Veckorapport

Måndag var en rolig dag - jag tror att varenda privatägd häst i stallet var ute på ridbanan samtidigt och gjorde sin grej! Jättebra träning för Nadal att bara vara där, och träning för mig att försöka få Nadal att hålla uppmärksamheten på mig. Vi jobbade på med några enkla övningar (följa mig runt fyrkantspåret, rygga ifrån mig och komma tillbaka, gå runt mig på volt, stanna på volten och fortsätta i samma varv, samt stanna på volten och byta varv). Han skötte sig i huvudsak fint. Han blev lite småkär i ponnyn som var där och småpratade (små pipljud) med henne lite nu och då.

Tisdag var det riktigt novemberväder: regn och rusk. Jag hämtade Nadal från hagen och bestämde kvickt att idag blir det träning i stallgången :). Han fick mat i en ledig box medan jag gick in och fikade med stallfolket. När jag kom tillbaka ut i stallet så hade Nadal ätit färdigt, stod sysslolös men lugn och var redo för äventyr. Jag tog ut honom i stallgången och pysslade på lite. När hästarna som skulle ut på ridlektion hade passerat ut så satte vi igång med operation "stå still". Gick sådär. Han förstod inte riktigt varför han inte fick komma närmare, eller flytta på en fot, eller undersöka det där som stod en bit bort på golvet, eller äta höet i påsen bredvid honom. Nåt att träna mer på.

Onsdag fick Nadal vila. Jag åkte ut och gav honom hans kraftfoder utanför hagen, kollade hovarna på honom och släppte sen ut honom i hagen igen. Det regnade precis hela dagen, spöregnade då jag åkte ut till stallet (så där så att det var obehagligt att köra), men lyckades vara uppehåll just då jag var ute hos Nadal och stod och gav honom mat :)

Idag torsdag tänkte jag att vi skulle träna på lastning. Jag vill att han ska kunna lasta sig själv, så idag var planen att träna på att skicka fram honom. Till det tyckte jag inte att jag behövde använda en transport (det kändes som nästa steg i övningen). Istället ställde jag upp ett par staket mittemot varandra och tänkte att jag skulle skicka igenom Nadal där. De var så låga att jag inte tyckte att det blev nog av en utmaning för Nadal (de var kanske 30 cm höga...), så jag tog några hinderstöd också och satte i varje ända av staketen så att det kanske skulle kunna ge honom någon känsla av att det var en trång gång (väldigt gles och luftig trång gång dock).

När jag tog ut Nadal så började vi med att jag gick före och han följde med mig igenom. Det var ganska brett mellan staketen och Nadal lyfte inte ens på ett ögonbryn. Då började jag skicka honom istället. Det var inte helt enkelt eftersom hinderstöden var så höga att jag inte riktigt visste hur jag skulle bära mig åt - jag har aldrig skickat fram en häst förut! Det slutade med att jag höll på och krångla med att följa med Nadal fast utanför staketet och blev då tvungen att meckla med att få runt repet runt hinderstödet... Ja, ja. Nadal hade tålamod med mig och gjorde det han skulle efter bästa förmåga. När han gjort detta ett par gånger åt varje håll så smalade jag av avståndet mellan staketen och skickade igenom honom igen. Gick som innan, fast han stannade faktiskt till före staketen och undersökte hinderstöden och staketen. Men sen gick han igenom så fint, så. Till sist tog jag bort hinderstöden och smalade av lite till och skickade igenom honom. Ingen konst, sa Nadal, och knallade på. Då satte jag staketen efter varandra så att gången skulle bli längre och placerade dem längs med staketet runt ridbanan. Jag gjorde det ganska smalt och skickade igenom honom. Gick fint det också. Nästa gång måste jag hitta eller fixa till något som är högre och läskigare, för det här var verkligen ingen utmaning för Nadal!

En bonusbild på Nadal från i somras (kan behövas en sommarbild i novemer). Idag är han inte riktigt lika smäcker längre som på den här bilden. Jag borde tagit ett foto på honom idag när han kom springandes till mig - en riktig liten tjockis! :) Magen svängde från sida till sida när han travade framåt. Så söt så. Ska försöka komma ihåg att ta ett foto i helgen som man kan jämföra nedanstående bild med: