Veterinärbesök nr 6.

Det är rätt blåsigt väder just nu, vilket Nadal uppmärksammat. Framförallt har han uppmärksammat den skoter med överdrag som vi måste gå förbi varje dag till och från stallet. Det där överdraget fladdrar - och det är nog faaaarlig, matte! Med lite övertalning går han dock förbi, med hög svansföring och fladdrande näsborrar. Lillgubben.

Idag kom så veterinären på återbesök för att se hur det gått med Lotagen-behandlingen. Han var mycket nöjd och tyckte att såret gått ihop sig lite (det tycker jag också). Först trodde han att han inte skulle behöva skära något, men så började han pilla runt på svallköttet och upptäckte att det faktiskt låg över sårkanten och hade typ "rullat ut sig" en bit över den friska huden. Han kunde helt enkelt pilla upp en kant, som om han skulle bläddra i det hela, och det såg ut som en köttbit som någon lagt ovanpå Nadals ben (tänk om det varit så enkelt! Bara till att plocka bort och ingen mer behandling!). Det blev till att ta fram kniven.

Jag vill minnas (om det nu är att lita på...) att han försäkrade mig om att det inte går några direkta blodkärl igenom detta svallkött och att hästarna inte har några smärtreceptorer i det. Det här stämmer säkerligen, men Nadal reagerade trots allt lite grann - fast inte på långa vägar så mycket som man kanske skulle kunna tro, när någon skär bort en bit kött ifrån en. Och det började blöda en del - ja ni vet, det ser mycket ut men är inte så mycket. Men det rann en strid stril där en stund och blev ett par pölar som jag fick moppa upp efteråt. Veterinären fick badda med kompresser och strök över Lotagen: "Det 'svetsar' ihop lite". Sen lade han på förbandet (åt fel håll...). Jag fick lägga på lite extra vet-flex innan jag gick ut med Nadal, för den orangea ville inte sitta ordentligt. Det blir i alla fall återbesök igen om en vecka...

Vi fick lite nya kompresser, samma modell som sist. De heter förresten Algisite (jag tror att jag inte berättat vad de heter tidigare) och är tydligen inte helt olik Sorbact - bara en annan tillverkare, sa veterinären. Så kanske jag håller mig till Sorbact när den här omgången av Algisite är slut - de kostar lite mer än Sorbacten! Algisiten ser ut som en vit, tunnt-tunnt stickad "lapp", 15 x 20 cm. Går att klippa isär. Om jag är riktigt duktig och såret läker på som det ska så kanske jag får ut 6 bitar på varje lapp, men mer troligt är 3.

Jag börjar vara less på att bara ha tid för sårvård, så i helgen hoppas jag hinna åtminstone ta en promenad.

Jag bjuder på en bild från stallbacken: