Lek med Ikea-kasse

Nadal låg och vilade idag när jag kom, med resten av flocken på vakt:

Han reste sig upp först när de andra hästarna hade lämnat honom för att komma och hälsa på mig. Ja, idag kom jag ju inte i bilen så då var det visst ingen idé att göra sig någon brådska när matte kommer? Nåja, han följde med därifrån villigt nog, så jag får väl vara nöjd med det.

Efter mat och pyssel i stallet så blev det toleransträning för hela slanten. Vi tog med oss en ikea-kasse ut på ridbanan och så lekte vi lite! Jag drog kassen efter mig på backen när vi gick, höll fram den så Nadal fick nosa på den och prasslade med den uppe i luften. Det blåste ganska mycket också, så den fladdrade lite lagom när jag höll upp den över huvudet. Nadal tyckte det var roligast när jag släppte ner påsen på backen så att han fick klämma och känna på den ordentligt. Utan egentligen någon som helst tvekan så stoppade han ner huvudet i påsen och försökte komma underfund med vad det var för något:

Efter en liten stund så blev han modigare och började försöka mörda påsen! Från början så var det som att han trodde att sanden under påsen var en del av påsen, så han tryckte till ordentligt och bet tag i påsen och fick med sig sand under påsen också. Måste ha varit en mysko känsla, men han verkade tycka det var intressant, för han höll på så en bra stund. Efter ett tag så upptäckte han att man kunde bita tag bara i själva påsen också och även det var spännande:

Så småningom så stod han där på ridbanan och skakade den där påsen uppåt-neråt helt själv - så söt!

Sen tyckte jag det var dags att avancera lite mer, så jag började klappa honom på bogen med påsen och det var jätteläskigt. Men efter lite envishet och beröm på rätt ställe så accepterade han att jag kliade honom på bogen med den. Sen fick jag även lägga upp den på ryggen hans utan att han gick iväg. Matte är så stolt!!!

När han hade accepterat att jag lade upp kassen på hans rygg (från både höger och vänster) så tyckte jag att det kunde räcka för dagen. Istället hängde vi med några av de andra hästarna ut i skogen en sväng. Jag planerade inte att följa dem hela vägen, utan bara en kort sväng, sen skulle Nadal få träna på att bli "ifrånsprungen". Det visade sig att detta med att bli ifrånsprungen var inga som helst problem. Fast det kan ju ha berott på att det hände strax efter att vi gått förbi hans hage, så han ville ju egentligen bara gå dit ändå.

Fast vi fortsatte en liten bit till och gick förbi grannarnas får. Trots att han måste höra dem hela dagarna så var det lite läskigt att gå förbi där, så vi gick förbi ett par vändor. När han var hyfsat obrydd över att gå förbi (två vändor tur och retur) så fick han komma ut i hagen till sina kompisar igen. Det blev tre timmar i stallet. Som sagt (på facebook) så hade jag lite abstinens här när jag var bortrest i tre dagar...

Spunk!

Idag skulle jag bara ta in Nadal till stallet för lite mat och pyssel, men på vägen till stallet så får han nåt slags spel och börjar härja runt! Osäker på om han försökte busa eller om han var uppjagad för att det var läskigt i mörka skogen. Kan ju också ha varit en kombination av båda! Han blev lite uppjagad redan när vi gick ut på skogsstigen, som först stiger lite brant uppåt innan vi når åsen som vi sen följer till vägen, ungefär. Lite stenar lossnade när han gick och han blev antingen rädd för rasslet när stenar började rasa neråt eller så gjorde han illa sig för han sprang fram några steg och ställde sig på tvärsen framför mig. Efter det så var det som att han ville titta sig om hela tiden - bua bakom busken! typ. Han låg på och tyckte inte att jag gick fort nog framåt vilket innebar att jag fick tillrättavisa honom och mana honom bakåt tillbaka till positionen bredvid mig snarare än framför mig. Varje gång jag gjorde det så var det som att han laddade lite, sen kom urladdningen mitt uppe på åsen - med levader och caprioler och lite annat smått och gott. Tur att man har ett långt grimskaft! Fast jag tänkte i mitt stilla sinne att jag borde haft hjälmen på mig och jag bannade mig själv för att jag börjat slarva med detta.

När han lugnat ner sig så gick vi vidare men vi hann inte längre än till den lilla sandvägen som i sin tur leder fram till den tungt trafikerade vägen som vi måste passera för att komma till stallet. På denna lilla sandväg så fick han spel nummer två och det höll i sig lite längre än det första och jag fick ta tag i honom ordentligt och ryta med min mest manliga röst (basläget på). Man blir ju rädd, ju!!!

Vi tog oss i alla fall över vägen utan ytterligare incidenter. Väl inne i stallet så fick han sin mat och jag borstade och ryktade efter konstens alla regler och Nadal gäspade och mös. När jag kratsade hovarna på honom så såg jag att han hade fått ett par småsprickor i höger framhov på insidan och de sitter så till att det ser ut som att en bit på ca 5 cm skulle kunna lossna (borde kommit ihåg att ta ett foto! Får göra det senare i veckan). Det kommer väl kanske göra det så småningom också, men jag tror inte det är någon större fara och det trodde inte L heller som har stallet som vi står i. En liten bit hade också kommit loss på höger bakhov, även där på insidan och jag undrar om just det kanske hände när han gick upp i backen eller sprallade runt. Hur som helst så är det ingen fara med det heller.

När vi så skulle tillbaka till stallet så var han sitt gamla vanliga jag igen och gick hur cool som helst och lyssnade bättre på mina signaler. Skönt att få avsluta dagen så! Nu ska jag resa bort i tre dagar så då får Nadal vila helt.

Lite toleransträning

Igår blev det lite kort arbete på ridbanan som ligger precis bredvid lösdriftshagen - bekvämt avstånd. Det innebär att jag måste bära med mig Nadals kraftfoder och ryktgrejer och sånt ut till hagen, men det känns som ett litet besvär i sammanhanget. Arbetet på ridbanan bestod i princip bara av fortsättningen på den påbörjade toleransträningen med min jacka som huvudattraktion. Jag slängde upp den på Nadals rygg från andra hållet den här gången och när han väl gillade läget med det så började jag prassla med jackan ovanför huvudhöjd och i markhöjd nära hans fötter och generellt sett överallt där han verkade tycka att det var lite obehagligt. Så småningom är planen att han ska acceptera att jag drar jackan över huvudet på honom - vi får se hur det går! :)

Både igår och idag så var jag så bekväm av mig att jag tog bilen från stallet ut till hagen (jag har visst börjat skaffa mig lyxvanor...). Jag vet inte om Nadal är kvickare på att koppla ihop motorljud och mat än mina visslingar och mat, för idag kom han rusande till ingången till hagen när jag parkerade bilen på ett sätt som han aldrig gjort då jag bara försökt vissla på honom när jag kommit ut. Han tittade förväntasfullt på mig då jag klev ur bilen och även hans hagkompisar såg förväntasfulla ut. När jag tagit ut Nadal ur hagen och ställt upp honom vid ett träd så stod hagkompisarna kvar utanför och tittade med längtansfulla ögon medan Nadal nöjt åt sin mat utan att ens skänka sina kamrater en blick. När Nadal ätit klart och jag pysslat färdigt med honom så fick han gå raka vägen tillbaka till hagen. Så här vackra hade hans kompisar gjort sig för hans skull:

Nadal gick och nallade från maten som hängde från deras huvuden (tyvärr ingen bild på det dock). Här är alla samlade vid middagen:

Nadal säger hej då för dagen:

Myspropp!

Igår blev det lite kort arbete på ridbanan, inget märkvärdigt, inget nytt. Nadal skötte sig fint.

Planen för idag var en långpromenad, men innan vi gick ut på den så tog vi en vända till ridbanan - jag tyckte vi skulle ha lite toleransträning. Jag tog av mig min täckjacka och slängde upp den på ryggen på Nadal, ungefär som ett täcke. Oj, vad det var läskigt! Han travade/sprang runt ett par varv på en volt tills jackan ramlade av. Då stannade han. Jag kortade upp repet för att få lite mer kontroll på det hela och slängde sen upp jackan igen. Han travade runt lite grann men stannade ganska snart så då fick han massor med beröm och jag tog bort jackan. Jag prasslade lite med den innan jag tog på mig den och sen gick vi iväg på långpromenad.

Jag trodde att jag hade hittat en väg som jag inte skulle behöva vända och gå tillbaka igen utan istället kunde gå runt och komma tillbaka hem. Jag vet att det går att gå runt den vägen, men fick inse att det var en längre runda än jag trott. Efter 45 minuter vände vi och gick hemåt, så 1,5 timmar var vi ute.

Nadal var i huvudsak en gentleman, förutom en kort stund när han blev skrämd av något i det höga gräset bredvid vägen - mest troligt ett rådjur som jag strax därefter såg korsade vägen en bit fram. Tyvärr såg inte Nadal detta eftersom han fortfarande stirrade in i höggräset. Som resultat så var han skraj och uppjagad en bra stund efteråt. Fast han var egentligen fortfarande en gentleman - han försökte inte springa över mig eller ifrån mig. Det enda han gjorde var att gå omkring med huvudet så högt upp han kunde komma - såg ut som en giraff ungefär. När jag stannade och försökte få honom att lugna ner sig så valde han att cirkla runt mig en stund tills jag fick tvinga honom att stå still. Sen gick vi vidare och även om han inte försökte springa ifrån mig så hade han väldigt bråttom framåt och hamnade hela tiden lite före mig så jag fick tillrättavisa honom en hel del.

Egentligen blev han inte lugn på riktigt förrän vi vände och började gå hemåt. När han då äntligen lugnade ner sig så blev han en riktig myspropp! Han gick bredvid/bakom och la mulen mot min rygg stup i ett, inte så att han puttade på mig utan mer som att han kollade av att jag var där eller att han ville tala om att han var med. Sötnosen! Vi fattade även trav några gånger och han följde med så fint! Till våren ska vi nog kunna gå ut och jogga tillsammans - yey!

Herre på täppan?

Inbjudande stig på väg till hagen:

Det är något magiskt med en stig som vindlar sig fram mellan träd - inbjudande med löften om överraskningar runt varje krön i stigen. Upptäckarlustan vaknar till liv! Fast idag blev det inget upptäckande, bara lite mat och pyssel utanför hagen.

Häromdagen fick hästarna flytta från sommarbeteshagen till lösdriftshagen. Jag tror att alla hästarna blev väldigt nöjda! Fri tillgång till hö och dessutom en ligghall. Ligghallen kom väl till användning och på en gång! Redan andra dagen såg jag att två av damerna använde den! Fast när jag släppte in Nadal till de andra hästarna i hagen efter att han fått sitt kraftfoder den dagen, så verkade han tycka att det var synd att de låg där och slöade. Han gick bestämt fram till dem, en i taget, och störde dem. A försökte tala om för Nadal att hon ville vara ifred och ligga kvar - stick pysen! Men Nadal lyssnade inte på det örat, utan satte tillslut ett ben över ryggen på henne. Det tog skruv och hon reste på sig. Då gick Nadal vidare till nästa dam och genomförde precis samma procedur och nöjde sig inte förrän även hon rest sig upp. Men sen så var han mäkta nöjd!

Här är deras ligghall (lite grynig bild, men det ger en uppfattning om hur det ser ut i alla fall):

Mode i stallet?

I lördags tog vi en mysig liten kort-promenad ut i skogen och den här gången hade vi sällskap av en av mina systrar som var och hälsade på. Det var så roligt att hon ville följa med ut till stallet och gosa med min pålle trots att hon egentligen är lite rädd för hästar. Hon inte bara ville följa med utan hon bad till och med om att få rida! Så det fick hon göra, fast inte på Nadal så klart, som är alldeles för liten för det ännu.

I alla fall, promenaden krönte vi med en fikapaus mitt på en skogsväg. Nadal fick träna på att stå uppställd vid ett träd. Jag hade tagit med lite mat blandat med morötter och äpplen till honom, som jag hällde ut i gräset, så fick han stå där och mumsa medan jag och J fikade.

Nadal

Syrran

Nadal skötte sig jättefint (det gjorde syrran också ;) ). Han fick dessutom provsmaka banan för första gången och det verkade definitivt falla honom i smaken.

När vi kom tillbaka till stallet fick syrran rida på en av hästarna i stallet. Tyvärr var den damen lite grinig för dagen så det blev en micro-ridtur på ridbanan. Som tur var lyckades jag övertala J om att prova en annan häst en annan dag (inte så svårövertalad dock). Så på tisdagen fick hon rida en annan dam som var på mycket bättre humör och som nog gjorde att syrran kommer kunna tänka sig att rida igen. Kanske kan det bli en distanstjej av henne så småningom också! ;)

På söndag till onsdag så har Nadal bara fått mat och pyssel i stallet. Fast till på onsdag så hade syrran köpt lite "fashion" till Nadal så att han skulle ta sig bättre ut på bild än med sin orangea grimma :o) J tycket inte att den var så fashionabel så hon köpte en svart grimma i läder som hon tyckte skulle passa honom mycket bättre. Och ja, jag kan ju bara hålla med - det blev jättefint! Eller vad säger du? Fast den är fortfarande lite stor...

Nadal "in style"

Lugnare tempo

Hela den är veckan så har jag bara tagit in Nadal för att ge honom mat och pyssla lite i stallgången. Efter allt arbete som vi faktiskt gjort sedan han flyttade hit så tyckte jag att han behövde ett lite längre andningshål och vi behövde tid för att bara vara med varandra utan krav. Det kanske kan ge honom tid att smälta lite intryck också (och mig!).

I tisdags så var en hovslagare i stallet och verkade några av hästarna i stallet. Jag bad henne titta på Nadals fötter också och kommentaren var att det fanns ingenting alls att ta på honom och att han sliter fötterna jämt, och det var ju skönt att höra. Hon lovade att titta på honom igen när hon är i stallet framöver.

Idag kommer Nadal inte ens få komma in till stallet utan jag kommer bara ta ut honom utanför hagen och ge honom hans kraftfoder. Imorgon blir det nog en liten promenad, men inget alltför märkvärdigt - bara en bensträckare.

Långpromenad och massage

På lördag förmiddag tog vi en riktig långpromenad på förmiddagen. Vi gick till stallet där min före detta medryttarhäst står. Jag tänkte passa på att visa upp min ögonsten för hennes och tillika det stallets ägare, när jag nu ändå planerat en långpromenad. Det tog 1,5 timme dit och både Nadal och jag fick lön för mödan - Nadal fick vatten (som han inte ens smakade på) och en liten silagetuss och jag fick beröm för en fin häst: torra ben och söt unghäst, var kommentarerna. Med tanke på framtida prövningar såsom veterinärkontroller i tävlingssammanhang, så bad jag dem att pilla lite på honom - klappa på honom och titta i munnen och vad de nu kunde tänkas känna för att göra. Nadal gillade läget och verkade inte alls tycka det var vare sig obehagligt eller ens konstigt att främmande människor höll på med honom. Finfint, tycket matte! Efter kanske 20-30 minuters vila så var det lika långt hem igen - 1,5 timme. Efter en total tid av nästan 3,5 timmar ute i skog och mark så var vi äntligen tillbaka i stallet och Nadal fick lite mer mat och vatten innan han fick komma ut i hagen - mycket nöjd. Matte for hem och somnade på stört - mitt på blanka eftermiddagen!

På söndagen blev det lite pyssel i stallet och ca 20 minuters arbete på ridbanan. Inget märkvärdigt och inget konstigt. Jag fick låna hem en gammal longergjord som jag ska försöka sy in resåren så att den kan passa Nadal. Jag vet bara inte hur det där med sömnad ska gå till - ingen symaskin har jag! Det kanske får bli skomakaren - kan de tänkas göra sånt? Trots att det blev lite gjort med Nadal så var jag ca 5 timmar i stallet ändå! Man undrar hur det går till... I det här fallet så hade en hästmassör kommit ut för att behandla några av hästarna i stallet, så då dröjde jag mig så klart kvar för att titta på det.

Inspirerad av söndagens massage så tog jag med mig min hästmassagebok som jag köpte för något år sen. Jag plockade in Nadal, fixade med hans ögon - som ser mycket bättre ut nu! - borstade och pysslade medans han åt. När det var färdigt så tyckte jag det var dags för lite avsensibiliseringsträning, så jag tog en vanlig ica-kasse och klappade honom med. Han är ju så duktig! Han tycker det är obehagligt när kassen kommer upp mot huvudet, och han visar det genom att lyfta upp huvudet, men mer än så gör han inte.

Sen ställde jag upp honom i stallgången och provade på att ge honom lite massage. Inget märkvärdigt, jag bara kände igenom musklerna lite och testade ett par olika grepp från boken och lite som jag såg massören göra igår. Jag var noga med att verkligen hålla mig på muskulaturen. Det verkade som att Nadal tyckte att det där kanske inte var så dumt! Han stod stilla mest hela tiden och gäspade till och från. Jag arbetade på en sida i taget och gick från nacken och bakåt. När jag kom till rump- och lårmusklerna så började han prutta - ett gott tecken, tror jag :) När jag bytte sida var det som att jag väckte honom ur en slummer för då ryckte han till lite. Tyvärr började hästar tas in när jag hade lite massage kvar så det blev en lite stökig avslutning där jag var tvungen att bryta för att släppa förbi hästar några gånger, men på det hela taget så tror jag att både Nadal och jag vill göra om det där! Efter massagen fick han ett par äpplen och sen fick han gå ut i hagen.

Första promenaden i mörkret

Tisdag och onsdag så vilade Nadal för då var jag bortrest.

Idag tog vi den första promenaden i mörkret! Det var så pass sent när jag kom till stallet idag att det hann bli mörkt, och ridlektionerna hade börjat så vi kunde inte vara på ridbanan. Så då fick det bli till att pilottesta pannlampan jag köpte i augusti - den funkade jättebra! Himla bra ljus och flera olika bra inställningsmöjligheter. Så nu kan jag i alla fall inte skylla på mörkret om jag inte har lust att gå ut och promenera med Nadal någon dag!

Eftersom det var första dagen som vi var ut i mörkret och det var första gången jag provade pannlampan så gick vi inte på några nya vägar utan höll oss till bekanta stigar. Vi var ute i 50 minuter och Nadal hade dessutom bettet på sig hela tiden. Han verkar tycka att det där bettet inte är så dumt - nåt att tugga på emellanåt och nåt att suga på annars. Nöjd är han med det i alla fall, så det är ju bra.

Jag måste komma ihåg att köpa någon form av reflextäcke till Nadal - en liten brösta känns inte helt tillräcklig, tycker löjliga jag. Dessutom tycker jag det är krångligt med bröstan eftersom jag då även måste använda en täckesgjord att fästa bröstan i...

