Flyttdag.

Idag har Nadal flyttat till ny lösdrift. Han har fått komma till en flock med unghästar - valacker och hingstar. Än så länge är de fyra stycken, mellan ca halvåret och 3 år gamla, två islandshästar och en blandras (cob och var det varmblod?) och så Nadal då. Det ska troligtvis komma dit en eller två unghästar till. Efter att ha varit minst av alla så ser Nadal plötsligt väldigt stor ut!


Det är en stor, jättefin skogshage med jättestor ligghall. Det går en bäck genom hagen och över bäcken finns det en bro på två ställen, så när det töar till i vår så kommer unghästarna ha något att roa sig med - om de tycker sig sakna saker att ta sig för, menar jag :)


Ihopsläppet var väldigt odramatiskt. Det var ju en bit att promenera från stallet till hagen först, och då fick alla gå i led. Väl i hagen så släppte vi dem samtidigt och hoppade sedan ut så fort vi kunde för att inte vara i vägen om det skulle bli livat. Sen stod vi där på rad och väntade på lite action. Förgäves. Hästarna var väldigt coola, tittade på varandra, luktade på varandra och undersökte om någon av de andra kanske var ett sto som de kunde dia.


Sen gick de fram till ligghallen och undersökte den. Vi människor gick ganska snart in i hagen igen för att locka fram hästarna till höbalen så att vi fick se att de kunde samsas över maten. Inga problem. Lite snopet nästan att det gick så lugnt och sansat till, men det känns också väldigt bra!

Flocken kollar in varandra:

Nadal kollar in granar och kvistar:

Utanför ligghallen:

Flocken kollar in maten:

Flocken spanar in ligghallen:

En lugn vecka.

Den här veckan har varit väldigt lugn. Delvis för att jag varit bortrest ett par dagar men i hvudsak pga ishalkan. Vägen mellan stallet och hagen har varit så isig att jag knappt själv vågat gå där och därför har jag inte velat gå med Nadal där. Följaktligen har vi hållit oss ute vid hagen. Ända tills idag! Det är fortfarande isigt som sjutton, men i dagsljus känns det lite enklare att hantera det - jag kan i alla fall se vart jag sätter fötterna och det kan Nadal också.

Vi fortsatte att leka med presenningen. Han var så duktig! Jag vecklade inte upp hela plasten, utan istället lät jag Nadal tugga och dra i den när den var ihopvikt och när han ruskade den så vecklades den ut lite och då fick den vara så. Idag var han inte alls rädd för den, förutom vid ett tillfälle då han skrämde sig själv när plasten vecklades ut lite hastigt och lustigt och en gång när plasten hakade i hans bakben och följde med honom ett steg eller två. Vi höll på ganska länge (toleransträning med "uttråkningsmetoden", typ) och i slutet så tog jag upp den och klappade på honom med den på både höger och vänster bog och lite över ryggen. Det var aningens obehagligt men helt hanterbart, tyckte han. Leken med presenningen kombinerades med att Nadal testade om jag verkligen menade allvar med att jag inte ville ha hans huvud - dvs hans mule - tryckt upp mot min mage, arm eller rygg hela tiden när han inte var upptagen med presenningen.

Vi hann även med en väldigt kort lastningsträning: in i transporten och ut igen. Han var inte jättesugen på att kliva på idag, men efter en stund stod vi där inne i alla fall. Egentligen önskar jag att jag hade en egen transport så kunde vi träna på det där varje dag. Nadal kunde stå i den och få mat, till exempel. Nåja, han går ju på så det är ju inget problem i alla fall. Men lite fortare och lite säkrare kunde han allt göra det.

Efter övningarna så fick Nadal gå in i stallet och äta lite mat och sen fick han en stunds massage. Det tyckte både han och jag var himla trevligt. Sen halkade vi ut till hagen igen och vi höll oss på benen båda två!

Prasslande prövningar.

I helgen har jag presenterat Nadal för en presenning. Han tyckte den var rätt läskig och ville helst hålla sig på avstånd. Jag skyller hans rädsla på hästkompisarnas framfart i hagen. Eller egentligen skyller jag på mig själv som valde att introducera den ganska klantigt...

Igår tog jag med mig presenningen till hagen och lade ut den där. Alla hästarna kom nyfiket fram - även Nadal - men en av hästarna var mer modig än de andra och när hon började trampa på plasten så att det lät så drog Nadal iväg! Den modiga damen fortsatte att trampa och prassla och knöla ihop det hela och Nadal fortsatte att hålla ett betryggande avstånd. Till slut schasade jag iväg de andra hästarna och försökte bjuda fram Nadal. Han kom, men bara högst tveksamt. När jag la godis på presenningen så ställde han sig nån halvmeter ifrån och sträckte ut halsen så långt han kunde för att försöka nå. Men det gick så klart inte.

Idag gjorde vi ett nytt försök, men den här gången på ridbanan, utan andra hästar i närheten. Det var fortfarande väldigt obehaglig, men idag tog han i alla fall flera godisar från presenningen och jag fick honom till och med att kliva på plasten med båda framfötterna! Men det var fortfarande otäckt. Till slut var det dags att sluta för dagen och jag vek ihop plasten. Det intressanta var att Nadal blev modigare och modigare ju mindre plasten blev. Till slut, när jag hade vikt ihop plasten och hade den under armen, så stod han och bet på den. Han tog den ur händerna på mig och stod och kastade med den och slängde den på backen. Lärdom: Nästa gång börjar vi smått och ökar på efterhand!

Regn och halka

Just nu är det så regnigt och därmed halkigt ute att jag knappt vågar gå ut till Nadals hage. Än mindre vill jag ta ut honom därifrån och tvinga honom att halka runt i allt detta. Så igår och idag har det blivit mat och pyssel vid hagen. Igår gjorde vi helt kort lite yo-yo-lek (gick riktigt bra! han börjar fatta vad det går ut på, tror jag) och idag blev det bara lite kel i hagen. Jobbar just nu på att försöka att inte tråka ut Nadal och än så länge tror jag att jag lyckats. Men å andra sidan så är det kanske inte så konstigt när vi knappt gör nåt! Han hinner knappt fatta att jag varit där förrän jag går igen :)

Ps. Jag skrev ett inlägg igår med en sammanfattning av året som gått, men eftersom jag påbörjade det inlägget redan i början av januari, så hamnade det på det datumet (tror det var 4 januari) istället för gårdagens datum - trots att jag faktiskt försökte ändra detta! Nåja.

Jag bjuder på en bild från i höstas (oktober, foto taget av min syster):

Nadals hagkompisar kallar på honom

Left-brain extrovert?

Nadal fick som sagt en sadel i veckan och här är en (något överexponerad) bild på den: Som synes så är den en Wintec cair (250?), modell äldre och något sliten, men den sitter rätt ok på Nadal och han verkar nöjd med den. Sadelgjordsstropparna är dock något jobbiga. De är så klart av syntet, precis som resten av sadeln, vilket gör de något styva att hantera. Sen bidrar sadelgjordens piggar (?) en aning till bekymren eftersom de inte riktigt verkar passa till hålen i stropparna - hålen är något tajta... Nåja, det funkar! Någon som har en kvalificerad gissning på ålder på denna sadel?

Jag fick en fråga om vilka övningar vi fick göra på NH-kursen vi gick för en vecka sedan, så här kommer lite grann om det:

Vi började med att prata om hästarnas mentalitet (eller "horsenality" med Parelli-språkbruk). Utifrån våra uppfattningar och svar på några frågor om våra hästar så försökte vi kategorisera dem som left-brain eller right-brain samt extrovert respektive introvert. Nadal blev då en left-brain extrovert (se denna sida för utförlig beskrivning: http://www.naturalhorsemanship.se/Horsenalityprofil.html). Sen vet vi att det varierar och efter att ha läst mer på länken ovan så är jag inte så säker på det där med extrovert... Nåja, jag kanske får hitta ett tillfälle att fördjupa mig mer i detta så småningom.

