Upp som en sol och ner som en pannkaka - minst sagt!

Jaha, helgen var kanontrevlig - promenader, lekar, mys i hagen o sånt. Som jag längtat efter detta hela vintern och hela tiden Nadal varit skadad och som jag njutit hela den här helgen! Och vad händer? Nadal går och skadar sig igen (känsliga läsare: varning för foton). Ett likadant skärsår, men den här gången på höger bak och högst upp på karleden. Va f*n, ska vi aldrig bara få slappna av!!!? Och varför är det bara Nadal, av totalt åtta unghästar i den hagen, som går och gör illa sig? Igen och igen!?


Det blev till att åka in till distriktarn och sy - tänker inte ta några som helst chanser den här gången utan gör allt jag kan för att han inte ska utveckla svallkött eller nåt annat jobbigt. Fick låna en transport av snälla, snälla cissi och bäst som jag stod där hos veterinären så dök fantastiskt snälla Anna upp. Vi hade haft sms-kontakt så hon visste vart jag var och jag hade faktiskt stått och tänkt att jag skulle be henne komma förbi om hon hade möjlighet. Så jag blev så himla glad att hon kom och höll mig sällskap resten av kvällen - som blev lång! Från veterinären bar det av tillbaka till stallet där Nadal nu står på boxvila i 10 dagar (jisses, vågar inte tänka på hur explosiv han kommer vara efter det...). Så det blev lite pyssel med att ställa iordning allt där också.


Den veterinärnotan gick på nära nog 10.000:-! Tur att man har en bra försäkring. Och tur att det fortfarande är inom samma självriskperiod. Dessa är nog de enda två sakerna som det är något "tur" med i det här sammanhanget.


Min lilla, lilla gubbe. Varför går han och gör sig illa hela tiden? Nu har jag i alla fall till 100 % bestämt att vi inte vill bli kvar på det här stallet till hösten - jag vill inte att han ska gå i den hagen igen. Så om det är någon som känner till en lösdrift, eller i brist därpå ett helt vanligt stall, där det finns plats för en ung, snäll, liten arabvalack så är jag INTRESSERAD! Vill, vill, vill inte stå kvar här längre än nödvändigt. Egentligen är det faktiskt tre hästar som vill flytta - två unghästar och en äldre - alla valacker och alla jättegoa (Anna vill också flytta sina små darlings).

På promenad i söndags:

Utanför hagen igår. Man kan se "profilstörningen" på hans vänstra bakben, det buktar som fram en bula där på skenan. Man skymtar även sårskorpan (ett vitt litet streck, typ) från det ena av de två parallella små rivsåren han fick förra veckan på höger bak, på samma ställe som skadan på vänster bak. Fortfarande inga allvarliga sår, men kanske jag borde tagit det som en varning?Jag försöker att fotodokumentera så mycket som möjligt av allt möjligt som vi gör (håller fortfarande på att lära mig att faktiskt ta fram kameran när det händer grejer - inte så flitig på detta som jag skulle önska dock). Tyvärr har det på senaste tiden blivit mycket sår och sårvård och här kommer lite mer av den varan. Så här såg Nadal ut idag när jag kom till hagen - ingen vidare rolig syn:Hos veterinären fick Nadal stå så här, med en massa lugnande och smärtstillande i systemet. Det var tydligen svårt att bedöva själva sårytan - Nadal ville inte sluta att vara känslig för sticken från bedövningssprutan så det tog ett bra tag att få till det:Såret, rakat och rent:Skärskadan har bara tagit i huden - inga leder eller ligament är berörda och inga fickor längs med sårkanterna (det är detta han känner efter med pinnen som han har i sin högerhand). Därmed slapp han dränage. Peangen som sitter i såret och hänger ner över hoven håller igen ett blodkärl som inte ville sluta blöda och som veterinären sedan "knöt ihop" (vad det nu betyder):Så här ser såret ut med stygnen isatta - fyra eller fem stygn blev det (uppfattade inte vad sluträkningen blev, men planen var fem). Tanken är att jag ska försöka ta bort dessa själv (med eminent hjälp av Anna) om 14 dagar.

En perfekt dag.

Igår får nog stämplas som en perfekt dag!

Jag och Nadal tog en promenad i nya omgivningar - första ordentliga promenaden på nya stället. Efter att ha gått i vinterhage och nu stenröse, så har nog inte Nadal rört på sig så mycket som kanske hade varit önskvärt så jag tror att han tyckte det var lika skönt som jag att äntligen få röra på påkarna. Tyvärr var han lite ömfotad och grusvägen bjöd på lite stenar, men han tuffade på efter bästa förmåga ändå. Istället för att gå inåt skogen som jag försökte med häromdagen så tog vi grusvägen bortåt för att se vart den skulle landa oss. Vi gick förbi läskiga skällande hundar, mötte ett par fyrhjulingar och någon bil samt ett hästekipage. För att inte helt trötta ut Nadal så försökte jag hålla promenaden lite kort och istället fokusera på att faktiskt gå tillsammans, och inte bara sammanlänkade med ett rep. Jag tyckte att vi fick till detta riktigt bra! Vi stannade till på ett par ställen också så att Nadal fick äta lite gräs och jag fick snusa på lite solvarm häst. Efter ca 40 minuter tyckte jag att vi fick vända och gå hemåt. Egentligen hade jag velat fortsätta fram till bondgården för att se om det fanns några kossor ute, men det får vi ta en annan dag.

Väl hemma vid stallet igen så gick vi till ridbanan och kollade helt kort av några games: friendly, porcupine, driving, circling och squeeze, funkade fint allihop. Därefter gick vi upp till hagen och när jag släppt lös Nadal så fick han en ordentlig kli-sejour - han har redan fått ett par myggbett...

Grabbarna grus konfererar - kanske Nadal berättar om den fantastiska promenaden vi just varit ute på?!

Jag tackar Nadal för en riktigt fin dag!

Äntligen en promenad i skogen!

Efter att ha varit bortrest på tjänsteresa i 12 dagar så är jag äntligen tillbaka hemma. Så himla härligt att få komma ut till hagen igen och pyssla med Nadal! Han har redan börjat blekna av lite mer i hårremmen jämfört med hur han sett ut under vintern. Vi tog en liten promenad inåt skogen och följden en stig som går förbi hagen. Efter några hundra meter av att forsera en del sankmarker insåg jag att jag borde tagit stövlarna - det är fortfarande alldeles för blött i skogen för att gå i vanliga ridskor. Men vi tog oss i alla fall ut en sväng! Skogen runt hagen verkar vara ett enda stort (och sankt) stenröse, så Nadal får verkligen träna på att hålla koll på fötterna! Imorgon ska jag ta på mig stövlarna så att vi kan komma oss lite längre!

Den här bloggen skulle ju egentligen vara en blogg om hur Nadal utvecklas och hur vår träning går, men jag inser att den under vintern framförallt ter sig som en sjukjournal. Inte lika roligt... Men för att fortsätta lite på det spåret och ge uppdateringar om hur det gått så kan jag berätta att Nadal har läkt på fint medan jag varit borta, men där finns fortfarande en sårskorpa och det ser tyvärr ut som att han kommer få en (permanent?) bula där - eller som veterinären kallade det: en "profilstörning" (lite lustigt ord tycker jag :) ).

Tjejen som jag hyr in Nadal hos berättade när jag kom ut till stallet idag att Nadal dessutom gjort illa sig på sitt andra bakben och fått ett litet sår där också, på ungefär samma ställe som på det vänstra benet. Olycksfågel kallade hon honom, och man börjar onekligen undra även om jag inte tycker om att tänka i de banorna. Jag skyndade mig upp till hagen och visst hade han fått en rispa. Eller det var till och med två rispor som låg parallellt med varandra på höger bakben och på nära nog samma ställe som såret på vänster bakben... Han kändes lite varm över sårytorna, men risporna hade fått sårskorpa och såg fina ut. Däremot tyckte jag att han såg tjock ut över kotan och det oroade mig lite mer. Han har varit lite tjock om höger benet medan han haft vänsterbenet bandagerat, men han har ju gått utan nu i över en vecka så jag tycker att svullnaden borde lagt sig. Efter promenaden såg dock kotan bättre ut - svullnaden hade lagt sig, men det blir till att hålla lite koll på det där.

Fortsatt förbättring och nya kamrater.

Nadal fortsätter att läka som han ska. Nu är det pluttelitet, men känns fortfarande lite skört, så han får gå med förband i åtminstone tre dagar till (jag daltar säkert!). Det är så skööönt! Det har tillkommit kamrater i hagen: två islandshästar, ett fullblod och ett halvblod. Alla är ca året gamla, förutom fullblodet som är 10. Den 28-åriga islandshästen har de flyttat till en annan hage och den 10-åriga killen har verkligen tagit befälet över gruppen. När 10-åringen är upptagen med annat så är det roligt att se de lågrankade från den "ursprungliga" flocken sätta de unga nykomlingarna på plats - de växer som till sig.

Veterinärbesök nr 7.

Ja, så var då veterinären här igen i torsdags. Han höll med om att såret såg mycket bättre ut och jag slipper sätta på mer lotagen och förbandet ska nu bara bytas var tredje dag. Så på söndag hoppas jag att det ska se ännu bättre ut! Och inga fler återbesök nu får vi hoppas. I alla fall så är inget mer inbokat! I torsdags hade jag med mig sticken och passade på att prova lite sideways utanför hagen. Jag försökte använda stängslet som en vägg, men det var en del snö och inte helt klart och tydligt, men mot bakgrund av det så tycker jag att det gick riktigt bra.