Nadal ox: 2018-05-01

I veckan har vi hunnit ta TVÅ ridlektioner för Ulrika. Vi har ju just börjat om med dressyrträningen igen efter vintern och det känns som att det var bra att ha två pass ganska tätt inpå varandra för att kicka igång lite mer. Dessutom har vi nästa lektion redan på måndag igen! Det känns som att det börjar lossna lite med takt, tempo och form. I alla fall i traven.

Idag var vi ut på ett för oss lite snabbare galopp-pass där vi bitvis snittade på 20 km/h. Nadal var avslappnad och i huvudsak otittig så det var riktigt roligt! Vi var på en av våra, eller i alla fall mina, favoritvägar. Det är en skogsbilväg som bara går och går utan att ta slut. Och det går att rida ett par rundor också om man skulle vilja det. Men idag, precis när vi skulle vända och rida hem, så upptäckte vi ett nytt bekymmer på den vägen: markägaren har fått för sig att sätta upp ett nätt litet hinder under en viadukt... Det går nog att öppna och ta sig igenom, men dels stör det vår rytm och dels känns det inte helt bra att stå och mecka med vad som ser ut som ett nylon-nät med stora maskor som "någon" skulle kunna stoppa in en hov i och fastna på ett så fint sätt... Men jag lär väl komma över det och göra't ändå för att kunna rida där. Vilka de "ovälkomna gästerna" är framgår inte och om det är vilda djur så tänker jag att de nog inte låter sig hindras av detta lilla hinder?

Efter ridturen tog vi en liten kort fika i ena lill-/sjukhagen.

Det lilla hindret under viadukten

Efter dusch måste man rulla sig i leran - det är nog lag på det!

På båda sidorna!

I söndags var vi iväg till Rimbo och anläggningen i Lovisedal för en Clear Round på 40 km. De bästa groomarna Anna och Lotta var med - känns alltid tryggt med dem! Och vi hade en sååå rolig och helt enkelt härlig ritt! Det kändes som att allt funkade. Nadal var med på noterna och jag vågade låta honom sträcka ut utan att jag behövde hålla igen hela tiden. Han försökte inte byta över till galopp utan låg på i traven den första slingan (vi tog en kort galopp i mitten av första slingan). Han var otittig och behaglig och jag kunde slappna av och log mig igenom hela ritten. Under vilan varvade han ner och åt, men drack inte så mycket - typ ingenting från någon av våra olika vattenhinkar. Vid första groomstoppet visade han lite intresse för betforen, men inte särskilt. På andra slingan stannade han och drack ur en pöl - det var visst bättre vatten än det som erbjöds på tävlingsplatsen. Matte blev nöjd i alla fall :-).

På Lovisedalsritten så har de gruppstart, vilket betyder att ekipagen startar i grupper om ca fem, med fem minuters mellanrum (till skillnad från mass-start då alla i klassen startar samtidigt). Förra året när vi var här så fick vi en startplats i någon av mitt-grupperna och Nadal hann bli orolig av att se ekipage rida iväg så i år hade jag bett att får starta i första gruppen, vilket vi också fick. Vi hamnade i en startgrupp där fyra av de andra ekipagen var ett team som skulle rida ihop i 8-10 km/h-tempo. Det passade mig och Nadal bra att börja så. Vi skrittade ut från startlinjen och tog sedan en inledande lugn trav i rumporna på de andra hästarna.

När vi båda var uppvärmda så red vi om och kom så småningom ikapp det sjätte ekipaget som hade startat i vår grupp. Hon var rådvill om var vi skulle rida pga en otydlig markering vid en fyrvägskorsning och som tyvärr inte följdes av en uppföljningsmarkering. Vi väntade in gruppen bakom oss som kände till vägen och visste att vi skulle fortsätta rakt fram, så det gick bra. Därefter hängde vi ihop med Sarah och hennes Nisse resten av tävlingen. Mycket trevligt sällskap och Nisse och Nadal kom bra överens. Jag tror att det var mycket tack vare sällskapet som Nadal var så avslappnad och otittig.

När vi vid något tillfälle låg lite före en stund så började han uppmärksamma omgivningarna lite mer och vid ett tillfälle när vi red förbi en sjö så skuttade han till rätt ordentligt när en sjöfågel började prassla i vassen när den skulle flyga iväg. Strax därefter höll jag på att flyga av igen när han plötsligt gjorde en krumbukt så att jag nästan hamnade uppe på hans hals. Sarah som var bakom oss då såg vad som hände: Nadal sjönk ner till hasen i ett hål innan han skuttade upp/fram. Tydligen var marken underminerad där (borde vi kanske ha gissat med tanke på att stigen gick längs en sjö). Nadal fortsatte dock sedan fram obemärkt.

När vi kom samma väg igen på andra slingan så hade funktionärer markerat platsen ordentligt. Det hade blivit ett hål i marken från där Nadal hade trampat igenom, och under fanns ingenting alls! Det var som ett slukhål där Nadal klivit. Glad och tacksam att det gick bra. Nadal fick bara några lättare skrapsår på skenbenet som veterinärerna inte ens märkte vid besiktningen och som jag själv inte såg förrän när jag skulle sätta på kyllera (han fick ingen kyllera där). Lite päls fattades men inte mycket mer syntes.

Även om Nadal som vanligt drack lite dåligt (förutom pöl-pausen, då) så åt han med god aptit och verkade nöjd och glad. Även om han var uppmärksam på sådant som pågick runtomkring oss så var han inte distraherad. Han bajsade fina hästlortar mest hela dagen, lite mjukare i början av ritten men sedan fast och fint. Vi undvek att låta honom äta så mycket gräs eftersom gräset inte kommit lika långt hemma. Strax innan vi åkte hem så tog han sig äntligen tid att kissa lite i ett parti med lite högre gräs - också skönt.

Och här kommer en bildkavalkad från dagen (om inget annat framgår vid fotot så är det Anna och Lotta som fotat):