I veckan kom som sagt årets första snöstorm/snöoväder, och jag hade fortfarande sommardäck på bilen. Det innebar att jag inte tog mig ut till Nadal under veckan. Först i lördags var jag dit igen och då blev det rätt så kort. Han fick sin krafft och vi repeterade några grundövningar. Jag lade även till en till övning som jag läst om. Inget märkvärdigt, bara böja halsen hans så att han "ger" mig sitt huvud när jag står bredvid honom. Och sen att flytta bakbenen ifrån mig från den positionen. Att ge mig huvudet gick superbra, när han väl fattade vad jag ville. Att flytta bakbenen gick också bra, även det när han väl fattat vad jag var ute efter. Han är samarbetsvillig, får man säga.
Idag tänkte jag bara åka ut och ge honom hans mat och kolla igenom honom, men så var det så fint väder så jag tyckte att det vore onödigt att slösa bort den. Alltså bestämde jag mig för en minipromenad - planen var 15-20 minuter bara, om ens det. Det visade sig att det tog lite längre än så, men inte på grund av att jag gick längre än planerat, utan för att Nadal inte ville koppla ur handbromsen! Det var ett steg framåt i taget, och det ovilligt. Först trodde jag att det var för att han ville tillbaka till hagen (och det var kanske en del av det hela), men sen började jag undra om det var det nya - vita! - landskapet som gjorde honom osäker. Allt såg ju annorlunda ut längs en väg som han gått flera gånger förut utan att knussla. Det enda sättet att få honom framåt var att driva på honom ordentligt. Till slut accepterade han att det var framåt vi skulle gå, men han var fortsatt osäker och andades högljutt och tittade sig omkring. Det var först då vi kommit förbi gården med får som han började slappna av något, så kanske var det något där som luktade eller lät annorlunda, vad vet jag.
Vi gick hemåt samma väg som vi gick ut (vägen blev tvärisig och både Nadal och jag halkade runt så det kändes inte värt att fortsätta). Vi hade gått igenom tre rejäla vattenpölar som var simmiga med sand och is. De bestämde sig Nadal för att stanna och dricka ur - alla tre! Jag vet inte hur bra det är för honom att dricka den typen av vatten, men jag är i alla fall glad att han är villig att dricka annat än hagvattnet (jag har tvivlat ett tag) - det bådar gott inför framtida distansarbete! Fast jag undrar i mitt stilla sinne om jag då ska måsta smaksätta vattnet med sand och lägga i krossad is? Divalater? :o)
(En slurpie är en halvfryst kolsyrad läskedryck.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar