Nadal ox: Året som gått

Träningsmässigt så är jag så glad för de olika tränarna som jag funnit och som alla verkligen bidrar till vår utveckling: Ulrika Fröding, Lina Brandt, Annelie Eriksson och Lauren Barwick. En av de absoluta höjdpunkterna under 2015 var våra två veckor på Dalpraktiken, med både semester, lektioner för Lina Brandt och en clinic som vi red för Lauren Barwick. Medan vi var där så fick Nadal (och Bobson) bo med de andra hästarna på gården och det var härligt att se Nadal i en så stor flock (typ 14 hästar totalt). Han blev så obekymrad och connectad!

Clinicen för Lauren som avslutade vår tid på Dalpraktiken för året var både rolig och lärorik! Vi jobbade på rythm, relaxation och contact. Det enda tråkiga som jag kan komma på med den clinicen, är att Lauren inte bor i Sverige så det blir så himla länge mellan gångerna. Eller jag hoppas i alla fall att vi får möjlighet att rida för henne igen. Överhuvudtaget så är det alltid en höjdpunkt att komma till Dalpraktiken, och vi var ju där i hela två veckor vilket var helt underbart.

Vi var även iväg på två tävlingar i distansridning: Lovisedalsritten och Romfarsritten. Vi red två clear rounds med godkänt resultat och det var så roligt! En stor del i det var tack vare att jag hade med mig världens två bästa groomar, Lotta och Anna.

År 2015 har också varit det år då jag jobbade på min farträdsla och året då Nadal fick järnskor på fötterna, i första hand för att det var så hopplöst isigt i början av året.

Årets lågvattenmärken behöver vi inte fokusera så mycket på, men en dubbelsidig bakbenshälta i början av hösten innebar tre månaders konvalencens och rehabilitering, dessutom delvis i nytt stall. Ja just det, stallbytet var inte heller något som vi önskade, men pga stallägarnas omständigheter så blev vi tvungna att flytta. Däremot har vi hittat ett stall som vi redan trivs mycket bra i.

Jag firade in det nya året i stallet, för att ha lite uppsikt över Nadal och de andra hästarna. Jag gick mellan hagen och sadelkammaren hela kvällen. I sadelkammaren hade jag med mig lite film att titta på, men det var mycket mysigare i hagen så jag var mest där. När det närmade sig tolvslaget så kom ett par stalltjejer till för att stanna över tolvslaget. Stallägarna bjöd på snittar och "skumpa" (Pommac). Mycket trevligt och supergott!

Jag var rätt imponerad över hur obrydda hästarna ändå var i början, när det trots allt smattrade av smällare och raketer lite överallt. Dock var ju detta på ganska långt håll. Själva fyrverkerierna sågs knappt och då har man ändå fri sikt rätt långt från hagen. Men just över tolvslaget så var det som att tredje världskriget bröt ut just utanför hagen och det blev för mycket för ett par av hästarna i stallet som oroligt började röra på sig och drog med sig resten av flocken. De sprang dock i rätt maklig fart och efter ett par varv stannade Nadal och Bobson och åt en massa äpplen och morötter istället. Alla hästarna lugnade snabbt ner sig när det var över. Jag tyckte att de få rislanternor som vi såg var bra mycket vackrare än fyrverkerierna. Mer sånt istället!