Sadel, presenning och porcupine.

Den senaste veckan har jag och Nadal varit ute och promenerat lite, men framförallt har vi lekt på ridbanan, med och utan sadel på. Vi har tränat på att ta på och av sadel på ridbanan, alltså med ledrepet liggande på backen och inget som håller fast honom. Han har stått som ett ljus och varit så duktig! Även när jag dragit åt sadelgjorden. Inget mer bockande. Än så länge i alla fall. Vi gick runt ridbanan och jag gick bredvid Nadal och försökte göra så mycket ljud som möjligt på sadeln (trummade på den och drog med naglarna och sånt där) och gick och drog i den fram och tillbaka och donade med sadeln medan han gick. Han brydde sig inte. Min stjärna!

Vi har även lekt en hel del med en presenning. Han har ju gått över den förut och så där, men det var ett tag sedan så det var dags igen. Först var han lite osäker på om han ville ha något med den att göra - den lät ju när han tuggade på den osv! Men han har gått över den, krafsat den under magen på sig själv, tagit ett steg i taget, både framåt och bakåt, han har gått över den både framlänges och baklänges. Sen har jag även fått klappa honom med presenningen över hela kroppen, och jag har fått dra presenningen från den ena sidan av honom till den andra över ryggen. När vi har försökt att gå med presenningen liggande på ryggen så har han dock fått lite småpanik och sprungit undan tills den fallit av honom. Så något att jobba mer med, men han är verkligen jätteduktig och vill så gärna göra rätt och han tycker det är kul att vi håller på.

Vi har även lekt en del porcupine. För att göra det lite roligare och mer meningsfullt (för mig i alla fall) så har jag försökt få honom att förstå att när jag lägger lite tryck på manken så vill jag att han ska sänka huvudet till marknivå. En bra övning och framförallt om vi verkligen kan befästa detta, eftersom det då blir enkelt att uppsutten få honom att sänka huvudet (och öka endorfin-nivån och lugnet - neat trick!). Från höger sida har han förstått detta, men från vänster är det lite svårare, men inte så långt borta. Han gör vad som helst för lite godis!

För att få lite balans i det hela så har vi också försökt göra det motsatta. Alltså, när han håller huvudet nere vid backen så lägger jag lite tryck uppåt under ganascherna (ungefär) för att han ska lyfta upp huvudet. Det här är ännu lite svårare att förstå och det är ju inte så konstigt - nyss fick han massor med beröm och godis för att ta NER huvudet, och sen vill jag att han ska ta upp det igen! Kanske jag kunde ta och bestämma mig! :) Ja, ja. Det är ytterligare en sak att träna lite mer på och kanske jag behöver ta "huvudet upp-leken" lite mer på allvar och inte bara lite halvhjärtat sådär - note to self.

Idag tog vi även en stigfinnar-promenad ut i skogen. Vi har ju inte undersökt alla vägar och stigar härikring ännu, så idag tog vi en tur på drygt en timme, rakt ut i skogen. Vi kom nästan till sjön, men jag vet inte riktigt om det ens går att komma närmare än vi var - det verkar som sjön håller på att växa igen. Till slut tog stigen slut. Vi fortsatte en bit till. Jag tänkte att det kanske kommer en ny stig - så vi slipper gå tillbaka utan kan hitta en runda. När vi skrämt iväg ett rådjur, gräset stod mig upp på midjan och nedfallet sly dolt av liggande gräs började göra underlaget osäkert så tyckte jag det var dags att vända. Nadal fick backa några meter innan jag tyckte det kändes tillräckligt tryggt att faktiskt vända. Han var så duktig så och vi kom tryggt hem genom att följa samma väg nästan hela vägen tillbaka.