Jag inbillar mig i alla fall att Nadals ögon börjar se bättre ut. Kanske sista dagen med ögongrejs imorgon?

Bett = icke-händelse

Glömde nämna igår att när jag kom till hagen så låg Nadal ner och vilade bredvid en av flickorna i flocken (2-årigen). Jag gick fram och myste en stund med honom medan han låg kvar på backen och hade kunnat sitta kvar där en bra stund om det inte vore för att vi faktiskt skulle arbeta lite också! Till slut ville jag således gå iväg - med Nadal. Jag satte på honom grimman medan han fortfarande låg och såsade på backen och sen fick jag jobba en del på att få honom att faktiskt kliva upp. Det är inte så lätt att få upp ca 300 kg häst som inte själv har några planer på att gå upp. 2-åringen klev upp före Nadal gjorde det, och då trodde jag att det skulle bli en "ripple-effect" så att även Nadal skulle ställa sig, men riktigt så enkelt var det inte. Nä, Nadal låg kvar tills han själv tyckte att det var dags att kliva upp!

Idag hade hästarna precis bytt hage när jag kom för att hämta Nadal. Och då menar jag precis bytt hage. Den var så ny för Nadal att han inte alls hade någon lust att följa med mig iväg därifrån. Vaddå, det fanns ju en massa grästuvor som han inte hunnit äta upp ännu eller ens nosa på! Oj, vad han kutade runt och skyndade sig att få i sig så mycket gräs han bara kunde innan jag till sist tog tag i det hela och plockade in honom.

Väl inne tog jag tag i att fixa och trixa med hans ögon igen. Fick hjälp av C i stallet som höll fast hans huvud eftersom han tycker det är lite obehagligt. I slutet behövde hon bara hålla handen lite försiktigt över nosryggen på honom - han gillade läget och väntade ut att vi skulle vara färdiga med att "plåga" honom. Han fick MASSOR med beröm och ett par äpplen för att han skötte sig så fint!

Sen var det dags för bettet igen. Nadal accepterar bettet så bra att det verkar vara något av en icke-händelse för honom. Om något så verkar han gilla att ha något i munnen för det var nästan mer klurigt att få ut bettet än att få in det i munnen på honom :) Vi får se hur länge det håller i sig, men just nu känns det bra.

Idag var alltså den stora övningen att inte bara prova bettet utan att faktiskt ha bettet i munnen medan vi gick ut på ridbanan och pysslade med lite grejer. Det gick precis hur bra som helst. Han gick runt och gäspade och undrade när arbetet skulle börja!

Första gången med bett

I fredags hade jag köpt Noviform så det blev till att försöka få in det i Nadals öga. Med lite hjälp fick vi till det och sen blev det ett kort pass på ridbanan innan jag for till ridskolan för en ridlektion.

På lördagen fick Nadal vila för matte var i Uppsala på Fjällnoraritten och agerade funktionär. Det var kallt men rikigt trevligt! Jag satt vid pulstidtagningen och hade fantastisk utsikt över vet-gate så jag fick se alla fina hästar trava upp!

Idag blev det lite arbete på ridbanan. Det var blåsigt och ena grannen höll på att flytta skrot och Nadal tyckte allt var läskigt. Jag kände mig otillräcklig, men vi höll på i ca 30 minuter ändå och försökte sluta när allt var lungt och fint.

Idag har Nadal även fått prova på att ha ett bett i munnen för första gången. Det gick riktigt bra! Jag hade köpt en nackrem för stigbett och satt på ett vanligt tredelat bett på det. Nackremmen var lite för stor så jag nöjde mig med att låta Nadal stå i stallgången och vänja sig med bettet i munnen. När han stått med det en liten stund utan att försöka få ut det ur munnen så nöjde vi oss. Jag letade sedan rätt på en håltagare och satte i lite fler hål i lädret så nästa gång ska jag nog prova att låta honom ha bettet i munnen medan vi jobbar lite på ridbanan!