2015-06-14

Romfarsritten 2015


I lördags var vi iväg på vår andra clear round. Den här ritten var på 5 mil och gick i Munga utanför Västerås. Här fick vi ha hästfinkan direkt på viloområdet. Det innebar att vi inte behövde bära så mycket grejer fram och tillbaka vilket var väldigt skönt. Vi kom så pass tidigt att vi fick en plats nära snabb-groomen och veterinärkontrollen. Även toaletterna var uppställda precis i närheten. Mycket bekvämt.

Vid förbesiktningen så hade Nadal en puls som låg på 52 vilket är lite högre än vanligt för honom. Vi tror att det beror på att han var kissnödig eftersom han äntligen kissade strax efter besiktningen. När vi pulsade om honom efter det så hade han 40 i puls med stetoskopet. Med en pulsmätare som vi fick låna så hade han 37. Båda dessa låter mycket mer som Nadals normalpuls.

Även i veterinärgrinden sedan efter den första slingan så låg hans puls lite högt. Nog för att vi inte drog ut på avkylningen utan gick till pulsningen efter bara 5 minuter, men precis när veterinären började lyssna på Nadals puls så var det målgång för de första ekipagen i tävlingsklassen - precis bredvid veterinärgrinden. Och de rejsade på ordenligt. Nadal blev lite "stirrig" av det, kan vi säga. Veterinären var väldigt juste och kommenterade på att han förstod att pulsen ökade pga den samtida målgången. Vi blev dock godkända på 60 slag/minut. Vid målgången efter den andra slingan låg pulsen på 52 igen.

Nadal var inte det minsta intresserad av att dricka på hela första slingan. Detta märktes också vid den första veterinärgrinden då vi fick ett A- på hudturgor (alltså hur snabbt huden slätas ut igen om man tar tag i ett veck på typ halsen) och kapillär återfyllnad (alltså hur snabbt blodet åker tillbaka ut i kapillärerna efter att man tryckt på slemhinnan på tandköttet). Han drack lite-lite grann under vilan innan vi red ut på andra slingan. Men han ville fortfarande inte dricka ute på banan. I alla fall inte när mina eminenta groomar erbjöd vatten. Däremot hade tävlingsarrangörerna ställt ut vatten i ett badkar i slutet av andra slingan och där sörplade han i sig en hel del med stort välbehag. Mycket skönt, tyckte matte, som nu funderar på att köpa ett badkar, sätta fast det på biltaket och se till att groomarna ger Nadal vatten i det vid nästa tävling.

Vid förra tävlingen så konstaterade jag att det inte fungerade att hänga tillbaka litegrann i starten för att undvika att Nadal skulle tycka sig behöva springa ikapp alla hästarna som var före. Jag tror i och för sig att det i mångt och mycket berodde på att vi inte väntade tillräckligt länge. Å andra sidan så hade vi ingen tid direkt att vinka på då eftersom nästa grupp skulle starta bara fem minuter efter vår grupp. Samma scenario hade vi denna gång, med gruppstarter. Därför beslöt jag att vi skulle starta tillsammans med hela gruppen och inte försöka hänga tillbaka. Jag tyckte nog inte att det blev bättre dock, så det vi behöver träna på är att rida i grupp med andra (okända) hästar. Hmm. Hur det nu ska gå till...

Till slut så lät jag dem rida ifrån oss. Efter protester från Nadal, så lugnade han ner sig och resten av ritten var helt och fullt njutbar! Det enda jag skulle önskat mer är att mitt knä och mina fotleder skulle hänga med i matchen lite bättre. Men även med det, så var det en helt ljuvlig ritt! Ser mycket fram emot nästa!


Skönheten
Han var så lugn och fin i viloområdet under hela tävlingen
Anna var hästskötare hela dagen, vilket hon skötte med bravur!
Lotta fick ta hand om ryttaren hela dagen, även det på ett helt strålande sätt!
Framridningen innan start. Nadal ville mest bara äta gräs...
...eller äta på plaststolpar...
 
   
 
Avkylning pågår genom att svampa av Nadal med vatten, för att hjälpa honom att få ner pulsen (något märkligt hände när jag sklle klistra in de två bilderna ovan av mig ute på banan, så jag kan inte skriva in bildtext där, men de två bilderna är tagna av Caroline Rogner)
 
Pulsen kontrolleras innan vi går till veterinärkontrollen. En puls över 60 slag per minut så blir vi diskvalificerade så det är viktigt att kolla noga
Depå-stopp. Nadal ville som vanligt inte dricka något, men åt gärna banan och morötter
En mycket nöjd och glad ryttare rider vidare på sista milen







Målgång i galopp!
Och där har vi passerat mållinjen
Veterinärkortet som visar våra tider, pulsen och veterinärernas bedömning av Nadal
Vi blev godkända och fick en rosett!
Tant-teamet - det bästa teamet av alla! Jag är sååå glad för att Anna och Lotta vill följa med på mina äventyr och grooma för mig och Nadal. Ni är verkligen bara så himla bra! Världsbäst!! <3 br="">

2015-06-04

Tulo-flytt och tåget

I tisdags fick hästarna vila, för den dagen flyttade farbror Tulo ifrån sin familj i Valbo. Han är nu ute på låns på nya äventyr. "Unghästarna" går nu själva i en jättehage. Första dagen var Nadal lite skärrad och ängslig. Båda gick och väntade på att Tulo skulle komma hem. Nu är de betydligt lugnare. Men det känns konstigt att det "bara" är de två som går ihop. Sen blir det lite pyssel med att planera ridningen.

Igår tog vi en skritt-tur med Anna och Bobson. Av någon anledning (kanske pga barbacka-turen här om dagen) så kändes den turen väldigt lång på min rumpa... Så idag fick det bli mer trav.

Dagens vända gick över ett tågspår. Han tycker fortfarande att det är lite läskigt att gå över rälsen. Både på utvägen och hemvägen kom vi idag dessutom precis samtidigt som tåget. Först ett litet lokaltrafiktåg som var förbi på ett ögonblick, och på hemvägen kom det ett låååångt godståg. Nadal blev mer och mer spänd medan vi stod och väntade på att det skulle passera och jag bara väntade på att han skulle förlora lugnet och springa iväg i panik. Men precis innan han gjorde det så hade tåget passerat. Vi kom hem helskinnade idag också :-)

2015-06-01

Barbacka i blåsten

Idag, vårens hittills blåsigaste dag, så glömde jag hälften av utrustningen hemma. Inte lätt att ha sadelkammaren i bilen. Eftersom jag hade bestämt att det skulle ridas så satt jag ändå upp. Det blev därmed barbacka ut i blåsten. Jag tänkte att vi väl fick vända om det var helt ohållbart. Inledningen var lite spänd,  men när vi väl kom iväg en liten bit så kunde vi till och med trava långa sträckor. Jag är så otroligt nöjd med hur ridbar han trots allt var idag!

Med tanke på att det var barbacka så fick det ändå bli en lite kortare tur på drygt 8,5 km genom mestadels skog. Inte lika blåsigt där. Med det sagt så var det trots allt två träd som fällts av vinden längs vår väg. Det ena gick vi runt (en mer luttrad ryttare hade kanske föredragit att hoppa, det var rätt inbjudande faktiskt) och det andra gick vi lite snabbt under (det hade fallit mot ett träd på andra sidan vägen och en elledning hjälpte också till att "hålla upp" det). Det kloka hade säkert varit att rida en annan väg, men det gick ju bra...  :-)