Idag tog vi samma promenad som sist igen. Den här gången gick vi lite längre än på julafton, eftersom jag satt upp och det kändes bra. Sen vände vi hemåt och så kändes det inte lika bra längre... Han pendlar snabbt mellan att vara spänd, orolig och nervös till att bli busig och kaxig, och det är inte helt lätt att navigera dessa humör uppsuttet. Framförallt inte när han börjar prova att stå på bakbenen. Så nu både bockar och stegrar han med ryttare... :( Bättre kunde det ju vara.
Det som är så knäckande just nu är att när han egentligen är riktigt ridbar så vill jag inte sitta upp för då går vi längs en bilväg med snövallar. Det är på vägen hem. Om det inte vore för all snö så hade vi kunnat rida inne i skogen längs en stig. Nu är det skoterled där och trots det jag skrev i förra inlägget om Nadals reaktion på att möta en skoter så känns det inte helt aktuellt att rida på en skoterled med Nadal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar