Idag tog jag ordentligt tag i friendly med sticken och savy-stringen, följt av porcupine både med stick och fingrar. Jag fick honom att bli riktigt lyhörd för porcupinen på båda sidorna - det gick relativt snabbt när jag väl tänkte på Parellis kloka ord om att låta det ta den tid det tar så att det går fortare sen. Jag beredde mig således på att stå där och hålla fas fyra den tid som det skulle krävas för honom att flytta på sig. Det tog inte så lång tid (inte ens de två minuterna som jag beredde mig på inledningsvis). När han så flyttade sig för fas ett så slutade jag med den övningen för dagen. Sen gick vi vidare till sideways. Jag hade tänkt att prova den över bommar, men det framstod omedelbart som solklart att det var alldeles för tidigt. Han erbjöd däremot att stå på bommen! Och att tugga på den och kliva över den och allt annat man kan tänka sig, utom just sideways. Istället tog vi sw längs med staketet och det gick strålande.
Alla lekarna gick alltså bra, men det jag fortfarande stör mig på är att han är så himla munnig! Idag var det nästan värre än någon gång tidigare. Han får tugga på ledrepet, det får väl vara ok, men jag önskar att han inte upplevde ett sådant jättestort behov av att göra det - hela tiden! Det stör liksom i allt det roliga. Vare sig vi pausar eller leker så vill han tugga, på repet eller på gräs eller på kottar för den delen. Vid ett tillfälle tog han tag i en pinne på backen och gick och bar på den och tuggade på den ett tag. Det jag trots allt är glad över är att han inte längre är lika benägen att försöka tugga på mig, utan han nöjer sig i stort sett med repet (eller gräset eller kottarna). Fast han var i ärlighetens namn också ute efter sticken idag och det blir så svårt när jag försöker göra porcupine på hans bröst när han helt enkelt tar tag i sticken och drar bort den. Jag borde försöka hitta på något vettigt att göra av den här munnigheten. Kanske apport? Fast hur lär man en häst det?! Eller så får jag uppfinna tuggummi för hästar. Kanske vore något!
När vi lekt färdigt så fick han gå in i stallet och äta lite havre, medan jag också fikade. Sen verkade jag lite på hans baktassar. Han står verkligen fint och tålmodigt, måste jag säga. Det är knappast ett snabbjobb när det är jag som försöker fixa och dona med det där.
Sen tog vi en tur ut i skogen och tränade på att trava tillsammans längs med banvallen. Han följer himla fint nu! Han plockar upp traven när jag signalerar och bryter av till skritt (oftast!) när jag signalerar för det. Det blev några intervaller (jag har inte flåset för något annat än intervaller ännu). Vi mötte läskiga barnvagnar med barn och vuxna gömda i buskarna men som ändå hördes. Nadal vågade sig fram och nosade på vagnen. När han drakblåst lite så ville han självklart också stoppa några bitar av den i munnen, men det avstyrde jag. Vi mötte också människor och gick förbi en husvagn som också var lite läskig. Jag passade på att göra lite approach & retreat vid husvagnen. Och så mötte vi ett par ridande ekipage som sedan kom ikapp oss igen (i trav) bakifrån och då trodde nog Nadal att det var ett kavalleri där bakom som var ute efter oss eller nåt för oj, vilken fart han fick! Men han stannade när repet tog slut. Duktiga ponken.
Vi avslutade med att hänga i hagen och mysa en bra stund. Jag är bra kär i min kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar