Vasaritten 2017

Igår var det dags för mig och Nadal att prova på tävlingsklass för första gången och vi gjorde det i Rättvik på Vasaritten över 50 km. Eftersom jag velade så länge med huruvida vi faktiskt skulle åka på den här ritten, så fick vi svårt att boka boxplats för att kunna sova över. Istället fick vi åka tiiiidigt på lördag morgon. De flesta skulle nog kalla det för natt... Jag gick upp klockan 03. Mina medhjälpare Anna och Lotta tyckte att det var lite väl tidigt, och sov lite längre...:

Resan gick hursomhelst bra. Väderprognosen hade lovat mulet och 17 grader, men på morgonen var det bra mycket kallare än så. Jag tog på mig mössa och strax efter denna bild, även ett par byxor till. Både Lotta och Anna hittade sig varsin filt.

Men Nadal såg rätt nöjd ut! I sitt nya,superfina huvudlag som Anna sytt åt oss! Tack, Anna!

Efter att vi var godkända i förbesiktningen så målades vårt tävlingsnummer på Nadals rumpa.

Sedan var det uppsittning

Uppvärmning

Ute på banan

Skogarna runt Rättvik är verkligen superfina, med mest bara jättebra underlag.Mycket kuperad terräng också. Tävlingsområdet låg på naturbruksgymnasiet, så starten och slutet av båda slingorna gick förbi både hästhagar, kohagar och grishagar! En gris som bökade när vi red förbi första gången höll på att skrämma slag på Nadal och doften från korna var väldigt märklig, tyckte han. Strax efter alla hagarna så drog alla iväg i en väldig fart och det var svårt att hålla tillbaka Nadal. Det blev lite läskigt en bit, eftersom trädkvistar och grenar hängde ner och jag fick lite "smisk" i ansiktet. Men det gick bra och när vi väl lyckats släppa täten så blev allt bättre. Men sist ville han INTE ligga. Då kan ju rovdjuren ta en!

Fotobevis på att han äntligen kissade!

Godkända i mål! På plats nio av tio.

Vi red i princip hela ritten tillsammans med en tjej och hennes travarsto. Nadal tyckte att det var jobbigt att trava så fort och bad om att istället få galoppera. Så det blev en hel del galopp, eftersom den kändes avslappnad och fin. Men vi höll ändå ett rätt moderat tempo totalt sett eftersom det blev några skrittpauser i nedförsbackarna. Vasaritten är liiite mer kuperad än den omgivning som vi har att rida i hemma så jag hade trott att det skulle vara jobbigare för Nadal, men han tycktes ta det bra. Han ville i och för sig helst galoppera även uppför backarna, men jag tyckte att vi kunde vara lite kloka och spara på oss, så det fick räcka med trav uppför. Det var dock bitvis svårt att övertyga Nadal om vilken förträfflig idé det var.

Jag är nöjd med hur han pulsade, att han var lugn och fin på tävlingsplatsen, att huvudlaget funkade så bra och jag är jätteglad över mina groomar som verkligen gör vad de kan för mig och Nadal - den tidiga morgonen till trots! Mindre nöjd är jag över att Nadal var så ointresserad av att dricka vatten. Vi försökte med både vanligt vatten och betforvatten. Han drack lite-lite grann, men inte alls tillräckligt egentligen. Kanske att vi får börja använda elektrolyter? Jag är också mindre nöjd över att jag fortfarande får så ont i knäna. Inte så praktiskt.

Anna körde oss hem sedan, och det var så skönt att bara kunna sitta där och dricka vatten och te, äta lite och prata på om dagen utan att koncentrera mig på bilkörandet. Tack för det och för att du tog hand om Nadal hela dagen, Anna! Och tack Lotta, för att du tog hand om mig hela dagen och försökte få mig att äta och dricka! Ni är de bästa groomarna!

Idag tog vi igen oss med en skritt-tur på 1,5 timme med mycket gräs. Han kändes jättefin. Sedan blev det en fika i hagen.