Sammanfattning av 2012

Det här är året då Nadal blev ridhäst (ett litet filmklipp från i somras finns här). I januari satt jag upp för första gången, med sadel och allt, samt tog våra första skrittsteg. Sedan har vi fortsatt att utveckla ridningen, på ridbanan, i hagen och i skogen, själva och i grupp, i skritt och i trav, barbacka och med sadel. Vi har också tagit ridlektioner för Lina Brandt och gått clinics (on-line) för Erika Furberg. Därutöver har vi varit iväg på kurs i en hel vecka och bott på annan ort, samt varit med i vår första tävling – Barelli games (vi kom typ sist  :-)  ). Därutöver har vi under året även hunnit med att ta en lektion i halter (en utställningsgren i westerntävling) samt en kurs i Trec. Nadal har också lärt sig att tränsa sig själv (se video här).

Första halvåret var sadeln vi använde en Wintec sport från anno 1700 ca (gick bra det också) för att i september äntligen få hem en sprillans ny Podium Trek. I oktober fick vi hem Nadals första boots – svarta Renegades.

Även om inridningen i mitt minne får ett slags rosa skimmer, så har ju Nadal också varit unghäst: han tycker att vissa saker är läskiga och blir lite rädd, varvat med att han testar lite gränser, blir lite busig, bockar och sprallar lite. Jag har blivit avbockad en gång i år, och det var ute i skogen. Jag var glad och nöjd att allt gick bra och att Nadal stannade kvar hos mig istället för att springa till skogs eller hem. Därutöver så är han just nu inne i en period där han blir extremt seg på ridbanan, så det är svårt att verkligen göra något där.

I vår on-line gick vi i början av året över till 22’-lina och under hösten avancerade vi ytterligare till 45’-linan. Vi har lekt med energier, mycket stick-to-me och Nadal har gjort sina första flying lead changes on-line. Vi har även jobbat på att få Nadal att börja arbeta mer korrekt med bakbenen under sig och lyft rygg.

Under året har hästar kommit och gått i flocken också. Den enda som gått i samma hagar hela året är Nadal – resten av hästarna har bytts ut i olika omgångar. Bland annat har gården där Nadal står bytt ägare. Det absolut roligaste hästbytet under året var ju att Annas hästar Tulo och Bobson flyttade in till vårt stall – så nu är vi två NH-nördar i stallet.

Vad gäller Nadals hälsa så inledde han året med mugg, som höll i sig ända tills han kom ut i en geggig sommarhage – då gick det över! Mot hösten så fick han lite nya skorvor, men eftersom det bara är ytterst lite, han inte störs av dem och de inte sprider sig så avvaktar jag utvecklingen innan jag gör något. I april tappade Nadal sina första ”mjölktänder” och i slutet av sommaren fick han foderstrupsförstoppning under en transport. Det var otroligt otäckt och Nadal hade feber i en vecka efteråt, men det hela gick bra. Sedan har Nadal haft bekymmer med hovbölder också det här året. Han har haft hovbölder på alla fyra fötterna (inte samtidigt, dock) så ridningen har inte varit riktigt lika regelbunden eller progressiv som jag hade velat. En teori är att det beror på den regniga sommaren som gjort den mjuka sommarhagen än mjukare och samtidigt väldigt blöt. Oavsett orsaken så hoppas jag att hovbölderna hör år 2012 till.

Ridbanelek och täckes-provning

Igår lekte vi på ridbanan. Det blev circling och yoyo on-line med lasso, med sadel på och i alla gångarter. Sen tränade vi på att sitta på och av. Det har vi inga problem med, Nadal ställer som vanligt upp fint vid pallen och väntar tålmodigt tills jag suttit och upp bjuder honom att gå framåt. Problemet är definitivt inte hos Nadal, utan det är jag som just nu - med alla tjocka vinterkläder på (jaja, jag skyller i alla fall på det...) - har problem att sitta upp från backen. Lyckades inte idag (provade bara en gång iofs) heller utan var glad för pallen. Det blev lite flytta framdel och bakdel och mycket beröm när han gick framåt. Han verkar ha fått för sig något med ridbanan som vi kommer måsta jobba på. Han vill helt enkelt inte gå framåt där.

Vi tog en promenad ut i skogen också för att se så att han inte faktiskt hade ont någonstans. Det hade han inte. Så jag satt upp lite där också. Kändes jättefint.

Lite modevisning från innan jul när Nadal provade ett vintertäcke jag köpte förra vintern och ett stalltäcke som vi fått som present från Nadals uppfödare, April April Araber. Båda täckena ser både stora (över bogen) och små (lite korta, kanske) ut - samtidigt. Får se om det bättrar på sig när han breddar sig lite.

 

Om utrustningen är svart och vinröd, så tycks täckesfärgen ha blivit brun - helt oplanerat, men det känns bra att de båda är i samma färgskala.

Längtar till barmark

Idag tog vi samma promenad som sist igen. Den här gången gick vi lite längre än på julafton, eftersom jag satt upp och det kändes bra. Sen vände vi hemåt och så kändes det inte lika bra längre... Han pendlar snabbt mellan att vara spänd, orolig och nervös till att bli busig och kaxig, och det är inte helt lätt att navigera dessa humör uppsuttet. Framförallt inte när han börjar prova att stå på bakbenen. Så nu både bockar och stegrar han med ryttare... :(    Bättre kunde det ju vara.

Det som är så knäckande just nu är att när han egentligen är riktigt ridbar så vill jag inte sitta upp för då går vi längs en bilväg med snövallar. Det är på vägen hem. Om det inte vore för all snö så hade vi kunnat rida inne i skogen längs en stig. Nu är det skoterled där och trots det jag skrev i förra inlägget om Nadals reaktion på att möta en skoter så känns det inte helt aktuellt att rida på en skoterled med Nadal.

Nästan som igår

Idag snöade det, men var bara ca -2 grader. Vi tog samma tur som igår, fast lite kortare (vände lite tidigare), och det blev ingen ridning idag. Att gå genom byn är verkligen både intressant och utmanande, för oss båda. Nadal fick göra bekantskap med sin första snöslungare in action - den var läskig. Fast föraren gav honom en godis. Vi mötte också en skoter två gånger (tror det var samma skoter som körde fram och tillbaka). Nadal var förvånansvärt obrydd - jättebra! I övrigt gick dagens tur precis som gårdagens. Samma issues och samma utveckling. Fast idag försökte jag att jobba mer med stick-to-me under promenaden och försökte vartefter göra det lite svårt och utmanande.

Julafton

Julafton. I år firas det hemma, och i stallet med Nadal. Ca -6 grader, lite lätt snöande växlande med aningens sol. Hur perfekt som helst! Vi tog en promenad, genom byn och ut på vägen som går tvärs över alla åkrar. Någonstans där började Nadal kännas ridbar, så jag satt upp. Vi fortsatte framåt en liten bit till innan vi vände hemåt. Vi var ute i ca 2,5 timmar, men min Runkeeper lade visst av någon gång mitt under det hela så jag har ingen aning om hur långt vi gick, men det blev inte så väldigt långt. Lugn skritt, stannade och pratade med grannar och folk, Nadal stannade och pratade med hästar, osv.

Att jämföra med tidigare promenader som gick så långsamt för att Nadal skulle stanna hela tiden, så hade han idag istället desto mer bråttom hemifrån (RBE!). När vi kom hem så hade han lugnat sig och var mer LBE/LBI. Mycket behaglig att ha att göra med. Jag hoppas att det läget ska komma tidigare vartefter.

Flocken fick en ny medlem i lördags - treåringen Erik. Han kom, bepansrad med två lager täcken. Nadal försöker och försöker att få någon reaktion genom att bita i honom (täcket!) och dra i honom (täcket). Det går sådär. Men de busar friskt ändå!

På väg hem efter en liten jule-tur.

Ny häst i hagen. Han är lika gammal som Nadal.

Julefrid vid julematen :)

Vägsalt och lortiga snökockor

Idag gick promenaden lite snabbare, fast jag glömde titta på klockan så jag vet inte den faktiska tiden. Vi gick samma sträcka plus några meter till. Det var inte tillnärmelsevis lika många stopp som igår utan idag fick jag nästan anstränga mig för att hänga med! Vi mötte ett par skramliga lastbilar med dubbla släp (tomma och därför extra skramliga) på en trång skogsväg. Det var äventyrligt och rätt läskigt, tyckte Nadal. En riktig squeeze, helt enkelt. När lastbilarna kört förbi och vi vände för att följa dem en bit så blev han riktigt kaxig och busig, som om han var den som jagade bort dem :)

Det är så roligt att se Nadal undersöka och upptäcka omgivningarna. Man skulle kunna tro att vi aldrig varit ute och promenerat i skogen eller att han aldrig sett snö förut, eller pinnar, eller häst-/hundlortar. Allt är visst nytt och spännande och måste undersökas. Det enda jag inte är så förtjust i är att han verkar tycka vägsalt är gott och han mumsar även gärna på såna där lortiga snökockor som lossnat från under bilar. Inte bra.

Låååångsaaaam promenad

Idag tog vi en promenad ut i lugnet. Det är just nu så tyst och stilla överallt, tack vare snön och att det är vindstilla. Väldigt mysigt. Målsättningen med dagens promenad var att lyssna in Nadal fullständigt, och eftersom jag bestämde riktning och hur länge vi skulle vara ute så fick Nadal bestämma tempo och huruvida jag skulle sitta upp eller inte. Att gå hemifrån tog lång tid, med många stopp. Kan vara så kallade trösklar, men jag tror snarare att han hellre ville hem till kompisar och mat. Nån enstaka gång såg han lite extra uppmärksam/"orolig" (RBE) ut, men mest såg han intresserad ut och var nyfiken på omgivningarna. Vid en hundbajs hade han till exempel kunnat bli stående hela kvällen, om han fått. Det var en av ett fåtal gånger (två, tror jag) som jag inte lät honom stå kvar tills han själv var mogen för att gå igen. När vi väl gick iväg från hundbajset så flemade han, så inte vet jag vad det var för spännande dofter där.

Det tog ett bra tag att få Nadal att börja tänka framåt istället för att tänka hemåt. Det hjälper heller inte att den vägen som vi "måste" gå (allt annat är för snöigt) går hemifrån för att sedan vända tillbaka förbi stallet innan vi kommer iväg ordentligt. Nåja, det är ju egentligen en bra övning i sig.

När jag tyckte att vi kunde vända hemåt (jag hade blivit hungrig) så satt jag upp och red hemåt en bit. Det blev lite snabbare skritt på hemvägen - inte helt oväntat - men det var inte oregerligt. Satt av innan vi kom ut på bilvägen. Promenaden tog totalt drygt en timme (kanske 1.15), men effektiv promenadtid var mer i stil med 30 minuter och vi tog oss knappt två kilometer, så sakta gick det. Jaja, jag hade ingen brådska någonstans, jag följde min plan och Nadal verkade uppskatta det hela så jag är nöjd.

Teaching a horse to bridle himself

Bortrest i två veckor och kommer hem till totalt snökaos. Vad roar man sig med då? Tja, kanske att träna på tränsning. Målet är att han ska tränsa sig själv och ja, det kan han nu så nu återstår bara att befästa det.

Det roligaste med hela övningen var att Nadal helst inte ville släppa ut bettet utan kämpade för att hålla det kvar i munnen när jag erbjöd att ta det av honom! Fast det är tyvärr inte med på filmen :)