Skoterskräck

Tisdag och onsdag var jag bortrest så Nadal fick vila från att se mitt nylle. På torsdag och fredag fick han mat vid hagen. På torsdagen kom det två skotrar som stannade till precis framför mig och Nadal. Med motorerna på så förde de en diskussion om huruvida de skulle köra ner längs med hagen eller inte och behagade inte alls notera att vi stod där strax bredvid (jag hade reflexjacka på mig men inget pannlyse och syntes säkert inte). Eller stod och stod... Nadal flängde runt mig som om hans liv hängde på det (jag hade tagit loss honom från trädet när jag hörde skotrarna närma sig). Jag vet inte om de till slut såg oss eller vad som hände, men till slut så åkte skotrarna tillbaka samma väg som de kommit och lugnet kunde lägga sig hos oss igen. Nadal gick tillbaka till att äta och jag fick börja andas och hitta mitt eget lugn igen. Jag var inte helt beredd på att Nadal skulle reagera så starkt! Men så var jag heller inte beredd på att skotrarna skulle stanna framför näsan på oss...

När Nadal ätit färdigt passade jag på att stanna en liten stund i hagen med Nadal och hans kompisar. Jag gick runt och kollade hur det stod till med maten och ligghallen, och Nadal med entourage följde mig som en söt liten svans! Så jag kunde inte slita mig därifrån utan stannade till utanför ligghallen och bara stod där med hästarna. Vi stod stilla bredvid varandra allihop och hängde. Jag tittade på det som de tittade på och njöt av lugnet.

På lördag och söndag, när man faktiskt hinner fara ut till stallet medans det är ljust, så passade jag på att plocka in Nadal och ge honom mat och pyssel inne. På lördagen fick han stå inne tills han torkat upp, vilket tog en bra stund! Han blir fortfarande väldigt busig på väg till och från stallet, men jag försökte i alla fall köra lite tråkighetsträning och gick fram och tillbaka längs den sträcka som brukar vara värst. Vi gick där tills dess att han var någorlunda cool.

På söndagen kom fyra skotrar i ett gäng upp bakom oss när vi var på väg ut till hagen och jag tror att det är andra gången i sitt liv som han hör/ser sådana (första gången i torsdags då). Han trodde nog att hans sista stund var kommen. Jag hastade fram till ett ställe där vi kunde stå vid sidan av vägen och titta på medan skotrarna körde förbi. De stannade så fint och stängde av sina motorer när jag vinkade åt dem för att vi inte hunnit dit riktigt, och väntade tills vi stod vid sidan av. Jag tyckte att det borde räcka och signalerade att det gick bra att de körde förbi. Men se, det tyckte inte Nadal! Han blev helt tokig och var nära att springa in i träden runtomkring oss i sina försök att komma undan.

Skotrarna stannade igen och stängde av sina motorer (jättesnälla killar!). Nadal fick komma fram till skotrarna och undersöka dem och vi gick förbi skotrarna (det var åt helt fel håll i förhållande till vart hagen ligger, men men...). När vi var en bit bakom dem så signalerade jag igen och de drog igång sina motorer. Nadal blev lite orolig och började röra på sig igen, men sansade sig kvickt när han insåg att de rörde sig bort ifrån honom - skönt!

Sen gick det bra att gå vidare till hagen. Fast Nadal kunde inte låta bli att få ett litet busspel till innan vi var framme :) Vad hände med min stillsamma kille som knappt lät något bekomma honom?!

Nu hoppas jag bara att skotrarna ska köra förbi hagen flitigt i vinter så att Nadal får bli skotersäker!