Nadal ox: Två veckor

Oj vad tiden gick! Två veckor utan blogginlägg och det börjar kännas som att det gått för lång tid för att återberätta allt. Nåja, här kommer det i sammanfattning.

Började följa träningsupplägget vi fick med oss från Annelie. Det tuffaste är nog att skritta så mycket. Tufft för rumpan, alltså :-) Resten känns väldigt easy-peasy. Fast Nadal tyckte att det var väldigt mycket som vi skulle vara rädda för när vi kom ut på nya marker på förra veckans distanspass... I söndags tog vi ett lättare pass på ridbanan där vi värmde upp på repgrimma och sedan övergick till bett. Jag tyckte att det gick bra, så på tisdagen när vi red lektion för Ulrika så tog vi fokus på att rida med bett. Inga problem! (Precis som Annelie sa, juh!)

På torsdagen var det dags för nästa lektion. Denna gång för Lina Brandt från Dalpraktiken. Tanken från början var att köra lite freestyle och komma igång med lite småskuttande över hinder igen, men när vi nu börjat med bett så ville jag passa på att få lite ytterligare tips, så det fick bli vårt huvudsakliga fokus. Sedan hann vi skutta över ett par mini-hinder i slutet också: point-to-point samt stanna-backa! För både mitt och Nadals fokus :-) Fick även tips på hur vi kan leka vidare med hindren utöver att "bara" hoppa dem.

På skrittpassen som vi tagit de senaste två veckorna så har vi utforskat lite nya vägar, och haft sällskap av Anna och Tulo mest hela tiden. Vi har upptäckt vilka vägar som är superhårda, vart det finns korta, små "mördarbackar" (typ 40 meter långa, bara...) som man kan klämma in, vart det är mjukt och fint, eller sankt och omöjligt, och vart det är vackert (eller mindre vackert) att rida.

Igår for vi tillsammans med Anna och Bobson till närmsta berg, som inte är särskilt högt men där finns skidbackar i alla fall, så lite blir det ju att ta i att klättra där, jämfört med "backarna" hemma. Vi tog "baksidan" av berget (som innebär steniga, branta och sanka partier lite om vartannat) rakt upp mot toppen och sedan ner nästan ända längst ner på framsidan längs servicevägen som är asfalterad (stannade till och vattnade och tränade på att gå över rinnande vatten där tö-vattnet porlade fram). Väl framme nästan vid bergets fot så vände vi och red upp samma väg igen. Vi lämnade av Anna och Bobson på toppen och tog en till vända nedåt för oss själva, men valde ett lite annat avslut, längs en lite stenig slänt, lagom brant. Och sedan upp igen för att sammanstråla med Anna och Bobson och rida tillbaka ner längs baksidan igen.

Idag åkte vi till sommarhagen och ställde upp en "ingräsningsfålla" och släppte hästarna där. Det blev busigt värre! Vi tog också träckprov och skickade in.

Lite bilder: