Idag blev det säsongspremiär på underställ och täckjacka! Jackan visade sig vara snäppet för mycket när vi vandrade runt i skogen på eftermiddagen. Anna och jag åkte iväg för att spana in en stig längs en vandringsled med hästarna med vid hand. Det visade sig vara en jättetrevlig stig som ledde till en mysig skogsbilväg, förvisso med en del stenkross.
På ett ställe längs leden fanns ett rätt djupt dike. På utvägen valde vi att krångla oss in i skogen en bit och hoppa över diket istället för att ta bron som "någon" tyckte såg racklig ut. På hemvägen såg diket än värre ut, med en massa vassa stenar och hål i marken och skit. Inte värt att tvinga hästarna att hoppa över med risk för skador. Till sist, när vi egentligen hade gett upp allt hopp om att kunna gå tillbaka till bilen samma väg som vi kom, så kollade vi lite noggrannare på bron. Den visade sig vara hur fin som helst... 😁😁😁
Helt klart är stigen och skogsbilvägen värd att åka tillbaka till igen för att rida (och fika!). Särskilt med en så fin bro! På hemvägen fick vi regn på oss, men det gjorde inte så mycket.
Jag har länge noterat att Nadal har olika öronställning beroende på om han går först eller sist i ledet. Vet inte om någon annan gjort samma observation på sin häst? Går han först så är det spetsade öron som gäller (och spökvakt framåt och åt sidorna). Går han sist så är det som att han hela tiden måste hålla koll efter bua bakåt, således öronen vinklade bakåt. Även när han går vid hand. Min lilla vakt-häst. Notera öronen på bilderna nedan och gissa vår position i ledet 😃
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar