En lugn vecka.

Den här veckan har varit väldigt lugn. Delvis för att jag varit bortrest ett par dagar men i hvudsak pga ishalkan. Vägen mellan stallet och hagen har varit så isig att jag knappt själv vågat gå där och därför har jag inte velat gå med Nadal där. Följaktligen har vi hållit oss ute vid hagen. Ända tills idag! Det är fortfarande isigt som sjutton, men i dagsljus känns det lite enklare att hantera det - jag kan i alla fall se vart jag sätter fötterna och det kan Nadal också.

Vi fortsatte att leka med presenningen. Han var så duktig! Jag vecklade inte upp hela plasten, utan istället lät jag Nadal tugga och dra i den när den var ihopvikt och när han ruskade den så vecklades den ut lite och då fick den vara så. Idag var han inte alls rädd för den, förutom vid ett tillfälle då han skrämde sig själv när plasten vecklades ut lite hastigt och lustigt och en gång när plasten hakade i hans bakben och följde med honom ett steg eller två. Vi höll på ganska länge (toleransträning med "uttråkningsmetoden", typ) och i slutet så tog jag upp den och klappade på honom med den på både höger och vänster bog och lite över ryggen. Det var aningens obehagligt men helt hanterbart, tyckte han. Leken med presenningen kombinerades med att Nadal testade om jag verkligen menade allvar med att jag inte ville ha hans huvud - dvs hans mule - tryckt upp mot min mage, arm eller rygg hela tiden när han inte var upptagen med presenningen.

Vi hann även med en väldigt kort lastningsträning: in i transporten och ut igen. Han var inte jättesugen på att kliva på idag, men efter en stund stod vi där inne i alla fall. Egentligen önskar jag att jag hade en egen transport så kunde vi träna på det där varje dag. Nadal kunde stå i den och få mat, till exempel. Nåja, han går ju på så det är ju inget problem i alla fall. Men lite fortare och lite säkrare kunde han allt göra det.

Efter övningarna så fick Nadal gå in i stallet och äta lite mat och sen fick han en stunds massage. Det tyckte både han och jag var himla trevligt. Sen halkade vi ut till hagen igen och vi höll oss på benen båda två!