Igår när vi skulle gå från hagen så hade vi sällskap av alla möjliga hästar. Först var det ett av stona från samma hage som vi tog svans på. De pulsade genom snön lite fortare än vad jag lyckades få till. Dessutom ville jag att Nadal skulle ha uppmärksamheten på mig och inte på mathinken som min stallkamrat gick och bar på där framme. Det innebar att vi fick bromsa in ett par gången (typ...) vilket i sin tur innebar att Nadal började protestera genom att träna sin bakbensstyrka och resa sig upp och sprattla lite med frambenen. Det tyckte jag ännu mindre om, vilket betydde att vi halkade ännu längre bakom framförvarande ekipage. Jag tycker dock att han behöver träna på att bli "ifrånsprungen", så jag tog detta som ett träningstillfälle. Till slut hade de gått iväg så att vi inte såg dem längre och Nadal blev aningens lugnare, men bara aningens.
Plötsligt så kom då nästa grupp hästar och stallkamrater från den andra hagen ikapp bakifrån. Nadal blev överraskad och tog en tur förbi mig innan han tvärstannade för att se vad som pågick bakom oss. Det blev något enstaka försök till att gå upp på bakbenen, men tillslut var vi i alla fall inne i stallet. Där fick Nadal mat och pyssel innan det var dags att gå tillbaka till hagen.
På tillbakavägen var Nadal bra mycket lugnare - inga andra hästar att oroa sig över. Eftersom Nadal och jag inte ännu är helt överens om vart vi ska gå i förhållande till varandra så blir det en del diskussioner om detta när vi går till och från stallet. Så även denna vända. Den här gången överraskade han mig dock, och flög upp på bakbenen! Jag lyckades få en spark på underarmen - som tur är så hamnade den mitt på den enda lilla muskel som finns där (litet blåmärke, mycket ont - eller snarare så domande arm och hand bort en stund...) - och jag skällde ut Nadal efter noter. Sen var vi i princip framme vid hagen och det kändes inte alls som något bra avslut på dagen. Men jag klappade lite på honom innan han gick iväg till sina kompisar.
Idag tog vi samma promenad till stallet och tillbaka och det gick mycket bättre - inget sprattel. Däremot tog vi en kort vända på ridbanan för att bara kolla av att han kommer ihåg vad han lärt sig där, och det hade han. Men då fick jag också veta att den där bita-o-tugga-på-allt-fasen som jag faktiskt trodde redan hade gått över, inte alls har gått över... Den plockar han fram när det blir dags för arbete, minsann. Nåja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar