Idag tog vi oss äntligen till "flygplatsrakan". Det var en pärs att ta sig dit dock eftersom vi först skulle genom ett samhälle och där var det någon som höll på att såga något med motorsåg, vi mötte en häst, blev ikapp-gångna av en stavgångare med hund, skulle över ett vattendrag, osv, osv. Allt var tydligen värt att rädas, ansåg Nadal, så det blev mycket arbete med approach and retreat, flytta bakdel samt backa. Ett tag ångrade jag mitt vägval, men när vi väl var ute på rakan så var det så himla skönt! Och underlaget var bättre i år än i fjol (i fjol hade de just lagt på stenkross så då ville jag inte rida där, men den hade tryckts ner i backen till i år). Vi kunde rulla på i trav tills vi var klara med det, utan avbrott. Nu tyckte jag att det tagit sådan tid att komma ut, så jag vände innan jag kanske egentligen ville, men enligt den karta jag tittat på (glömde slå på gps:en...) så ser det ut som att vi varit ute på en tur om ca 11 km, och av de så travade vi nog ca 6 km. Så det är jag nöjd med. Jag var totalt hög på endorfiner när vi kom tillbaka till hagen :-) och Nadal såg också nöjd ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar