Saltomortal

Det är så roligt när man skryter över hur bra allt går, och sen vänder det :-)

Nä, inte egentligen. Det går faktiskt fortfarande superbra, men just i dessa dagar är det lite mer utmanande än annars. Idag flög jag av med besked! Vi hoppade ett naturhinder i skogen och när Anna och Tulo gjorde samma sak bakom oss så satte det sprutt på Nadal som började bocka så det stod härliga till! Jag gjorde en saltomortal över huvudet på Nadal och landade, hel och oskadd, på backen framför honom. När jag vände mig om så stod Nadal där och undrade i princip vad jag gjorde på backen. Undrar hur många avåkningar till jag ska måste genomleva innan Nadal taggar ner och/eller jag lyckas cementera min rumpa i sadeln permanent...

Lägger in en länk till ett youtube-klipp från delar av dagens ridning i lill-skogen (den är rätt skakig, av naturliga skäl. Ibland MYCKET skakig). Tyvärr kom inte avåkningen med på filmen (den hände före filmningen). Observera att Anna lyckas filma samtidigt som hon och Tulo galopperar - cred!

Innan skogsturen så lekte vi lite på ridbanan, då med galoppbommar, försök till galoppombyte (tror det gick vägen en eller två gånger) och så red vi lite förvänd galopp. Han är duktig, lill-gubben!

Igår och i veckan så har vi ridit på ridbanan och lite i lill-skogen, mest repetition av lektionen med Ulrika - även i skogen.

Femårs-trots?

I helgen tog vi en promenad till en grillplats och åt lite gott. Hästarna fick träna på att stå uppbundna. Nadal var lite otålig men lugnade sig sen. 
 

I veckan har vi än en gång ridit för Ulrika. Den här gången fokuserade vi på porcupine för tygeln och zero brace. Eller uttryckt annorlunda: eftergift i tyglarna, för både mig och Nadal.

Nadal visade upp ett brett spektrum av avancerade rörelser i någon sorts högre skola. Han tyckte kanske att jag var både tråkig och utmanande, och det hade han minsann åsikter om, lillgubben.  Överlag har han den senaste tiden tränat sig själv lite nu och då på dessa rörelser. Matte är rätt så road dock, och tar det mest bara med ro och ett asgarv. Misstänker en kombination av höstvädrets inverkan och möjligen lite klassisk femårs-trots.
 

Därutöver har det blivit lite ridning på ridbanan och i lillskogen.

Lite själv-skryt

I det här inlägget tänker jag bara skryta - över mig själv och över Nadal :-)

När jag köpte häst så hade jag ridit på ridskola en gång i veckan i ca 8 år och varit medryttare på två olika hästar i sammanlagt kanske två år. Jag - alltså egentligen en gröngöling när det kommer till hästar - köpte som första häst en outbildad unghäst, mot alla råd. Jag ansåg själv att jag hade goda argument för att göra det och jag hade också en plan. Jag har hela tiden varit den som utbildat honom. Självklart genom att ta hjälp! Förutom att se till att omge mig med mycket hästkunnigt och trevligt folk, så har vi också gått och fortsätter att gå utbildningar och jag har pluggat mycket häst under åren sedan jag köpte Nadal. Både i form av kurser och clinics för olika instruktörer, men också i form av en korrespondenskurs som går mer in på djupet om hästens (och människans) natur och psykologi. Och inte är vi färdiga ännu, utan vi har mycket kvar att lära och att göra. Men det slog mig häromveckan just att, jisses, Nadal är numera en ridhäst! Och dessutom en mycket trevlig och ridbar sådan! Och därför vill jag passa på att skryta en stund just nu :-)

Både Nadal och matte var väldigt gröna i början!

Han var 13 månader när han kom till mig. Jag valde honom för hans lugna och milda temperament - det tyckte jag kunde vara en bra grundförutsättning för en första-häst. Nu är han fem år gammal (mer exakt: fem år och två månader) och jag kan konstatera att jag valde mycket klokt :-) På denna tiden har vi tränat på såväl fysisk som mental och känslomässig mognad. Utgångspunkten har varit att all träning ska vara både utmanande och rolig för båda parter. Därför försöker jag tänka på träningen i termer av lek istället för arbete.

Vi har lekt mycket under våra hittills fyra år tillsammans. Först från marken, för att sedan börja leka med att ha grejer på ryggen och sedan mig på ryggen. Så här i efterhand så tycker jag att allt har varit så fantastiskt okomplicerat! Nadal har varit som en dröm att träna och rida in. Jag har lite svårt att förstå att jag faktiskt ridit in honom alldeles själv - och han är (ändå) så himla trevlig att rida! Och detta gäller oavsett vad vi gör: distansträning, dressyrträning eller hoppträning! Han är lyhörd och känslig utan att vara reaktiv, han är villig och positiv och har alltid mer att ge. Han är helt enkelt världens bästa häst!

Från gröngöling till vår första Prova på-ritt i distans i maj i år!

Visst har vi mött på utmaningar och visst har jag upplevt stor frustration emellanåt under dessa år, men vad gäller utmaningarna så har vi löst dem och det har fört oss närmare varandra. Och vad gäller min frustration så har jag jobbat på den. När jag varit frustrerad har det alltid varit frågan om att jag inte haft tillräckligt med kunskap eller färdigheter för att hantera vad det nu varit som dykt upp. Men genom att förbättra mina kunskaper och färdigheter så har stunderna med frustration minskat. Och hur det än varit med dessa utmaningar och denna frustration så har jag aldrig ångrat mitt val - vare sig att skaffa en unghäst eller att jag valt just Nadal! 

Fler lektioner

I lördags hade vi besök av Lina från Dalpraktiken. Jag tog en "hopp"-lektion. Det är verkligen inga höjder ännu. Mest bara bommar på marken och ett och annat som är upphöjt på typ sockerbitshöjd. Matte måste jobba på sitt mod och Nadal tränar på sin balans och på att söka sig till hindren. Men roligt är det! Nadal hoppade överambitiöst en bit ovanför sockerbits-hindren, och matte seglade ytterligare en bit ovanför Nadal :-) Men det gick bra och vi hittade en rytm och mer rimlig språngkurva innan lektionen var över. Resten av dagen satt jag och titta på när mina kamrater lekte med sina hästar för Lina. Mycket roligt - de är så duktiga allihop!

Sedan i lördags har vi fortsatt med lite hoppning på ridbanan, följt av en tur i galopp eller trav i den närmaste lillskogen. Det är bara en kort tur. Beroende på vilka stigar man väljer och hur man kombinerar dem så blir det olika långt. Vi tog 6,7 km ena dagen och kanske 4,5 den andra dagen. Stigen är full av rötter och jox så det är lite teknik-träning light - vi jobbar på att Nadal ska balansera upp sig bättre över alla fyra tassarna.

Eftersom jag har semester den här veckan så passade jag på att boka in en ridlektion till för Ulrika Fröding. Den tog jag idag, och den här gången åkte jag till henne i Tierp. Bra transport- och miljöträning för Nadal - med bara matte, utan sina häst-kompisar. Ulrika har verkligen en trevlig anläggning! Nadal tyckte att det fanns hur mycket som helst att spana på och hålla koll på. Han hade inte behövt en lektion för att bli trött i bollen. Men det fick han ändå :-) Vi jobbade igenom och kollade av skritt och galopp och gjorde lite olika böjningar på böjt spår, samt gjorde en övning med en rakställd (ska det vara i alla fall) sidvärtsrörelse på volt som ska vara både stärkande och stretchande för hela bak-kärran. Vi gjorde denna även vid förra ridlektionen med Ulrika, men jag tror att jag idag äntligen förstod vad Ulrika ville att vi skulle åstadkomma. Så nu kan jag öva på den hemma också!