2011-05-29

Lugn vecka.

Ganska händelselös vecka. Första veckan på länge som jag bara varit ut till hagen fyra dagar av sju. Säkert skönt för Nadal att få vara i fred lite. När jag har varit ut till hagen så har vi lekt lite porcupine, yoyo och hide your hiney och så har Nadal fått träna på att acceptera flugspray (vattenspray). Det är fortfarande lite läskigt, men det går bättre och bättre!

Eftersom Nadal är lite blek om mulen så får jag lov att sätta på solkräm. Jag tror att han har gått från att acceptera det till att nog tycka att det är lite mysigt! Istället för att bara kladda på lite i farten, som jag gjorde i början, så har jag börjat massera in det lite för att han inte bara ska gnugga bort det i gräset på en gång efter jag satt dit det, och han verkar tycka att det är rätt trevligt :)

Vi har blivit en häst - och en hästägare - kort i hagen. Kompisen Bobson har flyttat till ett annat bete över sommaren. Trist.

Förra helgen tog vi träckprov på våra hästar och det visade på lite blodmask för Nadal. Inga övdrivna mängder eller så, men tillräckligt för att det ska vara motiverat med en kur, så det blev lite avmaskning idag. Nadal åt upp det som om det vore godis!


Jag bjuder på några bilder från veckan:




2011-05-21

Lerinpackning i hagen.

Förra helgen passade Nadal på att ta sig en liten lerinpackning (syns kanske inte jättebra på bilderna, men men...):


Efter det så var det i tisdags dags för att släppa honom lös bland sina hästkompisar - fri rörlighet äntligen! Unghästarna hade då fått komma på sommarbete så Nadal anslöt till dem. Det var så skönt att få se honom springa runt lite. Även fast det tog ett tag innan han tog sig tid för lek, när det nu plötsligt fanns fri tillgång på färskt gräs!

2011-05-10

Veterinärbesök nr 8.

Idag var veterinären här igen och tittade hur såret såg ut och tog bort stygnen. Han tyckte det såg fint ut, så Nadal får nu gå utan förband - yey!

På vägen från hagen till stallet höll vi dock på att få nya skador... Nadal gick bredvid vägen och åt av nygräset. Plötsligt kom han studsandes ut i vägen, med en ståltråd runt benen... Det gick inte att hejda honom. Han snurrade runt mig några varv, tills jag var helt intrasslad och till ingen nytta för någon. Istället ramlade jag, och i den vevan satte Nadal iväg bortåt skogen i sken. Jag hittade honom så småningom utanför unghästhagen. Han hade först sprungit förbi sina kamrater, men medan jag stod där och undrade vart jag skulle börja leta efter honom så kom han dit, så det löste sig. Han var dessutom helt skadefri! Ja, han kanske har något blåmärke, men det ser ju inte jag.

Däremot höll mina ben på att ryka... Jag blev som sagt intrasslad och om jag förut fick ett blåmärke på insidan av vänster knä, så har jag nu blåmärke även på utsidan (även svullet där) och baksidan, så nästan runt hela knäet. Jag tackar mina fantastiska byxor för att det inte gick värre än så. Jag är även lite blå på höger ben, utsida/baksida knä, så vi vet vart tråden satt runt mina ben när jag föll som en fura och slog i vänster armbåge som fick såväl blåmärke, svullnad och skrapsår. Jaja, nu tror jag att Nadal och jag fått vårt vad gäller otur och olyckor. I alla fall för ett tag. Eller så har jag i alla fall ingen lust att rapportera om nåt mer sånt. Vi tar lite roliga grejer istället.

Nadal får som sagt gå utan bandage nu och såret ser hyfsat ut. Vätskar Han får även gå i en större hage, tillsammans med en kompis, och om en vecka får han röra sig helt fritt - yey!

Här slappar Nadal och "Bobbysocks" efter en händelserik eftermiddag:

Jag har noterat att Nadal har hår på bringan, och då menar jag inte bara vanlig päls (fast det är det så klart) utan riktigt lurv, á la Burt Reynolds! :) Se bildbeviset här! (ska försöka ordna en bättre bild på detta så småningom)



2011-05-08

Sjukhage.



Igår eftermiddag gjorde vi färdigt sjukhagen efter veterinärens instruktioner och tog dit Nadal. Vi gjorde också en lite större hage bredvid där en av hans kompisar - Bobson - får gå och hålla Nadal sällskap. Promenaden till sjukhagen var intressant. Nadal var mest intresserad av att äta så mycket gräs han kunde komma åt. Han fick självklart äta gräs, men jag ville ju också att vi skulle komma fram till hagen någon gång, så jag försökte mana på honom lite. Och då fick han lite sprattel-spel så jag fick träna mig på att hantera det också.


Väl i sjukhagen så gillade han läget. Han såg ett tag ut som att han tänkte rulla sig - vilket jag tyckte var olämpligt med tanke på trådarna och storleken på hagen. Nadal verkade höra vad jag sa där jag stod bredvid hagen. Han tittade sig runt och lät sedan bli att rulla sig trots allt.


Han har hela tiden sett så lugn och fin ut att vi idag provade att släppa in honom till Bobson. Då passade han på att rulla sig! Inledningsvis såg allt väldigt lugnt och fint ut, så jag och Anna började bygga om hagen. Men innan vi kommit alltför långt med det så började hästarna busa så då fick vi bekräftat varför Nadal skulle gå i sjukhage - själv! Vi förstorade hans hage något och sen fick han gå tillbaka dit.


Vi bytte även förband på honom. Jag hade ju en liten tanke om att jag skulle försöka ta de där stygnen själv, men han var så pass stingslig idag så jag överlåter nog det, med varm hand, åt veterinären som lovat att komma ut på tisdag.


Idag har hästarna också fått träna på att stå lugna även när det brinner. De brände gamla höbalar mitt i sommarhagen - alltså inte alls långt från där Nadal står. Ett tag var jag faktiskt lite orolig för vart den där elden tänkte ta vägen, så vi tog en liten gräsätarpromenad - Nadal plöjer fram i skogen som en ångvält och jag kommer ängsligt efter, orolig att han ska göra illa sig igen... F*n, det är det värsta med hela grejen - att jag gått och tappat tron på att Nadal faktiskt kan hålla koll på sina fötter och ben. Får se hur lång tid det tar innan jag kan slappna av på den punkten igen. Nåja, de fick kontroll på elden efter ett tag och vi ställde tillbaka våra hästar i hagarna.

2011-05-07

Gräs.

Idag fick Nadal ta sig en morgontur ut till lite gräs och äta i några minuter. Han hetsåt nervöst samtidigt som han försökte hålla koll på allt som lät och rörde sig, även om det bara var vinden och skuggorna. Han såg ut ungefär som Bambi på hal is - alltså benen spretade ut åt fyra håll för att vara beredd på ett skutt åt vilken sida som helst om det skulle behövas! Nervositeten är något förståelig efter 10 dagar helt själv i ett mörkt stall.

Gräsätarturen började och slutade lugnt och bra, men i mitten där fick han ett litet sprall-spel så matte fick säga ifrån på skarpen. Vid ett tillfälle kom jag lite för nära och fick en liten kick på benet. På något vis lyckades han komma åt insidan av knäet, typ. Det blir ett litet blåmärke, men inte nåt mer än så. Jag får skylla mig själv, känns det som. Vi stod först nära stallet och han skötte sig jättefint, men jag tyckte han verkade så spänd där så jag tänkte att han skulle slappna av om vi gick in i en av de blivande sommarhagarna så att vi kom en liten bit ifrån all liv och rörelse. Jodå, det fungerade. Bara lite för väl. Så vi gick tillbaka till stallet och så fick han beta lite till där innan vi gick in igen.

Han var inte så sugen på att gå tillbaka in i boxen och jag fick så dåligt samvete över att köra in honom där igen, men hans sjukhage är inte färdig! Vi ska fixa till det ikväll. Jag är lite fundersam över hur han ska acceptera att bara gå på en plätt lika stor - eller liten! - som boxen han nu går i... Jag hoppas verkligen att det ska gå bra och att han sköter sig där så att han kan stå kvar även över natten, annars måste det bli boxen över natten.

2011-05-04

Bock i box.

Den som inte har så mycket, blir glad för så lite, och det kan vi ju säga att Nadal, som för stunden bara har en box att roa sig med, blev häromdan.


Igår blev det en lite grundligare mockning och jag passade på att lägga in nytt strö - en hel bal. Oj, vilken lycka, tyckte Nadal! Eftersom han har lite för lite sysselsättning i dagsläget så tog jag bort förpackningen så att en del av ströet fortfarande var som ihop-packat i en hög mitt i boxen. Det var intressant att nosa på och fnula med en stund. Sen blev det dags att krafsa runt i det och då hjälpte matte till med att sprida ut ströet över hela boxen. När det var gjort så tyckte Nadal att det var läge för rullning.


Ibland ska man bara ha kameran i handen hela tiden. Tyvärr inga bilder från detta, men han lade sig ner och rullade runt. Tills han var inknökt mot ena väggen. Han verkade inte så orolig över det (matte var nog mer fundersam över hur det hela skulle gå till slut, och hann börja fundera på hur jag skulle kunna hjälpa honom ur situationen om det skulle behövas), utan låg där en liten stund och filosoferade, medan matte klappade honom på huvudet och frågade hur han hade tänkt sig det hela (jag hade boxdörren bakom mig om jag behövde komma ifrån några sprattlande ben). Sen tog han tag och tryckte ifrån mot väggen och kom runt igen. Sen blev det en rullning till, åt samma håll. Efter rullning tog han några lyckosprång i boxen och bockade runt lite - visste inte ens att det fanns plats för sådana övningar!


Det var i alla fall skönt att se att Nadal kunde hitta något att bli så glad över i allt detta! Då blev matte också glad en stund :)



2011-05-01

Halvtid.

Jaha, Nada står som sagt på boxvila. Han sköter sig som en prins, måste jag säga! Han får inte gå ut och han träffar ingen annan än mig och jag är bara där två gånger om dagen - fast jag försöker dra ut på tiden jag är där så att han ska få lite sällis en stund. Det enda sättet som någon form av rastlöshet märkts av så här långt är att han återigen blivit väldigt munnig och ska smaka på allt. Utöver det så tycker jag att han är väldigt tålmodig och gillar läget.Vi bytte ju förband på honom i fredags morse och det såg så bra ut som aldrig hade kunnat tro att det skulle kunna göra! I princip ingen svullnad alls, slätt och fint. Den enda svullnad som eventuellt märktes av var när han lyfte upp det skadade bakbenet och han böjde ihop karleden, men herrejisses - knappast konstigt och inget att anmärka på. Han har heller inte haft någon feber alls utan legat omkring 37,4 - 37,9, förutom ikväll, då han istället hade 38,5. Imorgon ska vi byta förband igen och jag har nojat över om kompressen halkat ner en bit och därför inte ligger an mot sårytan och nu när han har en förhöjd temperatur så undrar jag så klart om dessa grejer hänger ihop. Ringde veterinären för att vara helt säker på att det är ok att vänta till imorgon med att eventuellt göra något, och det var det. Väntar otåligt till imorgon med att se, dels om han fortfarande har förhöjd temp och dels med att se hur såret ser ut nu - om det fortfarande ser bra ut eller vad...


På nedanstående bild syns veterinärens förband, någon dag efter att vi kommit hem. På vänster bakben skymtar det förra såret, som fortsätter att läka på som det ska.


Idag har halva tiden gått - Nadal har stått på boxvila i fem dagar. Nu är det bara slutspurten kvar! Eller, egentligen är nog själva boxvilan en barnlek - i alla fall för mig, kanske inte lika mycket för Nadal. Det "roliga" börjar när han ska få börja gå ut! Sist var han inte så jätterolig att gå med efter att han fått stå på boxvila, utan gick mer uppåt än framåt. Håller på och klurar på en bra "igångsättning" - får se hur det går.


Det som är bra med boxen som Nadal står i den här gången är att han har ett fönster han kan stå och kika ut igenom och på andra sidan så ser han bort till en äng med hästar! Han står där och äter och spanar.

Utsikten: