Igår kom hovis och verkade Nadal. När jag hämtade honom från hagen så var jag lite orolig att det skulle utbryta kalabalik och att hästkompisarna skulle ta sig ut från hagen igen. När vi gått en bit så hörde jag kompisen B gnägga efter oss, men han och de andra kompisarna stannade som tur var kvar i hagen ändå.
Jag var så tidspressad när jag hämtade Nadal och hade varit tidspressad hela dagen samtidigt som jag inte var nöjd med hur arbetet hade tett sig under dagen och jag tror att detta smittade av sig något på Nadal. Han skötte sig väldigt bra på vägen till och från hagen - exemplariskt faktiskt! - men i stallet så stod han som en giraff rätt mycket och ville inte äta upp allt jag gav honom medan vi väntade på hovis. Jag ansträngde mig för att få ner puls, andning och stressnivå och tror att jag lyckades helt ungefär tills dess det var dags att ta ut Nadal till hagen igen.
När hovis väl kom så fick hon kika lite extra på sprickan i hoven. Sedan jag såg Nadal sist så hade en flik av hovvägen försvunnit så det såg inte längre ut som en spricka utan mer som en liten, liten krosskada. Kanske såg jag också lite bättre när vi nu var inomhus. Hovis kallade det för en klyfta - det är tydligen den korrekta benämningen på vad jag skulle kalla för en horisontell spricka. Det är hursomhelst inget sår eller så, men han kommer ha en klyfta där som kommer växa ut vartefter. I övrigt så verkade hon av hans fötter och tyckte att han fortsatt att nöta jämt och fint och att det var ett ganska lagom intervall mellan verkningar.
I helgen blir det lite äventyr! *längtar*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar