ta lite kort på hans fötter. Över lag har han fina fötter men han har lyckats trampa på något så att han fått lite småsprickor och grejer på höger bak och höger fram:

Höger bak:

Det syns dåligt men till vänster i bild finns två sprickor med några centimeters avstånd som gjort att ett stycke av hovväggen trycks utåt lite grann. Intressant att detta hänt på både fram och bak på höger sida. Jag undrar vad han gjort?

Höger fram:

Till höger i bild är den sida av hoven som motsvarar samma skada som på höger bakhov. Sen har han fått nån ytterligare liten grej till vänster i bild, också hovväggen. Det tror jag hände bara häromdagen. Och så har han fått en liten grop i sulan i toppen av bilden.

När jag fotat färdigt och Nadal fått sin mat och jag hade kollat igenom honom så släppte jag ut honom i hagen igen och så följde jag med in. Jag gick in i hagen framförallt för att kolla hur det stod till på vattenfronten (de hade gott om vatten) men det blev att jag dröjde mig kvar och tittade lite på hur Nadal interagerade med stona. Ja, inte är jag någon expert på detta, men det verkar på mig som att Nadal har blivit stonas lilla bäbis och han behandlas som en prins! Han retas och testar dem och de gör inget tillbaka. Jag hoppas att han inte kommer bli helt odräglig när han får lov att bete sig på det viset i flocken. Lite orolig blir jag med tanke på att han faktiskt hade lite attityd mot Gulan som vi var ute med i förra veckan - vet inte om det är ett tecken på vad som komma skall... Kanske måste byta flock åt honom så att han får umgås med lite valacker och kanske hingstar som kan sätta lite gränser åt honom. Men jag kanske bara är en hönsmamma...

I lördags och söndags blev det lite lastningsträning. En tjej i stallet hade varit iväg på tävling båda dagarna så transporten stod på stallbacken, så efter en förfrågan om det gick bra så passade jag på att utnyttja tillfället. Jag vill ju se om jag kan lasta honom själv och jag vill även träna på att skicka in honom i transporten. Att ta in honom i transporten var rätt så okomplicerat. Det enda som krävdes var lite tålamod, men egentligen tog det ingen tid och det enda han "gjorde" var att krafsa på lämmen istället för att kliva på. Men även det gick över - han ville ju bara kolla vad det var han skulle sätta fötterna på. Så vi klev på och av några gånger. Sen försökte jag skicka in honom. Men jag vet ju inte hur man gör... så det blev som det blev. Nadal försökte vara mig till lags, men när min arm var slut och inte längre sträckte linan framåt så visste inte Nadal vart jag ville att han skulle ta vägen! Stackars liv. Han försökte verkligen att göra som matte ville. Jag MÅSTE läsa på om hur man skickar hästar framåt, och sedan träna på det!

På söndagen blev det även en promenat på ca 50 minuter. Den här gången i sällskap med E igen men med en annan häst - en valack som Nadal delade hage med ett tag (innan den killen fick börja gå på box). På vägen ut fick Nadal spel på sandvägen mellan stora vägen och banvallen. Och den här gången var det verkligen ett SPEL. Han lyckades kicka mig i farten - på låret, på den köttigaste delen, gjorde mest ont i stoltheten tror jag och blev inte ens ett blåmärke. Det verkar som att just den här platsen har blivit lite laddad för Nadal så vi ska ta tag i det här framöver och gå fram och tillbaka mellan stallplan och banvallen tills han tycker det är supertråkigt. Planen är att jag ska göra det i helgen - om jag tar mig ut dit då!

Promenaden tillsammans med valacken (Dorian) gick annars bra. Nadal, med sina femton månader under västen, skötte sig fint och fick faktiskt visa Dorian, som inte har så stor erfarenhet av skogspromenader trots sina sju år, att det inte är farligt att gå förbi fåren och att man inte måste skygga för fåglarna. Mest var det Nadal som gick först och visade hur ofarligt det var (eller i ärlighetens namn så gick ju jag där med honom så han var ju inte helt ensam längst fram, men ändå!) , men han fick också fungera som stopkloss på vägen hem, då Dorian hade fasligt bråttom. Min lilla stjärna!

