Hade en helt underbar tur ut i skogen i sensommarvärmen igår. Hjärtat flödade nästa över av glädje, frid och kärlek. Sååå skön tur som kändes precis som den övre bilden nedan får illustrera: som livet på en pinne, med ett litet grässtrå hängande käckt på sned i mungipan (han gick med den där länge!). När jag släppte ut honom i hagen efteråt så ville jag nästan inte gå därifrån. Nojar för att han ska göra illa sig igen.
Just innan jag skulle åka ut till stallet idag så fick jag ett meddelande, med en bild, om att Nadal gjort sig illa i hagen. Det går liksom nästan inte att ta in längre.
Med vilken annan häst som helst så hade man bara rengjort såret och sedan släppt det. Men nu pratar vi om Nadal. Jag åkte ut, rengjorde, ringde veterinären och fick besked att det var ok att rida ut ändå (litet sår som slutat blöda, feberfri, haltfri). Vi tog en skritt-tur mest bara för att se hur han skulle ta det. Vi travade lite också. Han gick på jättefint. Märktes ingenting.
MEN, vi pratar som sagt om Nadal. Så för säkerhets skull har jag nu lagt på ett förband bara för att kunna sätta dit en kompress och bibehålla en ren och fuktig läkyta. Ska väl vara fan...
Jo just det. Glömde berätta om det förra såret. Det som hade läkt ihop och bara hade en liten sårskorpa kvar. Det drog han upp förra helgen. Så där har han också förband.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar