Idag är det total snöstorm och jag har fortfarande sommardäcken på bilen - inget byte förrän på måndag. Det innebär att det inte blir någon tur ut till Nadal idag och inte heller imorgon. Kanske fredag, lördag, söndag - beror på hur vädret utvecklar sig. Tråkigt!
Igår fick Nadal vila, men jag var i alla fall ut dit och gav honom lite kraftfoder utanför hagen. Jag passade på att ta lite kort på hans fötter. Över lag har han fina fötter men han har lyckats trampa på något så att han fått lite småsprickor och grejer på höger bak och höger fram:
Höger bak:
Det syns dåligt men till vänster i bild finns två sprickor med några centimeters avstånd som gjort att ett stycke av hovväggen trycks utåt lite grann. Intressant att detta hänt på både fram och bak på höger sida. Jag undrar vad han gjort?
Höger fram:
Till höger i bild är den sida av hoven som motsvarar samma skada som på höger bakhov. Sen har han fått nån ytterligare liten grej till vänster i bild, också hovväggen. Det tror jag hände bara häromdagen. Och så har han fått en liten grop i sulan i toppen av bilden.
När jag fotat färdigt och Nadal fått sin mat och jag hade kollat igenom honom så släppte jag ut honom i hagen igen och så följde jag med in. Jag gick in i hagen framförallt för att kolla hur det stod till på vattenfronten (de hade gott om vatten) men det blev att jag dröjde mig kvar och tittade lite på hur Nadal interagerade med stona. Ja, inte är jag någon expert på detta, men det verkar på mig som att Nadal har blivit stonas lilla bäbis och han behandlas som en prins! Han retas och testar dem och de gör inget tillbaka. Jag hoppas att han inte kommer bli helt odräglig när han får lov att bete sig på det viset i flocken. Lite orolig blir jag med tanke på att han faktiskt hade lite attityd mot Gulan som vi var ute med i förra veckan - vet inte om det är ett tecken på vad som komma skall... Kanske måste byta flock åt honom så att han får umgås med lite valacker och kanske hingstar som kan sätta lite gränser åt honom. Men jag kanske bara är en hönsmamma...
I lördags och söndags blev det lite lastningsträning. En tjej i stallet hade varit iväg på tävling båda dagarna så transporten stod på stallbacken, så efter en förfrågan om det gick bra så passade jag på att utnyttja tillfället. Jag vill ju se om jag kan lasta honom själv och jag vill även träna på att skicka in honom i transporten. Att ta in honom i transporten var rätt så okomplicerat. Det enda som krävdes var lite tålamod, men egentligen tog det ingen tid och det enda han "gjorde" var att krafsa på lämmen istället för att kliva på. Men även det gick över - han ville ju bara kolla vad det var han skulle sätta fötterna på. Så vi klev på och av några gånger. Sen försökte jag skicka in honom. Men jag vet ju inte hur man gör... så det blev som det blev. Nadal försökte vara mig till lags, men när min arm var slut och inte längre sträckte linan framåt så visste inte Nadal vart jag ville att han skulle ta vägen! Stackars liv. Han försökte verkligen att göra som matte ville. Jag MÅSTE läsa på om hur man skickar hästar framåt, och sedan träna på det!
På söndagen blev det även en promenat på ca 50 minuter. Den här gången i sällskap med E igen men med en annan häst - en valack som Nadal delade hage med ett tag (innan den killen fick börja gå på box). På vägen ut fick Nadal spel på sandvägen mellan stora vägen och banvallen. Och den här gången var det verkligen ett SPEL. Han lyckades kicka mig i farten - på låret, på den köttigaste delen, gjorde mest ont i stoltheten tror jag och blev inte ens ett blåmärke. Det verkar som att just den här platsen har blivit lite laddad för Nadal så vi ska ta tag i det här framöver och gå fram och tillbaka mellan stallplan och banvallen tills han tycker det är supertråkigt. Planen är att jag ska göra det i helgen - om jag tar mig ut dit då!
Promenaden tillsammans med valacken (Dorian) gick annars bra. Nadal, med sina femton månader under västen, skötte sig fint och fick faktiskt visa Dorian, som inte har så stor erfarenhet av skogspromenader trots sina sju år, att det inte är farligt att gå förbi fåren och att man inte måste skygga för fåglarna. Mest var det Nadal som gick först och visade hur ofarligt det var (eller i ärlighetens namn så gick ju jag där med honom så han var ju inte helt ensam längst fram, men ändå!) , men han fick också fungera som stopkloss på vägen hem, då Dorian hade fasligt bråttom. Min lilla stjärna!
En bonusbild på en tjock liten pålle! Jag tycker att han börjar jämna ut sig lite. I somras var han otroligt överbyggd, men det är nästan historia nu:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar