2010-09-30

Första gnägg-hälsningen

Idag blev jag hälsad av en gnäggande Nadal! Det var första gången han hälsade så ljudligt på mig när jag kommit ut till hagen och jag blev så klart ännu mer kär!

När jag väl kom lite närmare så såg jag att han hade nåt gegg i ögat. Efter lite konsultation med stallkamrater så spolade jag (med lite hjälp) rent ögat med koksaltlösning och imorgon blir det till att gå till apoteket och köpa Noviform (om det nu var rätt namn på det hela) som tydligen ska vara bra mot irriterade ögon.

Sen tog vi en sväng på ridbanan. Idag varierade vi övningarna och istället för att arbeta på volt så blev det till att arbeta på litet fyrkantsspår runt lite koner. Tanken var att Nadal skulle lära sig att flytta undan framdelen runt dessa koner. Gick inte jättedåligt, men inte heller riktigt bra. Han ville helst bara flytta alla fyra benen och snurra runt sin egen mittpunkt, istället för att flytta bak vikten på bakbenen och sedan kliva runt dem med frambenen. Men det var första gången vi gjorde den övningen, så det blir nog bättre. Det blev en ganska kort övning eftersom jag slutade så fort jag tyckte att han gjort någorlunda rätt ett par gånger.

Sen gick vi över till att träna på sidepass som han ju gjort förr och idag gick det riktigt bra. Vi provade till och med något steg åt sidan med en markbom liggandes på backen under magen. Även där slutade jag ganska snabbt när han gjorde rätt. Sammantaget innebar det ett väldigt kort träningspass. Fast vägen till och från hagen blir ju också träning. Både i förrgår och idag så provade jag om jag skulle få upp honom i trav på väg ut till hagen. Det har gått så bra så. Han joggar på bredvid mig så snart måste jag prova detta även på ridbanan och se om det går lika bra när inte hagen lockar och pockar.

2010-09-28

Söndagspromenad och arbete på volt

I söndags gjorde vi i princip samma sak som i lördags, fast utan regnet: inledde med lite arbete på ridbanan och sen gick vi ut i skogen och promenerade. Jag tror att vi var ute i ca 1,5 timmar (hade glömt klockan hemma) och vi gick än en gång längs nya vägar - i alla fall bitvis. Nu tror jag att det börjar bli svårt att hitta helt nya vägar i hemkrokarna, men jag har sett några stigar och andra avstickare som vi ska utforska vidare vart efter och se vart de tar oss.

Det mesta av söndagens promenad gick lungt och stilla till och följde planen, fast inledningsvis fick jag än en gång påminna Nadal om att det är jag som leder och han som följer. Sen, när vi var ute i grusgropen och vände tillbaka ut mot vägen så fick han något av ett litet bus-spel och sprallade till ett par språng. Inte så att han bockade och hade sig eller så, utan ett stilla litet Nadal-bus, som innebar ett par galopppsprång förbi mig med huvudet svängades hit-o-dit. Jag tog tag i honom och talade om att så där gör vi inte på våra promenader, utan det buset får du spara tills du kommer ut i hagen igen. Han böjde sig för det, åtminstone för återstoden av den promenaden :)

Igår fick Nadal vila och idag var det lite arbete på ridbanan. Vi var där samtidigt som ett par ekipage till och jag ville träna honom på att stanna på voltspåret och sedan starta på voltspåret i samma varv - utan att han skulle försöka komma in till mig i mitten av volten när jag bad honom att stanna. Han hade lite svårt för det i helgen, men idag skötte han sig exemplariskt! Så vi slutade ganska snart och istället fick Nadal träna på att stå still och försöka hålla uppmärksamheten på mig medan andra red omkring på ridbanan. Han tyckte det var lite tråkigt, och han försökte tränga sig inpå mig hela tiden - smög upp lite försiktigt när han trodde att jag inte var uppmärksam. Så svårt att säga ifrån då!

Imorgon får Nadal vila igen, för då reser jag bort över dagen. Nu ska jag sätta mig och kolla upp hur det är med detta med kraftfoder och om jag kanske behöver blötlägga hans krafft innan han får det. Han lyckades få mig jätteorolig idag när han stod och åt och plötsligt började pipa och bete sig som om det var något som var jobbigt eller så. Foderstrupsförstoppning var min första tanke! Han får ganska mycket krafft och jag slarvar med att ställa fram vatten tillsammans med fodret. Men nu tänker jag att jag kanske ska blötlägga maten istället. Några råd?

2010-09-25

Raindrops keep falling...

Idag bara regnar och regnar det... Men det får ju inte hindra en blivande distanshäst, eller blivande distansryttare heller för den delen! Så det var till att ta på stövlar och regnkläderna - jag har köpt ett riktigt sånt där pvc-regnställ. Det är organge med reflexer på (köpt på Jula för det väldigt facila priset av 130 riksdaler). När jag kom ut i hagen med detta regnställ så trodde hästarna att jag skulle äta upp dem! Oj, vad jag skrämde iväg dem när jag kom runt kröken och innan de fattade att det var en människa i det där orangea monstret som kom gåendes!

När jag kom fram till hagen så hade unghästarna busat upp sig själva och de var så vackra där de hoppade runt och krumbuktade sig, stegrade sig, gjorde försök till levad, hoppade bocksprång och sparkade bakut, tog några galopprepor och svängde med huvud och hals! Jag var lite orolig att de skulle gå omkull eller halka till och sträcka sig i det regnblöta gräset. Men det gick bra. Även Nadal sprang runt lite, men krumbuktade sig inte tillnärmelsevis på samma vis som damerna (2 och 4 år gamla). Jag börjar tro att Nadal är lite "fin i kanten" :) Den 18-åriga damen som går med unghästarna lyfte knappt på huvudet under hela detta uppträdande.

När hästarna lugnat ner sig någorlunda så gick jag in till dem, och trots att de tyckte det var lite läskigt så var de ändå lite nyfikna och ville komma fram och nosa på kläderna. Men de var på helspänn: redo om tigern plötsligt skulle hoppa fram ur dessa märkliga kläder! Även Nadal blev osäker och ville inte gärna bli infångad. Med lite trixande så fick jag till det till slut ändå och vi kunde gå ut i stallet och ordna med mat åt lillpojken.

Efter en kort vända på ridbanan för att repetera övningarna från i onsdags så gick vi vidare ut i skogen. Idag var det dags för en långpromenad igen och vi tog ytterligare en ny vända, den här gången söderut längs en skogsväg. Vi gick och vi gick och vi gick. Jag tror att jag hittade en liten avstickare som vi ska prova vid ett senare tillfälle, men när vi väl vände av hemmåt så hade vi inte nåt slutet av skogsvägen, så även den ska utforskas mer. Jag ser redan fram emot att rida den vägen om några år - en sträcka i skogen, som slingrar sig lite försiktigt framåt, men i huvudsak går rakt fram, inga backar och ingenting. Utmärkt för att träna en massa olika saker på! :)

Idag blev det till att träna på att gå i vattenpölar (eller mindre sjöar, som de ibland kunde misstas för). Det gick hur bra som helst. På hemvägen så letade jag reda på en stig som tog oss upp på åsen som går längs med skogsvägen. Det går även en stig längs med denna ås som gick alldeles utmärkt att gå längs med. Stenig och knotig och inledningsvis väldigt smal och slingrande mellan träd och sly. Nadal följde jättefint och höll koll på sina fötter. Vi var ute i skogen i lite drygt en timme, sen fick det räcka för dagen.

2010-09-23

Repetition och nya prövningar

Idag repeterade vi det som vi tränade på med S igår. Det gick ganska bra, fast jag behöver träna på min tajming och på att vokalisera mina kommandon. Efter en kort stund kom en till ryttare in på ridbanan. De tränade hoppning, så då fick jag och Nadal träna på att han skulle hålla uppmärksamheten på mig. Det gick si-sådär. Nåt att träna mer på, helt enkelt. Vi avslutade med att träna på att stå på ridbanan och ta det lungt - medan det andra ekipaget red på runt omkring oss. När han var lugn så att jag var nöjd så gick vi därifrån.

Efter ridbanan så tog vi en minitur i skogen på en ny stig. Den var väldigt stening och full med rötter bitvis så det var bra träning för Nadal på att hålla koll på sina fötter. På vägen tillbaka till hagen så tog vi sala-banan och där mötte vi först ett travar-ekipage. Nadal tittade väldigt mycket på giggen (?) som kusken satt i, men han skötte sig fint hela tiden. En stund efter det så blev vi omkörda av ett gäng på fem motorcyklar som bullrade jättemycket! Ett par gånger fick jag påminna Nadal om att hålla sig bakom mig och inte gå om mig, men annars skötte han sig fint och motorcyklisterna saktade farten förbi så fint så! De berömde mig för min duktiga häst!

Imorgon får Nadal vila, själv ska jag rida på ridskolan.

2010-09-22

Hjälp med träningen

I måndags tog vi det ganska lungt och tog bara en sväng på knappt 40 minuter i de närmaste omgivningarna. Eftersom det började skymma så hade jag satt på Nadal reflexer, dels är det ju reflex i hans grimma, dels en reflex på varje ben, och som om inte det räckte (för det tyckte jag inte att det gjorde), så lånade vi ett reflexländtäcke för en fullstor häst. Det reflextäcket var stort nog så att jag kunde sätta det över rygg och manke på honom istället och sätta ihop det framme på bogen. Med en täckesgjord satte jag fast ländtäcket rund sadelgjordsstaden så att det inte skulle fladdra iväg framåt. Han blev så fin så! Jag hade tyvärr ingen kamera med mig - får ta kort vid ett senare tillfälle istället för det var så snitsigt och finurligt att jag nog kommer göra om det - han lös upp som en hel lampfabrik! Typ. Det var riktigt mörkt när vi väl var tillbaka vid hagen, så nu börjar det bli dags att ta ut pannlampan jag köpt och börja använda den.

Igår fick Nadal vila. Jag for inte ens ut själv utan någon i stallet fick ge Nadal mat. Kändes lite konstigt att inte åka ut och det kändes lite konstigt att någon annan skulle hantera Nadal när jag inte var där. Jag vet - knäppt!

Idag följde S med mig ut till stallet. Först kom veterinären och gav Nadal omgång två av vaccinerna han ska ha. Det gick hur fint som helst. Han tittade upp lite från maten när det stack till, men snabbt nog stack han tillbaka mulen ner i maten och fortsatte att mumsa. När det var klart och veterinären åkt, så tog jag Nadal till ridbanan och S följde med. Jag visade henne lite av det som jag arbetat på med Nadal och fick en MASSA bra tips på vad jag ska tänka på och hur jag ska göra för att det hela ska bli bättre. Jag är så glad och tacksam att S ville komma ut och hjälpa mig! Det är en sak att läsa hur man ska göra i en bok, men det är något helt annat när någon som faktiskt kan detta med western och nh tittar på det man försöker göra och kan ge riktade tips om vad som behöver göras annorlunda. Helt ovärderligt! Jag vill ju att det här ska bli bra! Så nu har jag och Nadal lite att arbeta vidare med. S har dessutom lovat att komma ut igen, så det ser både jag och Nadal fram emot - trots arbetet hon fick honom att göra så verkade han tycka att S var en riktigt trevlig filur! Och det har han ju rätt i!

2010-09-19

Valdagsträning

Inte för att Nadal fattade att det var valdag idag, men ändå...

Idag blev det lite arbete med grundläggande övningar på ridbanan. Det gick så bra så! I slutet tyckte Nadal att det var så enkelt att han bara stod och gäspade.
Vi tränade på att följa, backa, stanna, stå kvar, komma, flytta undan (åt sidan - side-pass).
Det enda som inte går så bra som jag hade önskat är detta med att följa - ibland gör han det (oftast faktiskt, men ändå), ibland inte. Ibland går han i mitt tempo (eller om det är jag som går i hans tempo?) och ibland drar han fötterna efter sig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det - jag vill ju inte gå o dra i ledrepet hela tiden. Tips mottages tacksamt!

När vi var färdiga på ridbanan så blev det lite träning i stallet: han fick prova ett ridtäcke för första gången:

det var alldeles för stort! Men han skötte sig fint och accepterade allt. Sen tränade vi på att acceptera en plastpåse mot kroppen och jag fick smeka honom överallt med påsen, både när den var ihopvikt och när jag vecklat ut den lite så den prasslade mer och tog mer plats. Det senare var lite läskigt, men ok då matte, om du säger att jag ska acceptera detta så gör jag väl det då, tycktes han tänka.

2010-09-18

Vilse i pannkakan eller First Blood?

Idag skulle jag och Nadal ta en kort promenad och upptäcka de närmaste omgivningarna. Det var planen. Det blev nästan som planerat - vi höll oss i närområdet. Men området är nytt även för mig så blev det lite äventyr.

Vi gick längs en väg, som jag tänkte att vi skulle följa en bit fram och sen gå hem igen, men så såg jag en oemotståndlig skogsväg! Klart vi var tvungna att gå dit och utforska! Vägen ledde rakt in i skogen, men mitt lokalsinne är inte helt off så jag kände mig trygg med att jag visste i vilken riktning jag ville att vägen skulle gå för att föra oss åt rätt håll, annars skulle vi vända tillbaka. Vägen ledde förbi en tom hage som vi gick runt. Sen fortsatte en stig in i skogen, men först var vi tvungna att gå över ett dike som någon hade satt ett antal bräder över så att man kunde gå över där. De satt inte fast men de verkade stabila nog för att jag skulle våga ta oss över (det låter värre än det var - jag borde ha fotat så jag kunde visa, men jag tänkte inte på det då). Några plankor var lite mer lösa, så de ställde jag mig på och försökte visa Nadal vägen över där det var säkert, men han ville så klart gå där jag gick - i mina fotsteg - så jag fick anpassa mig. Vi tog oss över och just som Nadal hade sista benet på sista plankan så vippade den åt sidan så Nadal tappade det fotfästet, men han fann sig snabbt och vi fortsatte vårt äventyr, rakt in i okända skogar och stigen anslöt så småningom till en skogsbilväg (syns bakom Nadal på bilden nedan).

Till slut kom vi fram till en väg igen (en liten grusväg) som vi följde tills vi fram till en vändplats (vägen tog slut) och där fanns en älgpark! Vi gick in för att fråga efter närmaste vägen hemåt - vi hade nu varit ute ganska länge. Jag fick lite instruktioner som gick ut på att vi skulle gå tillbaka till den skogsbilväg vi varit på och fortsätta längs den, fast åt andra hållet. På väg ut från älgparken så upptäckte Nadal att det fanns en älg i gräset precis bredvid utgången - tvärstopp! Älgen var av trä, men det märkte inte Nadal som stirrade som besatt först för att sen började se sig om efter närmaste flyktväg. Efter lite lock o pock så följde han med ut och vi fortsatte ut i skogen igen.

Skogsbilvägen visade sig vara en enda lång gjyttjepöl och jag fick bli glad över att jag hade på mig mina nya stövlar! Och så fick jag bli glad över att Nadal fick träna på att gå i pölar och gjyttja! Han skötte sig jättefint. Han försökte gå bredvid geggan i början, men ledsnade ganska snart på det och klafsade på bakom mig efter bästa förmåga. Det var väldigt geggigt.

Till slut tog skogsbilvägen slut, vid en liten träbro som sträckte sig över en bäck. Förbi denna bro och huset på andra sidan så skulle vägen jag ville nå finnas, enligt de instruktioner jag fått på älgparken. Jag knöt upp Nadal vid ett träd och testade bron. Bron bestod av glesa träplankor utlagda på några järnrör som sträckte sig över bäcken. Den svajade när man gick på den och den var alldeles för gles för att jag skulle våga mig över där med lilla Nadal, som gnäggade högljutt när jag kom tillbaka till honom. Jag hade bara varit ifrån honom i 30 sekunder och han såg mig hela tiden, men det är klart - det är läskigt i skogen! Vi fick helt enkelt gå tillbaka till grusvägen längs den geggiga skogsbilvägen. Vi tog den fast åt andra hållet - bort från älgparken. Efter att således ha snurrat runt i ett skogsparti ett bra tag så kom vi till slut äntligen hem efter två timmars (!!!) äventyr. Jätteskönt, tyckte både Nadal och jag.
När jag kollade benen på honom så visade det sig att han hade lyckats få en rispa på vänster bak:

Så vi gick till stallet och pysslade om benet, och Nadal fick finna sig i att bli klappad på av alla barnen i stallet - han är poppis, min lilla kille! Till slut fick han i alla fall gå ut till sina kompisar i hagen, efter en lång dag fylld av äventyr.

2010-09-16

Träning på konsten att inte göra någonting alls

Igår och idag har Nadal fått vila. Jag har bara plockat ut honom till utanför hagen för att ge honom hans kraftfoder (det är bara han i hela hagen som får sånt, men så är han ju yngst också och växer och växer!). Idag kom jag till hagen just som det slutade regna och solen kom fram från bakom molnen. Det var varmt och det bara ångade från hästarnas ryggar där de stod!

Han kommer nog få fortsätta att göra ingenting under torsdag och fredag också - tror han behöver det. Så får vi jobba lite på lördag och söndag. Ta nån promenad, pyssla i stallet och kanske, kanske blir det en första dusch i det nya stallet. Vi får se hur det går.

Och det är naturligtvis träning av mig själv som avses i rubriken. Träning för att få Nadal att kunna stå och inte göra någonting är ju träning av Nadal, och räknas därmed inte in i dagens aktiviteter av att inte göra någonting. :)

2010-09-14

Hemska sågande grannar!

Igår blev det en kort vända på ridbanan, där vi jobbade vidare med grundövningar och tog ett par varv i trav på volt också. I förrgår provade vi trav på volt för första gången och det gick så bra så jag vågade bara prova ett varv åt varje håll, sen slutade vi, så igår fick det bli ett par varv åt varje håll - gick fortfarande bra. När vi var färdiga där så tog vi en kort promenad genom skogen till hagen (alltså en lite längre vända än om man går raka vägen dit). En jättetrevlig liten skogstur i tallskog som tar ca 10 minuter längre än raka vägen.

Idag tyckte Nadal att det var lite jobbigare ute på ridbanan. Det var så många störande moment att han inte riktigt kunde fokusera på något alls. Bommarna jag lagt ut på backen var läskiga, men efter att ha spring-hoppat över den första så sansade han sig sedan och klev vacert över dem ett par gånger, men med uppmärksamheten mest utanför ridbanan. När jag ville prova på att trava på volt idag så sa Nadal att nej, men galopp kan vi prova! Så det blev ett par varv med galopp åt varje håll. Jag upptäckte sedan att en bidragande orsak var att grannen började såga trä för hand. Det blev det för mycket och Nadal blev spänd som en fiolsträng och kunde inte förstå vad som pågick! Väldigt obehagligt, sa han och undrade varför vi, när jag upptäckt vad som pågick, var tvungna att gå fram och tillbaka förbi denna granne i typ en kvart.

När han väl var någorlunda cool igen så tog vi ett par steg till över bommarna i lugn och ro så att jag fick ösa lite mer beröm över honom innan vi gick för dagen. Vägen till hagen gick även idag genom skogen och då kom i alla fall jag ner i varv. Nadal inte lika mycket, men han skötte sig i alla fall någorlunda. Vi gick även lite "off-track" genom blåbärs- och lingonriset. Det är ju så mysigt att gå i skogen! Det kommer nog bli mycket sånt i höst, misstänker jag!

Imorgon får Nadal vila från alla nya intryck. Det blir bara en kort vända ut ur hagen för att få lite kraftfoder och sen tillbaka till de nya kompisarna i hagen. Jag tror han behöver en eller ett par dagar för att smälta lite intryck.

2010-09-12

Nadal blir kär?

Nadal kommer definitivt att få lära sig att bli van vid alla möjliga ljud på det här stället. Tung trafik, maskiner, flygplan och helikoptrar (det finns ett flygfält i närheten), motorcrosscyklar och smattrande plastsnören. Och detta bara idag! Han sköter sig så fint, så!
Nadal verkar ha blivit accepterad av flocken nu - han får gå med dem o beta. Jag tror att han är kär i det två-åriga halvblodsstoet som går där tillsammans med honom och som är dubbelt så stor som han är. Jättegulligt.
Här kommer ett försök till amatörfilm (ihopsatta foton från idag):



Det syns lite dåligt, men det som händer är att stoet kissar, Nadal går dit och undersöker och sen står han där och flemar en bra stund innan han svansar efter henne :)

2010-09-11

Presentation

Välkommen till min blogg om mina äventyr med arabvalacken Nadal.

Nadal är min första egna häst. Arabhästen "upptäckte" jag för sisådär sex år sedan när jag var i Australien och hade turen att bli bekant med lite hästmänniskor (Maggie Winn och Sandra Eisenmann). Jag spenderade i princip varenda helg ute hos Maggie och fick rida några av hennes hästar, bland annat några araber men även en så kallad "vägkorsning" som ingen visste härstamningen på. Jag passade även på att grooma på ett par-tre distanstävlingar, bland annat på Tom Quilty Gold Cup som är Australiens största och äldsta distanstävling. Inte bara fattade jag tycke för sporten utan jag föll även för araben som jag fick uppfattningen var en både förståndig och vänlig häst.

Efter ett antal år på ridskola och ett par år som medryttare på ett par olika hästar så har jag äntligen kommit till ett läge där jag tycker att jag har förutsättningarna för att bli med häst. Efter att ha tittat runt i ett par månader så föll jag i slutänden ändå för den första hästen jag tittade på - Nadal.

Nadal kommer från AprilAprilAraber och är född 2009-08-06 och är alltså just över året gammal. Han är 69,28% crabbet och är e: Bayard (e: Red Baron, u: Elfrida) och u: Nazira (e: Gomir, u: Nazana). På mödernet återfinns även Maz och Aladdin. I den här härstamningen återfinns såväl galoppmeriter och utställningsmeriter som syskon och avkommor med distansmeriter.

Efter en sommar på hingstbete så har Nadal nyligen blivit valack. Idag blev han så äntligen min, så nu går han istället på bete närmare mig, där han går tillsammans med två ston och en valack (inte araber).

Här är underverket!


Tack Karin!