Instruktören tyckte att Nadal verkade lätt ointresserad av mig och mina förehavanden (vilket jag kan hålla med om), så vi fick en övning för mig att återkalla hans uppmärksamhet när den vandrar iväg. Den övningen bestod i att jag, genom olika grader av "tryck" riktat mot hans bakdel, skulle förmå Nadal att flytta undan bakdelen och "ge mig sitt huvud" - alltså titta på mig. En väldigt effektiv och rolig övning som blev som en lek där jag försökte att inte snurra in mig själv i ledrepet :)

Sen fick jag även promenera runt i ridhuset med Nadal efter mig och försöka få honom att hålla uppmärksamheten på mig genom att variera tempo och riktning - keeping it interesting! Detta kombinerat med den första övningen när hans uppmärksamhet vandrade.

Jag fick även öva på att skicka ut Nadal på en volt runt mig, medan jag skulle stå kvar i mitten utan att snurra med. Nadal gick ett halvt varv och ville sen komma in till mig, så det får vi öva mer på. Jag försökte även få honom att göra detta i trav, men det gick inte så bra, så ytterligare något att träna mer på.

Efter volt-övningen så fick vi göra ått-volter runt sockerbitar och här var Nadal en stjärna! Han fattade på en gång vad som gällde så det gick riktigt bra. Fast sanningen är den att Nadal fattade hela tiden precis vad som gällde. Det är inte så mycket han som JAG som måste träna och lära mig vad jag behöver göra för att Nadal ska förstå vad jag vill. Jag behöver även träna på att vara snabb i mina reaktioner när han gör rätt. Framförallt behöver jag nog träna på att göra skillnad i mitt kroppspråk på när det är action och när det är vila, när han/vi ska jobba och när han/vi gjort rätt. Jag märker att jag glömmer att göra dessa pauser. Istället går jag raskt vidare till nästa repetition, variation eller övning.

Vi fick även göra några flytta-för-tryck övningar, där meningen var att flytta fram- respektive bakdelen genom att trycka så lätt som möjligt framför respektive bakom sadelgjordsläget. Till sist fick vi även en demonstration på en skicka-lek, där en av tjejerna i gruppen, som tränat lite längre än oss andra, fick skicka sin häst mot en av bokstäverna längs sargen på ridhuset och be hästen lägga nosen mot bokstaven. Hur coolt som helst, det var som att pållen förstod precis vad den skulle göra. Som magi!

Jag kanske glömmer något, men ovanstående övningar har vi i alla fall repeterat ett par gången den gångna veckan, så nu är det nog snart dags att hitta på nya övningar för att inte tråka ut lillkillen igen! Just detta känns lite besvärligt - Nadal behöver nya övningar medan det jag själv behöver är repetition...

Första gången med sadel på ryggen

I onsdags köpte jag en sadel till Nadal! Det blev en 16,5" Wintec cair allround med några år på nacken. Åren spelar ju ingen roll eftersom tanken är att använda den för sadelträning. Hur den sedan fungerar att rida i, det får framtiden utvisa. Den var i alla fall så pass billig att jag har råd att köpa en annan om jag inte tycker om att rida i den. Men det är en fråga som ligger en bra bit framåt (sisådär ett år fram). Jag tror att det är modell 250, men jag är lite osäker. Sätet och panelerna är i tyg, inte fejk-skinn eller fejk-mocka. Bild kommer så snart jag kommer ihåg att ta fram kameran när jag är i stallet :) Då kanske jag kan få hjälp med att bestämma vilken modell det är! Kanske till och med hur gammal den är, för det visste inte tjejen jag köpte den av.

Självklart ville jag låta Nadal testa sadeln på en gång! Han sniffade lite på den, tittade lite snett på den när jag lade den på ryggen hans, men annars - inga egentliga reaktioner till det hela. Vi gick till och med en sväng ut på ridbanan och gjorde några grundläggande övningar medan han hade sadeln på sig, men det var som att han inte fattade att han hade något på ryggen :) Den enda gången han reagerade var när jag lade repet över sadeln och vippade på repet så att det lät mot sadeln - då blev han överraskad och undrade vad det var som lät. Han flyttade i sidled för att komma undan ljudet. Vi gjorde detta från både höger och vänster sida.

Igår provade jag att lägga på sadeln från höger sida istället för vänster. Han tittade lite mer och flyttade sig lite mer än i onsdags när jag lade på sadeln, men annars var det ingen stor sak. Han reagerade lite mer när jag ville sätta dit sadelgjorden från höger sida, men reagerade inte nämnvärt när jag ville dra åt den från vänster sida. Jag passade på att knacka lite på sadeln medan han stod och åt (stackarn - vaddå äta i fred?) - inga reaktioner. En cool kille, helt enkelt!

Nadals första NH-kurs.

Igår körde jag hästtransport själv för första gången och för första gången med min egna bil (tack, Sigrid, för lånet!)! Jag hade tack och lov kört en transport en gång innan (tack Karin!) så jag visste att jag kunde, men nu skulle jag köra min lilla guldklimp, på vintern, i en lånad transport, med en oprovad dragbil. Ja, jag var lite nervös, kan vi säga... Det hela avlöpte dock väl - vi kom helskinnade både dit vi skulle och hem!

Anledningen till att Nadal fick åka transport igår var att vi skulle gå på NH-kurs! Det var Nadals första NH-kurs och min andra (jag gick en kurs för några år sedan när jag var i Australien - då med en lånad häst). Kursen hölls i ett kylskåp till ridhus (men det var i alla fall inomhus) och det var riktigt roligt! Hade jag inte blivit så frusen så hade vi stannat kvar en stund i ridhuset och repeterat lite när kursen var slut. Istället repeterade vi övningarna helt kort idag för att kolla att de satt. Framförallt så ville jag kolla att de satt hos mig. Nadal fattade ju på en gång vad som gällde, det var jag som var lite trögare, vilket kanske inte är så konstigt när det är frågan om att jag ska försöka lära mig hans språk, och inte så mycket tvärt om...

En rolig sak var att kursen fick mig att tänka i termer av lek istället för arbete. Och tänk! Det blev så mycket roligare och friare då! Missförstå mig rätt - det var roligt förut också, men att tänka i termer av lek istället för arbete gör ändå en liten skillnad. Tiden får utvisa om det är till det bättre eller inte.

Nadal protesterar och testar

Igår när vi skulle gå från hagen så hade vi sällskap av alla möjliga hästar. Först var det ett av stona från samma hage som vi tog svans på. De pulsade genom snön lite fortare än vad jag lyckades få till. Dessutom ville jag att Nadal skulle ha uppmärksamheten på mig och inte på mathinken som min stallkamrat gick och bar på där framme. Det innebar att vi fick bromsa in ett par gången (typ...) vilket i sin tur innebar att Nadal började protestera genom att träna sin bakbensstyrka och resa sig upp och sprattla lite med frambenen. Det tyckte jag ännu mindre om, vilket betydde att vi halkade ännu längre bakom framförvarande ekipage. Jag tycker dock att han behöver träna på att bli "ifrånsprungen", så jag tog detta som ett träningstillfälle. Till slut hade de gått iväg så att vi inte såg dem längre och Nadal blev aningens lugnare, men bara aningens.

Plötsligt så kom då nästa grupp hästar och stallkamrater från den andra hagen ikapp bakifrån. Nadal blev överraskad och tog en tur förbi mig innan han tvärstannade för att se vad som pågick bakom oss. Det blev något enstaka försök till att gå upp på bakbenen, men tillslut var vi i alla fall inne i stallet. Där fick Nadal mat och pyssel innan det var dags att gå tillbaka till hagen.

På tillbakavägen var Nadal bra mycket lugnare - inga andra hästar att oroa sig över. Eftersom Nadal och jag inte ännu är helt överens om vart vi ska gå i förhållande till varandra så blir det en del diskussioner om detta när vi går till och från stallet. Så även denna vända. Den här gången överraskade han mig dock, och flög upp på bakbenen! Jag lyckades få en spark på underarmen - som tur är så hamnade den mitt på den enda lilla muskel som finns där (litet blåmärke, mycket ont - eller snarare så domande arm och hand bort en stund...) - och jag skällde ut Nadal efter noter. Sen var vi i princip framme vid hagen och det kändes inte alls som något bra avslut på dagen. Men jag klappade lite på honom innan han gick iväg till sina kompisar.

Idag tog vi samma promenad till stallet och tillbaka och det gick mycket bättre - inget sprattel. Däremot tog vi en kort vända på ridbanan för att bara kolla av att han kommer ihåg vad han lärt sig där, och det hade han. Men då fick jag också veta att den där bita-o-tugga-på-allt-fasen som jag faktiskt trodde redan hade gått över, inte alls har gått över... Den plockar han fram när det blir dags för arbete, minsann. Nåja.

Året (halvåret) som gick

Läste en årskrönika i en av bloggarna jag följer och tänkte att det kanske skulle vara intressant att sammanfatta det gångna året så att man kan få lite överblick över vad som faktiskt hänt! Fast det blir ju bara ungefär ett halvår då :)

Juni: Börjar aktivt leta häst. Åker ut till Björklinge och tittar på Nadal.

Juli: Nadal flyttar till ett stall lite närmare mig och jag börjar åka ut dit regelbundet för att hantera honom och känna mig för om han är rätt häst för mig. Fortsätter titta på andra hästar också.

Augusti: Bestämmer mig för Nadal. Väntar bara på att han ska få bli valack! Fram till dess så passar jag på att lära känna honom närmare och får ta med honom ut på små promenader i omgivningarna. Han är helt obrydd över trafiken i byn. Tränar även några grundläggande övningar: kom, stanna, rygga, flytta åt sidan. Han får sin första dusch - det var läskigt!

September: Nadal är nu valack och jag köper honom! Han blir min den 11e och flyttar till ett stall lite närmare mig. Vi fortsätter med promenader och grundläggande övningar: kom, stanna, rygga, flytta åt sidan, gå på volt runt mig, och lite annat. En duktig western-tjej kommer ut och ger oss lite tips!

Oktober: Nadal provar att använda bett för första gången. Det är som att han aldrig gjort annat! Han får ögoninflammation. När han väl förstår vad som krävs av honom så sköter han sig utmärkt när jag lägger salva i ögonen på honom! Nadal får sin första massage (av mig) och verkade gilla det. Utöver det så fortsätter vi med promenader och grundläggande övningar. Har även lagt till lite mer organiserad toleransträning, bland annat att bli klappad med en plastpåse samt att leka med en ikea-kasse.

November: Promenad med och utan häst-sällskap. Transportlastningsträning. Gå över bommar på marken. Det snöar nästan hela tiden (känns det som). Nadal blir skrämd av skotrar.

December: Smällkallt! Och massor med snö. Nadal fick uppleva insidan på ett ridhus för första gången - gick superbra. Nadal är rätt så munnig och vill bita och smaka på ALLT - absolut på mig och absolut på ledrepet. Galoppträning i hagen (jag försöker driva på hästarna i hagen - hästarna lufsar några meter...). Nadal är förkyld - snorig och hosta men ingen feber.

Allt som allt ett bra år!

Pusskalas?

Idag såg jag något jag aldrig sett förut: När jag släppte ut Nadal i hagen så kom en av de andra hästarna fram och började slicka honom om munnen! Inte vet jag, men kanske det hade något att göra med att han just ätit lucern och säkerligen hade "smulor" runt mulen? Nadal smånafsade tillbaka när hon slutade så att hon skulle fortsätta? Vilket hon gjorde. Det var väldigt gulligt och de höll på en bra stund, så jag undrar verkligen om det bara handlade om att få i sig lite godis, eller om det hela hade någon annan, social, innebörd? Nadal var i alla fall ordentligt kladdig runt mulen och en bit uppåt längs kinden efteråt - inte så gosigt från mitt perspektiv!