Lite själv-skryt

I det här inlägget tänker jag bara skryta - över mig själv och över Nadal :-)

När jag köpte häst så hade jag ridit på ridskola en gång i veckan i ca 8 år och varit medryttare på två olika hästar i sammanlagt kanske två år. Jag - alltså egentligen en gröngöling när det kommer till hästar - köpte som första häst en outbildad unghäst, mot alla råd. Jag ansåg själv att jag hade goda argument för att göra det och jag hade också en plan. Jag har hela tiden varit den som utbildat honom. Självklart genom att ta hjälp! Förutom att se till att omge mig med mycket hästkunnigt och trevligt folk, så har vi också gått och fortsätter att gå utbildningar och jag har pluggat mycket häst under åren sedan jag köpte Nadal. Både i form av kurser och clinics för olika instruktörer, men också i form av en korrespondenskurs som går mer in på djupet om hästens (och människans) natur och psykologi. Och inte är vi färdiga ännu, utan vi har mycket kvar att lära och att göra. Men det slog mig häromveckan just att, jisses, Nadal är numera en ridhäst! Och dessutom en mycket trevlig och ridbar sådan! Och därför vill jag passa på att skryta en stund just nu :-)

Både Nadal och matte var väldigt gröna i början!

Han var 13 månader när han kom till mig. Jag valde honom för hans lugna och milda temperament - det tyckte jag kunde vara en bra grundförutsättning för en första-häst. Nu är han fem år gammal (mer exakt: fem år och två månader) och jag kan konstatera att jag valde mycket klokt :-) På denna tiden har vi tränat på såväl fysisk som mental och känslomässig mognad. Utgångspunkten har varit att all träning ska vara både utmanande och rolig för båda parter. Därför försöker jag tänka på träningen i termer av lek istället för arbete.

Vi har lekt mycket under våra hittills fyra år tillsammans. Först från marken, för att sedan börja leka med att ha grejer på ryggen och sedan mig på ryggen. Så här i efterhand så tycker jag att allt har varit så fantastiskt okomplicerat! Nadal har varit som en dröm att träna och rida in. Jag har lite svårt att förstå att jag faktiskt ridit in honom alldeles själv - och han är (ändå) så himla trevlig att rida! Och detta gäller oavsett vad vi gör: distansträning, dressyrträning eller hoppträning! Han är lyhörd och känslig utan att vara reaktiv, han är villig och positiv och har alltid mer att ge. Han är helt enkelt världens bästa häst!

Från gröngöling till vår första Prova på-ritt i distans i maj i år!

Visst har vi mött på utmaningar och visst har jag upplevt stor frustration emellanåt under dessa år, men vad gäller utmaningarna så har vi löst dem och det har fört oss närmare varandra. Och vad gäller min frustration så har jag jobbat på den. När jag varit frustrerad har det alltid varit frågan om att jag inte haft tillräckligt med kunskap eller färdigheter för att hantera vad det nu varit som dykt upp. Men genom att förbättra mina kunskaper och färdigheter så har stunderna med frustration minskat. Och hur det än varit med dessa utmaningar och denna frustration så har jag aldrig ångrat mitt val - vare sig att skaffa en unghäst eller att jag valt just Nadal!