En bonusbild på en tjock liten pålle! Jag tycker att han börjar jämna ut sig lite. I somras var han otroligt överbyggd, men det är nästan historia nu:

"Distansträning" och grusgrop

Ja, jag börjar väl dagens inlägg med ett bildbevis på att Nadal ätit upp sig ordentligt sedan sommaren (det är minstingen i mitten som är Nadal):

Ser ni magen som står ut på sidan? :) Han är väldigt söt med sin jättemage (även om den kanske inte går att jämföra med magen på skimmel-damen bredvid honom). En mamma till en tjej i stallet hade frågat sin dotter om inte Nadal var lite tjock? Dottern hade sagt åt henne att inte säga något åt mig om det. Jag antar att hon var rädd att jag skulle bli sårad :) men vaddå, jag tycker det är helt ok att han har lite hull att ta ifrån under vintern!

Idag hann jag inte mer än till stallet förrän en av stalltjejerna, som redan satt upp på sin häst, frågade om jag skulle följa med ut på promenad. Det var inte frågan om att hinna titta igenom Nadal eller ge honom hans kraft först, men vi hade pratat tidigare om att försöka få till en promenad-dejt, så jag ville inte nobba utan vi gav oss iväg tillsammans omedelbums. Jag tror att Nadal blev lite snopen. Om inte annat så visade han det tydligt på hemvägen, då vi gick förbi hans hage på väg till stallet. Han fick hopplöst många motorstopp innan vi kommit tillräckligt långt förbi för att han skulle börja gilla läget och hänga med lite mer villigt. Han förstod ju inte att det vankades mat i stallet, utan han ville bara ut till hagen där de precis fick en ny höbal när jag kom och hämtade honom.

Tillsammans med E från stallet så gick vi till en grusgrop i närheten. På vägen dit så provade vi att låta E falla bakåt för att sedan trava förbi och sedan fattade vi trav och travade förbi dem (snacka om att jag har dåligt flås!). Inga som helst problem - Nadal brydde sig inte det minsta. Vi provade att gå med Nadal före E bakom på led och sedan vände vi på kuttingen så E fick gå före med Nadal på led. Nadal ville bara buffa på Es häst när hon nu gick så lägligt precis framför, men utöver de så var det inget märkvärdigt.

I grusgropen så ställde jag mig med Nadal och tittade på när E galopperade runt lite. Nadal blev lite till sig och började busa runt några gånger så jag fick säga till honom att lugna ner sig - vi vilar när vi vilar och busa får du göra i hagen, sa jag till honom.

När det var klart så testade vi en backe upp från grusgropen som vare sig jag eller E provat förut. Den var hyfsat brant - jag trodde jag skulle få lov att gå upp på alla fyra. Men det gick bra. Båda hästarna tog sig upp i lugn och fin skritt. Underlaget var som blöt sand nästan hela vägen, så det sög bra i musklerna. Väl uppe vågade vi inte prova på att också ta oss ner samma väg. Istället fick vi pressa oss igenom lite sly för att sedan, efter ett litet skogsparti, komma ut på vägen igen. Då vände vi kosan hemåt.

Så var den dagen slut och här säger Nadal hejdå (eller egentligen hej, men jaja, var inte så petig då!):

Veckorapport

Måndag var en rolig dag - jag tror att varenda privatägd häst i stallet var ute på ridbanan samtidigt och gjorde sin grej! Jättebra träning för Nadal att bara vara där, och träning för mig att försöka få Nadal att hålla uppmärksamheten på mig. Vi jobbade på med några enkla övningar (följa mig runt fyrkantspåret, rygga ifrån mig och komma tillbaka, gå runt mig på volt, stanna på volten och fortsätta i samma varv, samt stanna på volten och byta varv). Han skötte sig i huvudsak fint. Han blev lite småkär i ponnyn som var där och småpratade (små pipljud) med henne lite nu och då.

Tisdag var det riktigt novemberväder: regn och rusk. Jag hämtade Nadal från hagen och bestämde kvickt att idag blir det träning i stallgången :). Han fick mat i en ledig box medan jag gick in och fikade med stallfolket. När jag kom tillbaka ut i stallet så hade Nadal ätit färdigt, stod sysslolös men lugn och var redo för äventyr. Jag tog ut honom i stallgången och pysslade på lite. När hästarna som skulle ut på ridlektion hade passerat ut så satte vi igång med operation "stå still". Gick sådär. Han förstod inte riktigt varför han inte fick komma närmare, eller flytta på en fot, eller undersöka det där som stod en bit bort på golvet, eller äta höet i påsen bredvid honom. Nåt att träna mer på.

Onsdag fick Nadal vila. Jag åkte ut och gav honom hans kraftfoder utanför hagen, kollade hovarna på honom och släppte sen ut honom i hagen igen. Det regnade precis hela dagen, spöregnade då jag åkte ut till stallet (så där så att det var obehagligt att köra), men lyckades vara uppehåll just då jag var ute hos Nadal och stod och gav honom mat :)

Idag torsdag tänkte jag att vi skulle träna på lastning. Jag vill att han ska kunna lasta sig själv, så idag var planen att träna på att skicka fram honom. Till det tyckte jag inte att jag behövde använda en transport (det kändes som nästa steg i övningen). Istället ställde jag upp ett par staket mittemot varandra och tänkte att jag skulle skicka igenom Nadal där. De var så låga att jag inte tyckte att det blev nog av en utmaning för Nadal (de var kanske 30 cm höga...), så jag tog några hinderstöd också och satte i varje ända av staketen så att det kanske skulle kunna ge honom någon känsla av att det var en trång gång (väldigt gles och luftig trång gång dock).

När jag tog ut Nadal så började vi med att jag gick före och han följde med mig igenom. Det var ganska brett mellan staketen och Nadal lyfte inte ens på ett ögonbryn. Då började jag skicka honom istället. Det var inte helt enkelt eftersom hinderstöden var så höga att jag inte riktigt visste hur jag skulle bära mig åt - jag har aldrig skickat fram en häst förut! Det slutade med att jag höll på och krångla med att följa med Nadal fast utanför staketet och blev då tvungen att meckla med att få runt repet runt hinderstödet... Ja, ja. Nadal hade tålamod med mig och gjorde det han skulle efter bästa förmåga. När han gjort detta ett par gånger åt varje håll så smalade jag av avståndet mellan staketen och skickade igenom honom igen. Gick som innan, fast han stannade faktiskt till före staketen och undersökte hinderstöden och staketen. Men sen gick han igenom så fint, så. Till sist tog jag bort hinderstöden och smalade av lite till och skickade igenom honom. Ingen konst, sa Nadal, och knallade på. Då satte jag staketen efter varandra så att gången skulle bli längre och placerade dem längs med staketet runt ridbanan. Jag gjorde det ganska smalt och skickade igenom honom. Gick fint det också. Nästa gång måste jag hitta eller fixa till något som är högre och läskigare, för det här var verkligen ingen utmaning för Nadal!

En bonusbild på Nadal från i somras (kan behövas en sommarbild i novemer). Idag är han inte riktigt lika smäcker längre som på den här bilden. Jag borde tagit ett foto på honom idag när han kom springandes till mig - en riktig liten tjockis! :) Magen svängde från sida till sida när han travade framåt. Så söt så. Ska försöka komma ihåg att ta ett foto i helgen som man kan jämföra nedanstående bild med: