Foderstrupsförstoppning under transport

I morse klockan 6.15 åkte vi hem efter en vecka på kurs i Stridsby på Väddö (mer om det i ett senare inlägg). Planen var att komma hem vid halv tio-tio nånstans för att undvika den värsta hettan. Det var ca 9-10 grader varmt när vi for. Nadal klev på transporten och jag gav honom både hö och lite pellets att äta medan vi åkte, som jag alltid gjort. När jag kört i drygt en timme stannade jag till i en parkeringsficka längs vägen för att titta till Nadal. När jag öppnade dörren till transporten så stod han där med slem rinnande ut ur både näsa och mun, han darrade i hela kroppen och ångade av svett. I panik ringde jag tillbaka till instruktörerna på kursen jag just lämnat. Medan signalerna gick fram insåg jag att jag ju borde ringa distriktsveterinären, men jag kunde inte tänka riktigt klart. Jag blev så himla rädd och det var så skönt att prata med Lina och Åsa och få några lugnande ord och tips om vad jag skulle göra. Sedan ringde jag veterinären som sa samma sak och sen pratade jag några ord med Sigge också (tack för allt stöd, allihopa!).

Medan jag ringde veterinären tog jag ut Nadal ur transporten och så fort han stod på lämmen och sänkte huvudet så forsade (så såg det ut i mina ögon i alla fall) det ut slem ur både mun och näsborrar och Nadal hostade. Jag masserade honom längs matstrupen och förbannade att jag var mitt ute i ingenstans och att jag inte hade något vatten med mig (kommer jag alltid ha framöver). Vi gick lite fram och tillbaka längs diket i vägrenen och så masserade jag lite till. Efter ett tag tog Nadal några grässtrån och vi fortsatte att röra lite på oss. När hans andning lugnat ner sig och när han åt med lite mer "inlevelse" så lastade jag på honom igen, men jag hann bara stänga bakom honom och sätta fast grimman så började han andas ansträngt igen. Först tänkte jag att han kanske var orolig över att stå i transporten igen men sen började jag undra och oroa mig över om han kanske fått kolik (vad vet jag) så jag ringde veterinär igen som inte ansåg det som troligt. Jag tog trots allt ut Nadal igen för att se om han skulle lugna sig och sluta flåsa.

Till slut lastade jag på honom igen (har dålig tidsuppfattning men tror nog jag höll på där vid vägkanten i drygt en och en halv timme, kanske två), trots att han flåsade som en blåsbälg. Han andades ungefär 60 andetag i minuten - alldeles för fort och ytligt. Jag stannade till ett par gånger till längs vägen hem för att kontrollera att inget blivit värre (det hade det inte) och jag körde något över tillåten hastighet för jag ville komma hem så fort det var möjligt.

Väl hemma satt jag med honom i fållan utanför sommarhagen och tänkte att jag ville vänta ut att hans andning blev lugnare innan jag släppte honom till de andra hästarna och åkte därifrån. Efter 30 minuter utan förbättring ringde jag veterinären igen och det slutade med att vi åkte in. Väl där så visade det sig att han även hade förhöjd temperatur - 38.9 grader. Misstanken är att han fått lite slem i lungorna och att han därför har början till lunginflammation, samt att han kanske är öm i halsen, så han fick smärtstillande (fem dagar) och penicillin (sju dagar).

Vet inte om jag någonsin kommer våga låta honom äta i transporten igen, men jag tänker att han kanske var stressad när vi åkte eftersom vi lämnade han kompis Tulo kvar på gården. Kanske denna stress gjorde att han inte svalde sin mat ordentligt. Jag vet inte, men jag tror att han åkte ganska länge med den där förstoppningen innan jag stannade och såg det. Det blir till att göra små-stopp tidigare nästa resa för att kolla att allt är bra där bak. Nej usch, riktigt jobbig dag och nu väntar en jobbig natt tills jag får se hur han mår imorgon. Önskar jag kunde sova i hagen.

Bild från tidigare i somras när min systerson Alexander hälsade på Nadal