2010-10-24

Myspropp!

Igår blev det lite kort arbete på ridbanan, inget märkvärdigt, inget nytt. Nadal skötte sig fint.

Planen för idag var en långpromenad, men innan vi gick ut på den så tog vi en vända till ridbanan - jag tyckte vi skulle ha lite toleransträning. Jag tog av mig min täckjacka och slängde upp den på ryggen på Nadal, ungefär som ett täcke. Oj, vad det var läskigt! Han travade/sprang runt ett par varv på en volt tills jackan ramlade av. Då stannade han. Jag kortade upp repet för att få lite mer kontroll på det hela och slängde sen upp jackan igen. Han travade runt lite grann men stannade ganska snart så då fick han massor med beröm och jag tog bort jackan. Jag prasslade lite med den innan jag tog på mig den och sen gick vi iväg på långpromenad.

Jag trodde att jag hade hittat en väg som jag inte skulle behöva vända och gå tillbaka igen utan istället kunde gå runt och komma tillbaka hem. Jag vet att det går att gå runt den vägen, men fick inse att det var en längre runda än jag trott. Efter 45 minuter vände vi och gick hemåt, så 1,5 timmar var vi ute.

Nadal var i huvudsak en gentleman, förutom en kort stund när han blev skrämd av något i det höga gräset bredvid vägen - mest troligt ett rådjur som jag strax därefter såg korsade vägen en bit fram. Tyvärr såg inte Nadal detta eftersom han fortfarande stirrade in i höggräset. Som resultat så var han skraj och uppjagad en bra stund efteråt. Fast han var egentligen fortfarande en gentleman - han försökte inte springa över mig eller ifrån mig. Det enda han gjorde var att gå omkring med huvudet så högt upp han kunde komma - såg ut som en giraff ungefär. När jag stannade och försökte få honom att lugna ner sig så valde han att cirkla runt mig en stund tills jag fick tvinga honom att stå still. Sen gick vi vidare och även om han inte försökte springa ifrån mig så hade han väldigt bråttom framåt och hamnade hela tiden lite före mig så jag fick tillrättavisa honom en hel del.

Egentligen blev han inte lugn på riktigt förrän vi vände och började gå hemåt. När han då äntligen lugnade ner sig så blev han en riktig myspropp! Han gick bredvid/bakom och la mulen mot min rygg stup i ett, inte så att han puttade på mig utan mer som att han kollade av att jag var där eller att han ville tala om att han var med. Sötnosen! Vi fattade även trav några gånger och han följde med så fint! Till våren ska vi nog kunna gå ut och jogga tillsammans - yey!

Inga kommentarer: